När lamporna tändes och klockan närmade sig 05 stapplade jag ut från efterfesten.

Då stod Björn Gustafsson fortfarande kvar och gjorde sitt bästa för att avvärja en P4-journalists ihärdiga försök att boka upp en intervju – på tisdag!

Calaisa-Malin var återfunnen och pratade med en vän vid ett bord.

Utanför festlokalen satt resten av Calaisorna i en soffa och såg inte alls ut att vilja avsluta festen.

Hotellkorridorerna var fyllda av fortfarande festsugna schlagerhjältar men en bloggare måste ju sova nån gång.

– Vi ses till frukosten, sa Björn. Kanske för att fösöka undkomma P4-journalisten.

Calaisorna tappade bort sin Malin så Sibel fick rycka in när min frenemy från Schlagerprofilerna ville stå i centrum för ett tag.

Calaisorna var tidigt upp på dansgolvet och tycktes aldrig vilja sluta stuffa.

Huskörens Anna Nilsson var på partyhumör.

Snygg-Erik Segerstedt och Danny Saucedo dansade både med Calaisor…

…och med det vildaste sällskapet av alla på dansgolvet, Anna Book, Linda Bengtzing och Kjell Eriksson.

Anna Book och Danny Saucedo utmanade varann i Let’s dance-kunskap.

Medan Kjell Eriksson mest tjatade på Linda att han ville ha hennes dansare breakdansande omkring sig.

Och Dannys blonderade bakhuvud kom mitt i min lins var jag än vände mig.

Vid halv två-tiden knäckte Daniel Mitsogiannis ännu en champagneflaska:
– Jag firar min sjundeplats, tänk att jag tävlade i döden grupp, jag är inte ett dugg besviken, skrattade han.

Calaisorna Lisa och Anna pussade honom…

 
och huskörens Caroline Jönsso fick sig en rejäl svängom på dansgolvet.

Lisa, Anna, Malin, Caisa. Det är ordningen på Calaisorna på scenen från vänster till höger när ni kollar på skärmen. Bara så ni vet.S

Oj, Calaisa har ju satt varenda rep. Nu är de nervösa när inledningen låter så här illa.

Calaisorna visar återigen att de är ett stabilt band som kan sjunga. Tidigare rep har det även sett ut som att de spelat live på scenen även fast all musik så klart är förinspelad. men idag på repet tar de det lugnare med spelandet.

Sången sitter där den ska, men de tycks vila på framträdandet. I ett nummer där det inte händer så mycket på scenen blir det ännu mer händelsefattigt.

Men på ett ställe har de ryckt upp sig. De ler mycket mer nu, visar spelglädje.

– Vilka är syskon? frågar Nour när Calaisa går av scenen, men kommer på sig själv:
– det var en ganska tråkig fråga va? Jag tar en annan imorgon!

Luuk presenterar Calaisornas låt If I could som country och sen får ni också lära er vem som är vem i introt. Själv tog det två dagar att plugga in det…

Det här är ett scenvant band men öppningen känns lite vek på repet idag. Rösterna är aningen sprödare än de brukar vara, men när de alla sjunger refrängen hämtar de upp självförtroendet igen.

Imorgon på sändning ska de troligen ha 1000 ficklampor i publiken, precis som Sanna Nielsen hade under sitt nummer.

Calaisorna ser väldigt allvarliga och fokuserade ut när de sjunger sin låt. Nån ser till och med ut att lida. Inte av nervositet utan för att hon nog tror att det ser bra ut om hon lider lite i den här låten.

Men If I could har ju ett glatt budskap. det är när Calaisa-Anna med fiolen ler som hela låten växer. Mer leenden!