Browsing Collections Marshall-förstärkare har maskerats för att uppfylla SVT:s regler.

Nu har de istället försetts med gitarristen Moas och sångerskan Mimis namn på scenen.

Nu riggas för Browsing Collection på scenen. Jag lade aldrig märke till den lipande tungan på trumsettet igår.

Och här ser ni affischerna på fondväggen tydligare också. ”Vi ska bana vägen” och ”Stay strong and just as loud”.

Liamoo kör presskonferensen i delar av sina scenkläder idag.

Niello och Lisa Ajax.

Samira Manners.

Alvaro Estrella.

Browsing Collection.

John Lundvik.

Tone Sekelius.

Jag har hunnit ta ett snack med Browsing Collection efter deras rep också. Fyra så coola tjejer. Det blev ett snack över Facetime och här har vi, från vänster: Carolina, Nora, Moa och Mimi.

Men jag är lite rädd för dem nu för precis i det här ögonblicket i videon säger Mimi:
– Får vi piska dig i rundpingis? Det finns pingisbord i lobbyn!
Nora fyller i:
– Om du vågar!
Mimi igen:
– Ingen minns en fegis!

Så nu kommer jag alltså att förnedra mig själv genom att åka rakt ut i rundpingis. Jag börjar bli för gammal för sånt här. Kan jag skylla på typ diskbråck eller nån annan ålderskrämpa för att komma undan?

Det här är effektiv mjukpunk med en tydlig hook i refrängen. Fyra coola rockbrudar som tar plats och syns och inte ber om ursäkt för sig.

Sångerskan Mimi Brander har en blingad regnbågsflagga på ena ärmen av sin läderjacka, gitarristen Nora Lenngren har en mockajacka med fransar, men jag blir inte klok på vad basisten Moa Lenngren fått på sig. Är det en jutesäck?

I det videoklipp vi har fått skrattar och ler hon mycket och jag kan inte bestämma mig för om det är för att hon har roligt på scenen eller om klädvalet är ett internt skämt osm hon inte kan sluta fnissa över.

På stillbilderna ser jag att det är ett skirt och genomskinligt tyg där man anar vad som är under. Men det syns inte i tv-bilderna alls. Ljuset ligger på så att det bara ser ut som en brun potatissäck. Jag tror verkligen inte att det är vad hon har tänkt sig. Här behöver någon säga ifrån och styra upp det här. För oavsett hur det ser ut i verkligheten är det i tv-rutan som är avgörande. Och där funkar det inte idag.

Browsing Collection startar precis så stökigt i tv-skärmarna som ett rocknummer ska göra.

Det här är ett klassiskt bandframträdande där Mimi Brander på sång och gitarr, Moa Lenngren på gitarr och kör, Nora Lenngren på bas och kör och Carolina Karlsson på trummor får visa upp sig.

Scenen har försetts med förstärkare och ett gäng case-lårar med strålkastare som snurrar och spelar över scenen. På en vägg bakom dem hänger nåt som ska se ut som bandaffischer, som att vi klivit in i deras replokal, typ.

Och vi får pyro! Hurra! Fyra fontäner i framkant på scenen. Äntligen!

Inget höjer stämningen så effektivt i ett tv-framträdande som rejält med pyroteknik, bomber, explosioner, eld och fyrverkerier. Mer sånt tack!

Nu får vi höra alla låtar igen, så jag uppdaterar det här inlägget vartefter.

Liamoo gör Bluffin som känns som veckans modernaste poplåt. Den är skriven för att vinna och tävla i Eurovision, det är tydligt. Bluffin har tydliga Weekend-influenser med mycket falsett-sång och en hook i en drop där Bluffin går ner i tonläge så det känns som att man saktat ner ljudspåret. Det låter lite knäppt och konstigt, i en effekt som så klart är där för att få låten att sticka ut. Markus Larsson hälsar att det finns influenser från Kanye Wests Heartless. Men vad vet jag.

Niello och Lisa Ajax Hov1-pop har en effektiv refräng som Lisa Ajax sjunger snyggt till Niellos pratrap. Det är otroligt märkligt att lägga den här låten tvåa i startfältet. jag ser fram emot att se det här på scenen. Den här typen av pop har flera gånger slarvats bort på scenen, med Albin exempelvis. Kanske kan det funka bättre med Niello och Lisa. Den här kommer i alla fall komma upp på min spellista så fort det går.

Samira Manners gör gitarrpop på engelska så det känns som en Lisa Miskovsky för 2022. Men sen tävlar ju Lisa Miskovsky senare is startfältet så då får vi höra hur hon egentligen låter 2022. Det finns risk att Samira försvinner i startfältet den här veckan, det är sällan den här typen av engelsk radiopop med okänd artist slår igenom bruset i Melodifestivalen, när den inte är så direkt och omedelbar att den slår till i magen. Kanske funkar det när låttiteln upprepas så många gånger. Men att det inte fanns någon annat annat budskap, nån annan text att skriva i refrängen än I wanna be loved. Fem gånger. Förvånar mig.

Alvaro Estrella framstår som en av deltävlingens starkaste tävlande. Suave är effektiv latinopop som faktiskt känns lite mer latino än Mello den här gången. Refrängen är effektiv och vi vet att Alvaro kan göra det här snyggt på scenen. Kanske kan han knipa sin första direktkvalificering till finalen. Jag har svårt att svälja att han rimmar på poco loco, det gör det till svennebananlatino. Men det är samtidigt lite härligt roligt.

Browsing Collection gör gladpunk med attityd som kan tilltala fler än bara rockpubliken. Det är hardcore-riff och Avril Lavigne-sång i en låt som handlar om att världen absolut inte fått nog av punk oavsett vad folk säger. Ska bli väldigt kul att se det här på scenen för att se om det kan bli en utmanare den här veckan.

John Lundviks Änglavakt känns som att den är skriven av någon som inte är van vid att skriva texter på svenska. Han sjunger otroligt och det gör att han kommer bli farlig på lördag. Men jag undrar om den som lyssnar på texten faktiskt kommer ta det här på allvar. Jag har svårt att ta in att han faktiskt sjunger att ”Jag kommer alltid va din änglavakt”. Vad betyder ens det?

Tone Sekelius My way har alla potential att bli en gay anthem, oavsett om hon åker rakt ut på lördag. Den här låten är corny och härlig på samma gång, men känns kanske lite gammaldags i stilen. Låten är dessutom skriven helt rakt, i ett och samma tonläge, vilket antyder att Tone kanske inte är världens bästa livesångerska. Och då kan det bli svårt att baxa detta över mållinjen på lördag, även fast jag tycker att det är härligt glatt och lagom-bögigt-hbtq:igt.

Så där, då har vi fått lyssna på alla veckans låtar två gånger. Det känns som ett ovisst startfält. Jag har jättesvårt att säga vad som kommer gå vidare den här veckan. Och före idag hade jag väl aldrig fått för mig att påstå att Alvaro Estrella skulle kännas som the one to beat. Men där är vi nu. Spännande.

Browsing Collections Face in the crowd är snällpunk med en del hardcore-riff (låter Markus meddela intill mig). Känns mycket Avril Lavigne skulle jag säga. Det kan bli både stökigt och effektivt på scenen med lagom attityd utan att skrämma bort någon.

Får de till det här på scenen kommer rockpubliken gå igång, skulle jag gissa.

Hela listan av artister är ute nu, 22 akter av 28 hade vi ändå lyckats lista. Och så nästan en till.

Från första artistsläppet var det, som nämnts tidigare Tribe Friday och Samira Manners som var helt okända.

Från det andra artistsläppet ytterligare fyra namn:

Lisa Miskovsky, som återvänder till Mello tio år efter senaste försöket när hon tog sig direkt till final. Det hon tyckte var roligaste då, när hontänker tillbaka, är hur hennes mamma dansade med Sean Banan på efterfesten. Vi hoppas att det blir lika roliga minnen från nästa års efterfester.

Browsing Collection, fyra Skövderockare som spelar metalinspirerad punkrock.

Tone Sekelius. Youtube-profil som 2017 gjorde det årets pridelåt, debuterar i Mello nästa år, precis ett år efter att hon kom ut som transperson.

Och så Shirley Clamp. Den här borde jag ha knäckt. En person hade sagt att hon skulle vara med, men det räcker inte för att skriva en artikel. Så hon fick stå kvar på kanske-listan. Nu ska hon tävla med en ballad på engelska.

Hela artistuppställningen finns här. Nu återstår att se vem som tävlar mot vem, för SVT har ännu inte gått ut med vilka artister som tävlar i vilken deltävling.