Dags för Axel ”Lill-Håkan Hellström” Algmark på scenen och han sjunger i en gammla klassisk radiomick som hänger i sin sladd från taket. Cool idé.

Axel är en fullständig duracellkanin på scenen som hoppas och studsar och flyger och far runt i den ring av vänner på instrument som han har med sig på scenen och sen ut på catwalken för att i höjningen rusa tillbaka upp på scenen och till slut falla ihop i en utmattad hög på scengolvet.

Vi har inte sett nåt The Moniker-nummer i år ännu. Det här kanske har chans att ta den kvoten i Andra Chansen?

Axel Algmark gör Håkan Hellström rakt av. La la la la kyss mig sjunger han och det är som att Chrster Björkman tog in en reserv när Håkan tackade nej för hundrade gången.

Men det innebär inte att det här är dåligt. Håkan är ju urcharmig. Och det kan ju Axel också vara på scenen.

Att han dessutom sjunger om Plura visar ju redan på charm. Exakt vad han sjöng ska jag försöka höra när vi får höra låten igen.

Med samma flyg som Dynazty kom också Axel Algmark. Jag får höra från folk i hans gäng att flygresan var turbulent och att Axel var en av dem ombord som inte mådde helt bra.

– Men det var i alla fall inte han som behövde använda påsarna…

Axel själv dyker upp i lobbyn med en Subway-lunch och får höra att jag hört talas om flygresan.

– Har ni skvallrat eller? säger han till sina vänner och fortsätter sen:

– Nej, det var väl ganska lugnt. Landningen var kanske lite skakig, försöker han bortförklara sig.