Bilal Hassini gör sin Roi bra tycker jag. I den franska uttagningen var sången svajig och nuumret trist, men här tycker jag att de fått till båda två.

Visst blir det övertydligt med de textmässiga budskapen om att alla ska accepteras för vilka de är, men jag tycker att det är fint med en storvuxen och en döv dansare som alltid fått höra att de inte kan göra det de skulle vilja.

Men här gör de det. På samma sätt som Bilal själv och det han sjunger om.