Nu är Tommy Carlsson en naturlig fjärdedel av Arvingarnas nummer. Det krävdes bara lite intensivt repande.

Arvingarna gör ett stabilt rep och det är mycket jubel i arenan. Det är smart av Christer att placera det här glädjepillret sist i startfältet. Jag gissar att de går sist ut i finalen också om de tar sig dit.

Det är bara ett ställe efter att de hoppat ner från sin plattform som Tommy liksom hamnar lite vid sidan av de andra grabbarna. han skulle behöva hamna 40 centimeter närmare Lasseman för att inte se ut som att han är utanför.

Martin Stenmarck höjer glaset.

Rebecka Karlsson skålar med sin fästman Tim.

Medan Arvingarna firar att de genomfört sitt första rep på scenen som kvartett.

Henric von Zweigbergk kom tillsammans med sin fru Camilla Bjering von Zweigbergk.

Lite justeringar och sen i andra genomsjungningen sitter tajmingen direkt bättre för Tommy.

Det som fortfarande händer är att han ibland hamnar lite för långt bort från de andra grabbarna. Det kommer lätt justeras till på lördag.

En ändring i koreografin är att de ju inte kan vända sig om på varsitt ”I do” på scenen. I stället vänder sig Kim först, Casper och Lasseman tillsammans på det andra och Tommy på det sista.

Jag hör nån i pressen som stör sig på detta, men det känns helt naturligt tycker jag.

Men jag är lite ledsen över att handklappen är borta. Det var ju ett litet spänningsmoment om den skulle funka eller inte…

Det här är lika glatt och smittande som i lördags. I tredje och sista genomsjungningen får vi se pyrot också.

Och nu är dagens rep slut och vi i pressen måste lämna arenan. Mer blogg blir det från välkomstfesten ikväll.

Arvingarna har blivit fyra och och inledningen blir på rad på plattformen på scenen. De får plats alla fyra utan problem, men fyller ut plattformen helt på bredden nu.

Det går faktiskt förvånansvärt bra att förvandla den här koreografin till att funka för fyra personer.

Men det märks att Tommy inte fått repa på scenen tidigare. Han hamnar lite längre ifrån de andra grabbarna i flera positioner, så att det nästan ser ut som att han är lite utanför, och missar lite i tajmingen när de ska hoppa från plattformen till scengolvet.

Men det är sånt som kommer kunna justeras lätt till på lördag. Det som inte kommer justeras är high5-klappen. Den tycks helt struken ur numret nu. hade så klart sett fånigt ut om bara två klappat. Eller om tre försökt få till en klapp.

Arvingarna har blivit fyra igen och här har vi fotobeviset.

Tommy i mitten längst fram är lite mer solbränd än bandkollegorna, men ser ut att vara glad över att vara hemma igen och tillsammans med Kim, Casper och Lasse.

Tommy Carlsson är på plats. Den förlorade Arvingarna-trummisen är här igen. jag såg honom precis i hotellfoajén men han var snabb som en vessla så jag hann inte ta bild på honom.

Eller så var jag lat och satt för skönt i min fåtölj… Men jag lovar att det kommer en bild på ett komplett Arvingarna så fort jag träffat hela gänget.

När klockan blivit 02:10 och jag stod och dansade lite intill Arvingarna kom Casper fram till mig och teaterviskade om Lasseman:

– Visst är han väldigt lik Richard Herrey. Många brukar säga det.

Kanske berodde det på att Diggiloo diggiley spelades i högtalarna preis då, men jag kunde ju inte låta bli att hålla med.

– Jag hör vad ni pratar om! blev Lassemans svar.

Men jag passade ändå på att ta en selfie med honom. Vad säger ni? Lika som bär, eller?

Ja alltså inte vi två. Utan Lasseman och Richard. Kolla bara!

Arvingarna visade att de hade koll på det här med efterfester. Och det var en sån genuin glädje hela kvällen med de här grabbarna. Bara skratt och härligt festande.

Arvingarna får dansa och sjunga till både I do och Eloise. Men det har grabbarna inget emot.

Arvingarna är på festen så klart. Lasseman tog tag i en flaska bubbel och visade, efter lite övertalning, att takterna ligger i. Så bubblorna for iväg i luften på ett klassiskt härligt schlagervis.