Nu får genrepspubliken se en fejkad poängutdelning. Jag gillar när Tina och Ronny kommer in med en snabbanalys mitt i poängutdelningen. Det ger en liten paus men med fortsatt fokus på tävlingen.

Genrepspubliken får en framlottad omsjungning av C-Joe, med Ahumma.

Och nu är genrepet över. Artisterna får gå till sina loger, vila och ladda om och jag kommer göra detsamma. Höll jag på att säga. Nån loge har jag inte att gå till.

Uppdaterar bloggen om det händer nåt. Annars är jag tillbaka ikväll lagom till sändningen.

När röstningen avslutats blir det ännu en hall of fame-utmärkelse, Carina Bergs exmake Kristian Luuk.

Igår kväll höll Björn Gustafsson en egen stand up på fyra och en halv minut på scenen för att SVT inte ville avslöja på förhand vad som ska hända i sändning.

Men nu är Kristian Luuk på plats.

Björn Gustafsson kommer in för att leverera priset.

Och även Kristian Luuks tacktal.

Det blir några härliga hänvisningar till Samir & Viktor i tacktalet. Och Luuk tvingas be om ursäkt för de svåra frågorna i På spåret.

Efter en snabbrepris utnämner Carina Berg en första hall of fame-pristagare, Lotta Engberg för Fyra bugg och en coca-cola. Lotta är inte här under genrepet, så en stand in får låtsas vara den populära artisten och progtramledaren.

På scenen kommer sen Viktor Norén och gör en släpig countryversion av Fyra bugg. Nej, det är inte en låt som åker upp på min spellista.

Efter att alla har sjungit är Carina Berg i greenroom. Men vi får inte ”frågor från andra tv-program” som vi såg igår kväll och som var med i förra veckans sändning. Jag hoppas att de plockar tillbaka det till ikväll för det är riktigt kul, spontant, konstigt och härligt. Men allra bäst när det sker spontant så klart och inte är inrepat.

Nu så, nu kör vi genrep. Det börjar med vinjett och så ett coverband som står i greenroom och spelar Håkan Hellströms Ramlar. Och inte jättebra om jag ska vara ärlig, men det blir fest och dans i arenan.

Jag undrar fortfarande om vi kanske kanske kan få Håkan ikväll? Det känns osannolikt. Men samtidigt har han väl barn som är i Mello-åldern nu? Man vet ju aldrig med herr Hellström.

Sen övergår det i att Carina Berg hälsar välkomna och berättar, i en allvarlig prata, om den sjungande revolutionen i Estland i slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Det är nåt annat än skoj och trams-öppningarna vi är vana vid. Jag gillar det, men tror att många kommer reagera om det här är kvar i kväll. Möjligen, om Håkan faktiskt dyker upp, så kanske det här bara är för genrepspubliken.

Carina berättar i alla fall om en 60 mil lång människokedja mellan huvudstäderna i de tre baltstäderna och hur musik hjälpte till att leda till Estlands självständighet 1991.

Efter att nya hjärtan delats ut i appen och en ny snabbrepris på de återstående fem låtarna körts sitter Carina Berg ute och pratar med publiken tills röstningen stänger.

Och så blir det en omgång till av hall of fame, Kristian Luuk som belönas.

Men in på scenen kommer istället Björn Gustafsson.

Och säger att han inte kan säga det han ska säga imorgon, men ändå måste hålla låda i fyra minuter och 30 sekunder på scenen.

Publiken jublar bara han öppnar munnen.

Han gör en snabb stand up om at komma hem till mamma och pappa när man är vuxen. Han har stöd med sig i mobilen, men det märks inte att det här är något han bara svängt ihop.

Alltså, vad är det som händer? Det är så absurt. Jag gapskrattar. Och sen är de 4 och 30 över.

Efter Fyra bugg-mellanakten får vi veta vilken låt som lottats fram som låtsasvinnare. Dear Sara, som får sjunga om en gång.

Jag frågade Anders Wistbacka hur man styrt upp omsjungningsmomentet och där får artisterna själva säga hur de vill göra. Om de vill börja i greenroom, på mellanscenen, eller på stora scenen direkt.

Dear Sara börjar i greenroom och går genom publikhavet innan hon tar ett mellansteg på catwalken mitt i parketten och därefter avslutar på stora scenen.

Jag älskar inslaget där Carina Berg ställer frågor från andra tv-program till artisterna. Först får Liamoo en fråga från Bianca, som inte är en fråga utan bara:

– Wow. Hur snygg. Applåd.

Hur reagerar man på det?

Carina Berg öppnar med en lång prata om hur Estland, Lettland och Litauen med musik och en 60 mil lång sångkedja stoppa pansarvagnar med sig själv som sköldar innan Estland 1991 kunde bli ett självständigt land.

Carina har svårt att hålla tårarna tillbaka när hon berättar om det hela, som jag behöver googla för att ta reda på mer om.

Det är ett helt annat sätt att öppna tävlingen, med allvar istället för skoj, än vad vi är vana vid. Jag tycker att det är häftigt att man vågar testa det. Bred underhållning måste inte alltid vara skoj och skratt.

Efter sketchen med Björn Gustafsson öppnar programmet från arenan med att ett band inne i greenroom sjunger Håkan Hellströms Ramlar.

Frågan är om det faktiskt kan bli Håkan i morgon? Annars känns det märkligt med den öppningen, tycker jag. Fartfylld, men lite skum.

Carina Berg springer in och sjunger med.