Axel Schylström fyller år i dag så Henric von Zweigbergk får hela arenan att säga grattis till honom.

Hoppsan, där dansade dansarna in i varandra i Axels sista genomsjungning. Såg lite smått kaotiskt ut när de skulle byta plats med varandra på scenen.

Men roligast i det här numret under repen är när dansarna hoppar genom rökkanoner.

Både Linda Hanssons och Nathalie Akselsens hår blir genomladdade av statisk elektricitet så hårstrån står åt alla håll.

Jag kan inte låta bli att zooma in på den här bilden.

Nathaline blir som en maskros i håret. Man vill liksom bara blåsa så fröna sprider sig i vinden, eller hur?

Axel Schylström har en riktigt härlig soulröst och idag känns han lite mindre stel än han gjorde på repet igår.

Möjligen har de skalat bort några av dansstegen och kan istället fokusera på sången.

Axel Schylström har sin vita jacka och svarta tajta läder- (eller plast-) byxor och kör strumplöst i vita gympaskor.

Dansarna kör på svart och vitt.

Ett av Axels problem i den här glada danslåten är att han har svårt att le på grund av brännskadan. Istället har han ett lätt plågat ansiktsuttryck och det kan ställa till med bekymmer för honom, trots att han sjunger så bra.

Axel Schylström har en stencool kavaj på sig på välkomstfesten.

Jag tror att jag måste göra inbrott i hans hotellrum och stjäla den senare.

Jäklar vad Axel sjunger bra!

Även när han studsar runt och dansar håller rösten hela vägen och han låter inte ens flåsig.

På tv-skärmarna ser numret rätt snyggt ut i tredje genomsjungningen.

Oj, där blev det lite fel.

Mitt under Axels nummer ska rök pumpas ut som dansarna hoppar igenom.

Men nu fick de röken rakt på sig i en hård ström som ställde håret rakt på ända.

De såg inte helt nöjda ut efteråt.

Till andra genomsjungningen testar Axel en vit jacka istället för den i beiget som han hade först.

Den här är snygg.

Däremot är Axel väldigt stel i sina danssteg. Det blir nästan som fuldans i vissa partier och jag tror att teamet skulle tjäna på att skala bort vissa steg för att förstärka andra av Axels rörelser där känslan blir tydligare av att han får en härlig feeling i låten.

Axel Schylström gör sin första genomsjungning.

Hans När ingen ser bygger på ett dansnummer med Axel och husdansarna Edin Jusuframic, Martin Jonsson, Linda Hansson och Nathalie Akselsen, men första gången känns det otroligt rörigt på scenen.

Axel får inte riktigt till sina rörelser och dansarna har svårt att hitta sina positioner.

Det kan bero på att ljussättningen här i arenan fortfarande inte funkar ordentligt så de inte hittar nånstans på den mörka scenen.

Nu får vi höra alla låtar igen. Jag uppdaterar det här inlägget med kommentarer om alla artisternas låtar.

Jon Henrik Fjällgren satsar helt klart på att ha en tydligare hook i år när Aninia sjunger en refräng på svenska till hans jojkande. Det funkar. Framför allt för att Jon Henriks vemodgia jojk och samiska sång får en tydligare innebörd med Aninias refräng. Men ajg är inte säker på att tonartshöjningen är rätt. Och den blir snabbt tjatig. Och stämningen är fortfarande vemodig.

Alice Svenssons Running with lions är den låt jag just nu vill dansa mest till på efterfesten på lördag. Det här vill vara Katy Perrys Roar men inte riktigt når fram. Jag gillar Alice röst, men hon kommer ställas mot Wiktoria och då kanske det här är för generiskt om hon inte får till en show som griper tag.

Les Gordons Bound to fall är tralligt glad britpop-radiorock-Håkan-Hellström-studsande-5-seconds-of-summer med 60-tals-woo-oo-oo-hook som inte känns särskilt 2017 alls.

Wiktoria Johansson smäller till direkt. Det finns ingen mjukstart alls i hennes As I lay me down, den går rakt på sak och tar tag direkt. Deltävlingens mest omedelbara låt och det här är precis det som funkar på radiokanaler både i Sverige och USA just nu. Kanske inte i Östeuropa, men det funkade ju ändå hyfsat med Frans förra året…

Axel Schylström har uppdaterat Orups 80-talssound och anpassat det till 2017. När ingen ser är kul upptempopop på svenska, men väldigt svårplacerad i tävlingen. Kan bli en hit. Eller åka ut. Givetvis är det handklapp inlagt i refrängen. Det är inte en genomlätt låt att göra ett scenframträdande till så det ska bli intressant att se honom på repet i morgon. Han behöver bli skön och härlig på scenen, då kan det funka.

Sara Vargas och Juha Mularis visa bryter av totalt från det övriga startfältet. Det här är stämningsfullt och känslosamt, speciellt med Saras spröda röst som sen bryts av Juhas starka, som i tonläge påminner om Rikard Wolff och i duettdelarna blir en Lars Winnerbäck-dubbelgångare. Det här kan bli årets stora svensktoppslångkörare och en P4-favorit.

Loreen avslutar och alla undrar så klart om det här är en ny Euphoria. Svaret är nej. Det är det inte. Det börjar med ett Tarzan-vrål följt av gitarrplinkande och Loreens starka, men sedvanligt mumlande, röst.
Det är en snyggt producerad samling ljud, med en melodislinga som liksom aldrig bestämmer sig var den ska ta vägen. Det är oerhört coolt och jag är övertygad om att Loreen kommer göra ett oerhört snyggt scenframträdande med en av tävlingens mest svårsjungna låtar. Hon växlar mellan finsång och vrål, höga toner och nästan pratade partier. Och en barnkör som vrålar ”STATEMENTS”. Oj, vad konstigt. Så tror jag att många kommer reagera på lörag. Men oerhört häftigt.