Linda Bengtzings ständiga körsångerska Evelina Olsen har drabbats av en dubbelsidig lunginflammation och är på sjukhus just nu, berättar Hence von Z från scenen.

Därför kommer en gammal körveteran att ersätta i Bengtzings nummer. Caroline Jönsson har kallats in, och är i detta nu på väg till Malmö för att delta i kvällens rep och i morgon på sändning.

På dagens rep kastar man in Calle Björkell så länge.

Alltså kanske det läge att rösta på henne på lördag?

– Oj, jävlar! Jag måste hålla väskan rätt, säger Linda och ändrar snabbt sitt grepp.

– Jag har ju övat med med Jenny ”Velvet”, säger hon när hon smiter förbi.

Linda får köra igenom sitt nummer fyra gånger i dag. På torsdagarna har man tre till fyra gånger på sig beroende på hur det går.

I sista genomsjungningen bränner man av pyrotekniken. Inte lika stort som jag föreställt mig under uppspelningen av låten, men den kommer precis i höjningen.

Och Linda kan inte låta bli att jubla till efteråt. Sista gången satt det betydligt tajtare än under de första repen.

Dansarna i Lindas nummer bokstavligen flyger in på scenen med hjälp av studsmattor. Det är husdansarna, Linda Hansson, Jennie Larsson, Adam Svensson och Thomas Benstem som flyger in på scenen.

Tajmingen är svår att få till. Mellan varje genomsjungning går de igenom sina steg tillsammans med koreografen Emilio och Rennie Mirro.

Linda står fokuserad mitt på scenen.

Linda ska ha en illgul klänning. Dansarna får guld och svart.

– Men det där är ju inte min klänning, försöker Bengtzing skämta på scenen.

– Det är ju Lena Ph:s.

Ja, inte Charlotte alltså, men Emilio Perrelli koreograferar Linda Bengtings nummer.

– Får mig osäkt att tänka på Emilio Ingrosso, säger jag.

– En kusin, svarar Emilio som sitter på parkett och kollar in repet. (I keps här, fokuserad på Lindas repetition.)

– Ja, där har vi lite att… bita i, konstaterar Hence von Z när Linda Bengtzing sjungit sin första gång.

Det är ett avancerat nummer med sex platåer på scenen. Dansarna kommer in helt fel och det står saker i vägen, bland annat ett par väskor som också ska användas i numret.

Upptäckte precis att Linda Bengtzing bloggat om sin hårdträning – för att palla ett buggpass på dansgolvet med mig. Härligt. Hoppa det blir lite musik redan på välkomstfesten ikväll.

Och Linda, Jag har längtat efter dig också!

Linda Bengtzing håller precis vad hon lovar. Det låter som alla hennes tidigare tävlingsbidrag ihopkokt till en fjärde variant, men som ändå inte känns helt urvattnad.

I pressrummet skrattar ett gäng på bakre raden. Kanske för att Linda sjunger om att hon har en riktig karl som kan byta olja i bilen och snickra, en trygg familjefar.

Men i refrängen drömmer hon om en annan man.

Tänk er Alla flickor, Jag ljuger så bra och Hur svårt kan det va i ensalig blandning med samma lite tuffare produktion som Hur svårt kan det va.

När Linda sjunger ordet exploderar innan höjningen kan Markus Larsson garanterat vänta sig bomber och pyroteknik i arenan.