Så är efterfesten igång.

Stor-Pontus bland pudlarna har redan hunnit slicka Babsans lår och tungkyssas med honom.

Ola trillade precis in till festen med orden:
Mat! Jag är så hungrig!

Andreas sitter med familjen, sambon Lisa dottern Ella medan Carola tog med sig Amadeus, men har precis just nu kvart över midnatt lämnat festen för att ”natta Amadeus”. Vi får se om hon kommer tillbaka.

Nordman blev nersprayade med champagne av sin manager Micke Drinkenstjärna och Håkan Hemlin gjorde ännu värre grimaser idag än förra vekcan.
– Fy, det smakar som nån som har kräkts, skrattade han.

Sibel mötte upp dem och vrålade rakt in i kamerorna:
– Kom igen då! Skrik lite, försökte hon trigga igång Mats Wester och Håkan Hemlin. det gick så där.

Caracolorna verkar igång i alla fall och är redan uppe på dansgolvet och svänger.

Men i stort är festen rätt loj hittills. En DJ som pratar i mikrofon mellan varje låt till hela festens stora ilska:
– Kan någon säga åt honom att hålla käften nån gång! hörde jag folk inom produktionen muttra.

Och som bara spelat sömnpiller så här långt. Nu behövs lite Velvet, Perrelli, Caracola, Bengtzing och Sjögren för att få igång festen. Framför allt Sjögren.

Nu tillbaka till festen för att spana mer. Skriver mer senare i natt.

Den här färgchocken sitter rätt nu. Så här bra har de inte låtit under de senaste repen. Doo aah-refrängen och de korta klänningarna är verkligen inte ofarliga för Ola.

Men fyrverkeriet är fastspikat igen. Klantigt! Det ska ju snurra. Det har bara funkat på just den delfinal de gick vidare, inga rep.

Det som lät illa på Caracolas rep igår kväll sitter mycket bättre nu. Den här refrägen är jättefarlig.

Oh ah papa do dooh aah deyoh deyoh – eller hur det nu kan stavas.

Om inte Olas fans mobiliserat ordentligt kan han mycket väl bli slagen av tre smällkarameller – med eller utan vita trosor.

En kollega intill kan inte sluta irritera sig på att Caracolorna kör med vita trosor som tydligt syns igenom deras tunna klänningar.

Efter repet igår serverades en buffé på hotellet för artister, skivbolag och produktionen. Fredagkvällen brukar vara väldigt lugn för artisterna och precis som på torsdagens välkomstfest här i Kiruna smet Ola, Caracola och Sibel allra först.

Den här tävlingen är på allvar för de yngsta i startfältet som verkligen inte vill festa bort chansen till en finalplats ikväll.

Andra stannade längre i baren.

Jag hamnade i en lång diskussion med Håkan Hemlin och Nordmans låtskrivare Mårten Eriksson. Håkan hade riktigt bra schlagerkoll, trots att han gärna hävdade att han mest lyssnade på Metal.
– Äh nu HETER det ju bara schlager, eller inte ens det förresten, det är ju MELODIfestival, försökte han försvara sig, men jag såg nog att det fanns en liten schlagerkille långt där innanför det hårda skalet.

Tess Merkel var den som såg mest partysugen ut, hade hon själv stått på scenen kanske hon lagt sig tidigt, men när jag lämnade artisthotellet vid halv två satt hon och nästan dansade i sin stol och pratade samtidigt med Poodles-trummisen Kicken och Olas låtskrivare Tony och Mirja.

Andreas Johnson hade äntligen fått sällskap av sin dotter och sambon Lisa Knapp och han verkligen strålade när han fick vara med dem.

Han lovade mig ändå ett tequilarace ikväll på efterfesten:
– Oavsett hur det går!
Varken jag eller Tess Merkel var sena att tacka ja till den inbjudan.

Kristian Luuk satt i t-shirt och snackade med SVT-gänget medan Björkman minglade runt bland artisterna. Jag funderar på om Luuk försöker hålla sig neutral och inte bonda för mycket med någon, eller om han tycker att det är skönast att hänga med dem han jobbar med under hela turnén.

När jag reste på mig för att gå utbrast Warners Camilla Bjering och hennes sambo studiomannen Henke von Zweigbergk:
– Jaha, det finns alltså inget mer att blogga om nu?

Det fanns det säkert, men även en bloggare måste ju sova nån gång, tänkte jag och smet förbi Suzzie Tapper och hennes kille Johan (känns knäppt att skriva kille, Johan är ju en hel karl) på vägen ut.

Om E-Types nya flirt höll i sig även på fredagkvällen vågar jag inte svara på, jag såg varken honom eller hans damsällskap från torsdagen under kvällen. Men det ska bli spännande att se hur det utvecklas under efterfesten.

Caracola får utmana Sibel i den andra omgången och öppningen känns otroligt svag, hela vägen fram till första refrängen undrar jag vad som hänt. Sången sitter så där och den smittande tuggummirefrängen hjälper inte upp numret helt.

Det här behöver låta bättre imorgon, då räcker det inte med det smittande humöret. Caracola kan ju sjunga så sura toner kan bara bero på nervositet. Släpp det, tjejer så går det bättre.

– Jag trodde ni skulle byta klänningar med varann för att förvirra, säger Luuk till Caracola vid snälla bordet.

Mer än så hinns inte med förrän det är dags att läsa upp det framlottade resultatet.

Caracola kör på samma nummer som i sin delfinal. Härligt färgglada klänningar och röj på scenen, men man kommer lite långt ifrån dem. Jag tror att de skulle tjäna på fler närbilder för att kunna slå Ola.

Sången inleds lite svajigt men sen smittar glädjen i Ooh aah Bobada boo ahh dee ooh-refrängen så jag får svårt att sitta still.

Återigen har pyrotekniken haft problem med tjejernas snurrpyro som står helt still. Antagligen har de spikat fast dem för hårt.

Vildast på halkbanan var ändå Caracolorna. De kastade sig i och ur sina bilar för att turas om att köra och kunde inte sluta skratta.

Emma testkörde, men överlät snart till sin manager Thomas att ratta bilen.

Emilie körde så snön yrde och Frida var baksäteschaufför.

Tydligen fick Frida bästa Caracola-tiden med 2.14.

Vid halv elva bestämde sig Caracolorna för att ge upp kvällen. Frida skyllde på ont i fötterna. Men jag menar, vad är det här för skor att klaga över? Har hon inte sett Charlotte Perrellis 13centimetrare? eller för den delen Jacob Samuels minst lika höga?

Men varför klaga förresten?

Caracolorna visste ju vilken reporter som skulle må allra bäst av att få deras outnyttjade drinkbiljetter.

Jag kan lova att TT:s reportrar såg bittra ut!