Nederländernas S10 levererar snyggt och kraftfullt ikväll. Det här kommer gå hem bra hos juryn.

Öppningen och avslutet är det som kommer ta Kalush Orchestra till seger i morgon. Sången i refrängen, sorgen i blicken. Allvaret. Den öppningen är magisk. Och sen avslutet, med det blå och gula ljuset och hur alla ställer sig med den knutna näven mot axeln. Otroligt drabbande, tycker jag.

Och Oleh Psiuk avslutar med:

– Tack så mycket för att ert stöd till Ukraina!

Det tar lite tid för scenteknikerna att rulla in de tyska mattorna igen, så Mika och Alessandro Cattelan får hålla låda i greenroom. Det flyter på betydligt bättre nu än under dagrepet.

Malik Harris får kämpa i motvind sen. Han sjunger bra, men har tydliga Eminem-komplex och hans ”Rockstar” når inte riktigt de nivåerna.

Litauens Monika Liu och hennes Sentimentai är en av låtarna som jag blev förvånade över tog sig till final.

Den sticker ut, i sin urfranska känsla, trots att hon sjunger på litauiska. Men måste nog var chanslös. Det är också lite märkligt att henne slåt inte alls hänger ihop med hennes personlighet vid sidan av scenen. Hon är lite knäppgalen, har det verkat på presskonferenserna, men det här känns mest pretentiöst.

Azerbajdzjans Nadir Rustlami har klippt sig. Så frisyren ni ser på bilden ovan är betydligt kortad ikväll. Inte en helsnagg, men inget rufs kvar alls. Så han fick en del i presscentret att haja till, för att han valt att göra den förändringen precis före juryrepet. Han levererar stabilt och sjunger lika bra som han brukar.

Belgiens Jeremie Makiese har haft stora ljduproblem på repen, men nu signalerar han i alla fall inte att medhörningen inte funkar som han gjorde på dagrepet. Sången sitter rätt bra. Skönt om det faktiskt funkade nu på repet för honom.

Greklands Amanda Tenfjord gör ett starkt rep. Den här låten är nog årets sorgsnaste och hon levererar den otroligt bra.

Islands Systur gör ett stabilt rep.

Moldavien får igång folk i presscentret och i arenan. Det här är jubel och handklapp rakt igenom. Men jag tycker att numret är lite rörigt och föredrar Norges cirkusshow.

Belgiens Jeremie verkar igen ha problem med medhörningen.

Han tar sig för örat flera gånger och efter att han sjungit klart klappas han om av en av sina körsångare.

Belgiens Jeremie var rasande efter sitt första genrep igår och skrek och svor, äver att medhörningen inte funkat. Sen dess har det gått lite bättre för honom.

Men jag har svårt för det här tyvärr. Funk. Tråkfunk. Och vokalgympa.

Men snart Cornelia. Då ni!

Belgiens Jeremie Makiese var rasande när han klev av scenen vid det första genrepet, han skrek och svor i micken så att det gick ut till alla oss journalister som lyssnade.

Nu wailar han som aldrig förr. Vet inte om det blev särskilt mycket bättre dock.

Det verkar som att flera av artisterna haft stora problem med sina in ear-medlyssningar och därför ska få sjunga om sina låtar. Det kan förklara Belgiens ”Fuck this shit”-utbrott efter sin genomsjungning.

Verkar dock inte som att Cornelia inkluderats i det. Möjligen kanske hennes avbrott i öppningen rättade till det som var problemet den här gången, för det kändes som att genomsjungningen sen satt.

Vi får se vilka som får sjunga igen och om det sker direkt nu.

– Vi har tekniska problem, det har med radiofrekvenser att göra, tekniska problem som jag inte kan förklara riktigt, som strular till artisternas lyssning, jag vill bara säga så ni vet, vå börjar igen om några minuter, säger programledaren Alessandro Cattelan till slut från scenen.

Jag får uppgifter om att Tjeckien, Rumänien och Belgien åtminstone tillhör de som ska repa igen. Verkar dock inte gälla Cornelia.

Rumänien är först ut och får sjunga om sin låt.

Sen följer Ochman från Polen. Han har redan hunnit få av sig sina scenkläder så nu repar han i jeans och vit t-shirt.

Montenegro sjunger också om nu.

Och nu är Belgien på scenen igen också.

Och nu får också Tjeckien repa igen. Totalt fem länder alltså som drabbats så hårt av ljudproblemen att de lämnat in protester för att få göra om sina genrep.

Belgien skickar funk som jag blir helt galen på. Jag trodde att jag gillade det här först, men nej. Det känns bara självgott. Sorry. Kommer inte Miss you.

Men oj, han blev riktigt arg över något när han sjungit klart. Hans mick var fortfarande påslagen när han var på väg av scenen:

– A question? FUCK THAT SHIT!, skrek Jeremie Makiese.

Albaniens Anxhela fortsätter att leverera starkt i sången.

Israels Eden Alene sätter sin tokhöga ton.

Belgien fortsätter också att leverera stabilt.

Och det samma gäller för Manizha från Ryssland.

Eden Alene från Israel sätter sitt femstrukna b.

Belgiens Hooverphonic är trygga på scenen. det här har de gjort hundra gånger förut och det funkar varje gång för dem.

Manizha röjer snyggt. Hon är så otroligt cool. Snacka om någon att se upp till.

Israels Eden Alene har haft några dagar på sig att vila och har bra energi på scenen. Hon sätter sin höga ton som vanlgit. Häftigt att det ser så enkelt ut för henne.

Belgiens Hooverphonic suggestiva poplåt kommer bra efter upptempo från Israel.

– Vi kan återvända till vårt land utan att bli dödade eller tillfångatagna, säger en av killarna i Hooverphonic på presskonferensen.

Och försöker sen få tyst på sin Siri.

Ja, det måste ju vara en lättnad. Både en tyst Siri och att inte bli dödad.

Belgien drar första halvan.