Nu pratar Kodjo med artisterna i greenroom och Arja hänger inte alls med i Kodjos rappa snack. Det blir lite lätt förvirrat och hon vill inte spela med, hör antagligen inte vad han säger när han skämtar om boken hon skrivit, som heter Sauna.
Arja svepar verkligen in över scenen och omfamnar den i sin enorma sidenklänning med släp.
Hon är på nåt sätt en helt annan artist än konkurrenterna. Det blir ett så härligt avbrott och hennes utstrålning sväljer resten av startfältet. Om hon tar sig vidare i morgon? Ja, kanske. Alltså, det här är schlagersvängigt.
Arja Saijonmaa vet ju hur man intar scenen och hon levererar varenda gång hon framför sin låt.
Jag blir på bra humör under första genomsjungningen, för att allt Arja gör på scenen känns så självklart. Det är givet att hon ska vara med. Låten har en refräng som är lätt att sjunga med i. Det är inte massa rekvisita och krusiduller. Det gör att den här låten passar perfekt där den ligger.
Arja Saijonmaa stötte tydligen på lite problem på väg in på välkomstfesten. Enligt uppgift tog det stopp i garderoben för hon bar en kappa som absolut inte kunde hängas på galge.
I stället behövde kappan förvaras liggande så garderobiärerna löste detta så snabbt det bara gick att ordna.
Det finns väldigt få frågetecken kring hennes nummer. Arja använder sin superrutin till att helt okomplicerat köra igenom låten och framträda för såväl oss i publiken som tv-tittarna, känns det som.
På lördag lär allt här handla om tycke och smak. För Arjas prestation går inte att ifrågasätta.
Visst blir det fläktar i Arjas klänning. Det värmer ett litet schlagerhjärta.
Arja är självklar på scenen som den musikaliska diva hon är, full av inlevelse. Refrängen till Mina fyra årstider är enormt klassisk schlager och jag gillar den betydligt mer idag än i går.
Tyvärr tycker jag att verserna drar ner låten. hade de också varit gladschlager i upptempo så skulle jag ha gått igång på det här betydligt mer direkt.