Här ser ni en av galaxerna som CajsaStina ska sväva igenom i den här låten.

CajsaStina gör sin visa vid mickstativet genom hela låten. En enkel sång låter väldigt bekant. Men jag kan inte placera vad det är för låt, säkert flera olika.

Hon betonar varje stavelse i texten till låten.

Även CajsaStina har valt svarta scenkläder. Byxor och blus. Eller som Henric von Zweigbergk säger:

– Jaha, så black is the new black i år alltså.

CajsaStina Åkerström står ensam på den lilla runda satellitscenen vid slutet av catwalken. Där kör hon hela sitt nummer.

När man kollar på tv-skärmarna ser man att SVT lägger på ett filter av en stjärnhimmel och planeter och Vintergatan och även ett jordklot alldels intill CajsaStina vid vissa tillfällen i låten.

CajsaStina kommer ha en rejäl fördel av att hon sjunger på svenska. Det här är en fin liten visa, precis som hon sjunger.

Det låter bekant hela vägen från start till mål. Och det gör också att det mycket väl kan komma att funka på lördag.

CajsaStinas spröda röst leder gitarrplinket genom hela låten.

CajsaStina Åkerströms En enkel sång är just det. Hennes ganska spröda röst sjunger en trallig liten visa på svenska som rimmar på stjärnor faller som iskristaller.

Det här bryter av från övriga startfältet, både språket och uttrycket.

Det är liksom inte gammeldags eller daterat, bara tidlöst på något sätt. Fint. Men kan också kännas tråkigt. Och väldigt bekant. Det här har CajsaStina gjort hundra gånger förut.