Gaaah data strul. (Ber om ursäkt för denna särskrivning som påpekats i kommentarerna nedan, jag var aningen trött när det här skrevs och inte på bra humör, men särskrivningar är aldrig okej *ler*)

Klockan är 7.45 grekisk tid och jag sitter i en taxi på väg till arenan för att lyckas föra över ett tv-klipp till Sverige. För tre timmar sen slutade jag försöka göra det från hotellet…

Det är väldigt stort här nere, i stort sett allt utom arenan. Den känns som Skandinavium typ och jag blev väldigt förvånad första gången jag klev in, det kändes lite som en repetitionshall bara, inte arenan där hela eventet ska vara.

Men själva Eurovision är stort. Så stort att det är omöjligt att hinna se alla repetitioner och vara med på presskonferenserna. Jag ska ju hinna göra intervjuer för webb-tv också, det är ju faktiskt därför jag är här.

Sen är det långt mellan hotell och arena. Det känns som man sitter halva tiden i en taxi, eller en buss för att ta sig nånstans dit man redan är sen.

Dessutom arrangeras det fester varje kväll. Dit vill man ju också hinna, jag vet ju att ni som läser bloggen vill veta vad som händer på kvällarna också, men än så länge har jag bara hunnit med välkomstfesten.

Ikväll ska vi till svenska ambassaden som har en mottagning för den svenska delegationen och svensk press. Sen hoppas jag hinna till Euroclub. Det är ESC:s egen festlokal där det spelas schlager schlager schlager. Det är där folket samlas på kvällarna, det vill säga alla som inte måste jobba som jag…

För första året är pyroteknik (eld, fyrverkerier och bomber) tillåtet i Eurovision Song Contest. Många länder kommer självklart använda detta, men än har jag inte sett nåt bidrag som repat med det. Antagligen spar de pyrot till genrepen.

Det är helt omöjligt att ta sig från och till arenan när man har en massa packning och inte vill ta tunnelbana. Taxi tar hundra år att få tag på, men nu har jag flirtat in mig hos några av info-tjejerna här nere så de hjälper mig att beställa i alla fall. Men det hjälper ju bara lite när det ändå tar upp till en timme att få en bil till arenan.

Märkligaste taxi-kaoset hittills var på väg från stranden när vi träffat Sandra Oxenryd, när vi lastade in bagaget började en busschaufför skrika på vår förare för att han stannat.

Det såg ut som de skulle flyga på varann, båda flög ur sina fordon och stämningen var väldigt aggressiv, men till slut klev de in i sina fordon igen och vi kunde åka tillbaka till arenan.

Aftonbladets nöjesreporter Susanne Nylén har hittat den perfekta maten på arena-området. Grillspett. Hon räknar med att leva på bara grillspetten under veckan:
– Skippa bröden så är det ju väldigt GI, myste Susanne när hon hyllade sin nya favoriträtt.

Dessutom ber hon att få framföra en hälsning speciellt riktad till Se&hörs reporter Jesper Lögdahl som sitter hemma i Sverige:
– All annan mat är High Chaparall!

Själv håller jag med om spettens förträfflighet.