Henrik Sethsson har en härlig inlevelse i Casanovas nummer, det är underhållande att se hans minspel genom hela låten.

Men jag står fast vid att jag tycker att scenshowen lämnar lite mer att önska. Det är en otroligt charmig och härlig schlager av klassiskt snitt som jag gärna skulle vilja välkomna tillbaka till tävlingen lite oftare.

Men det hade kunnat lyfta lite mer på scenen. Idag får vi inte se pyrot, men ikväll blir det fonäner i slutet, där borde de bränt av bomber också. Och kanske ett guldregn.

Men publiken i arenan är med idag, de klappar takten och jublar. Det känns härligt.

Casanovas gör sin Så kommer känslorna tillbaka och det här är äkta schlagervärme på scenen.

Mina nostalgi känslor går i taket och nu får vi pyrofontäner i slutet av numret. Det bränner till ordentligt, men jag tänker att de skulle ha kunnat ösa på ännu mer med pyrot.

Det borde varit en stor explosion precis i slutet. Och det hade kunnat smäla till också i höjningen före fontänerna bränner av.

Helst borde det fixas mer pyro till imorgon, men om de tar sig vidare så KRÄVER jag det till nästa gång!

Casanovas gör en andra och sista genomsjungning och det här är stryggt och snyggt. Henrik sjunger snyggt och tryggt. Men det är verkligen en dansbandsspelning. Inte en scenshow.

Det ärnågot som liksom inte händer för mig här, även fast de är superrutinerade. Det skulle behövas något lite extra. Det är en schlager med tonartshöjning, släng in massa pyro vetja, nånting som får tittarna att haja till.

Casanovas Henrik Sethsson har ett otroligt härligt minspel när han lever sig in i sången.

Jag kan inte hålla mig från att sjunga med i den här klassiska schlagern när de gör sin genomsjungning.

Casanovas på scenen nu och hela byggställningsscenografin är alltså på ledskärmarna precis som den Las Vegas-inspirerade Casanovas-skylten.

Det här är ett gäng som är vana vid att spela och sjunga i timmar i taget så att sjunga i tre minuter är inga som helst problem.

När min kollega Stina pratade med dem under presskonferensen beskrev de Melodifestivalen som ren vila för rösten:

– Det här är som semester, sa Jimmy Lindberg och skrattade.

Vår fotograf Peter Wixtröm sprang på tre femtedelar Casanovas på artisthotellet nu, Jimmy Lindberg, Henrik Sethsson och ”Harry” Lindberg.

Men det verkar inte som att de har några större förhoppningar på att ta sig vidare på lördag. När min kollega Natalie Demirian pratade med dansbandet efter repet tidigare idag sa frontmannen Henrik Sethsson att de kommer räkna allt över jumboplatsen som en seger:

– Allt över sjundeplats är en vinst. Vi är underdogs. Vi är ett dansband som tävlar i Mello. Mello har ändrat sig genom åren, så vi känner att vi får vara underdogs och sedan kommer vi förstås göra allt vi kan för att få spela den här låten någon mer lördag längre fram.

Och visst är det så att den här typen av schlager haft svårt i tävlingen de senaste åren. Jag hoppas ändå lite på Casanovas, det är bra för tävlingen att ett riktigt dansband är med och tävlar med en riktig dansbandslåt.

På scenen händer det inte så mycket. Det mest spännande är att frontmannen Henrik Sethsson i tonartshöjningen hoppar ner från sin plattform och kliver fram till scenkanten och sen tar en promenad på scenen.

Nej nu var jag lite orättvis. Vi får pyro också. Eldsfontäner, också efter höjningen i sista refrängen. Det bränner till lite ända genom rutan.

Men det är svårt att göra scenshow av ett bandframträdande och hur rutinerade Casanovas än är så kan det vara svårt för dem att gå genom rutan.

Den här typen av låt kommer vara helt beroende av att framträdandet dansar hem genom skärmarna till folks tv-soffor och gör alla på glatt humör.

Som Linda Bengtzing har haft förmåga att göra även om det gått sämre för henne de senaste gångerna. Eller Magnus Carlsson, som med sitt leende charmar tv-publiken. Eller Arvingarna och Top Cats för den delen.

Här kommer det vara upp till Henrik, Stefan, Jimmy, Harry och Simon att verkligen jobba med kamerablickarna, vara rätt nivå flirtiga, rätt nivå glada, rätt nivå charmiga. Och det är inte lätt.

Men för den här låtens skull hoppas jag att de sätter det. För det är något härligt med en riktigt klassisk dansbandslåt i tävlingen igen, som verkligen utstrålar svensk dansbandsschlager.

Nu har Casanovas repklipp kommit.

Visst är det här en klassisk dansbandsspelning på scenen, som höjts upp med en stor Casanovas-neonskult på led-skärmen, som påminner om den klassiska Las Vegas-skylten.

Alla bandmedlemmar har fått en egen plattform att stå på på scenen, med glödlampor och blinkande ljus.

Det här är verkligen en klasisk schlagerpärla, tänk Hanson, Carson, Malmkvists C’est la vie, Friends Lyssna till ditt hjärta, Bengtzings E de fel på mig och jag tror att mina frenemies Schlagrerprofilerna nämnde att sticket också har drag av Värsta schlagern.

Och så är det ju också frontmannen Henrik Sethsson som skrivit Lyssna till ditt hjärta.

Det var tydligen inte tänkt så från början, men jag får veta från de ansvariga bakom SVT:s utmärkta Mello-uppslagsverk Mellopedia att Lars Säfsund stäker upp som kör i kulissen under Casanovas scenshow.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag sammanfattar och uppdaterar det här blogginlägget.

Paul Reys Royals är luftig arenapop-i-Mello. Men efter att ha hört alla låtar så bleknar den här jämfört med exempelvis Marcus & Martinus mycket mer suggestiva och vuxnare sound. Det betyder inte att Royals är blek, den har en effektiv hook där titeln pumpar gång på gång och med rätt scenshow har den här absolut chans att ta sig vidare. Pauls charm lär kunna hjälpa lite. Och här får vi nog en tonartshöjning, eftersom jag verkar besatt av såna i år.

Casanovas härliga Så kommer känslorna påminner en hel del om Barbados Världen utanför och skulle lika gärna ha kunnat tävla 1989 eller 2003. Den här typen av låt togs in i Melodifestivalen i dussintal under de första turnéåren från 2002 fram till 2006, men nu var det ett tag sen. För mig är soundet nostalgisk dansbandsschlager och jag längtar efter en rätt lökig koreografi till detta. Men det kommer helt hänga på hur charmiga de här grabbarna är om de ska ha ens den minsta chans.

Melanie Wehbe gör en snygg popballad i midtempo, som riskerar att bli anonym och inte sticka ut. Att jag stör mig på ordet ”the” i låttiteln gör snarare att jag minns låten och kommer sjunga med i den. Om Melanie tar för sig på scenen så kan hon absolut ta sig topp fyra.

Nordman låter verkligen klassisk Nordman. Det här är svensk etno med nyckelharpa, flöjt och fiol och Håkan Hemlins raspiga röst som lär ta detta direkt till final. Så klart hänger det på hur det ser ut på scenen, men de som gillar Nordman kommer inte bli besvikna. G:son och Jimmy Jansson har som vanligt fångat det som gör artisten bra och gjort en låt som passar duon perfekt.

Laurells sound är verkligen Tones and I, hennes Dance monkey är världens mest streamade låt av en kvinnlig artist och när Laurell star sångstilen så funkar det. Förra året fick hon 40 miljoner streams på sin låt Habit. Sober är snarlik och snyggt effektiv i refrängen. Det här är absolut inte farligt, så länge Laurell blir poppig på scenen och inte barnen tänker på henne som en gammal tant (hon är två år yngre än mig och fyller 44 i april).

Ida-Lova gör en söt ballad som utspelar sig i Stockholm. Jag tänker på Molly Sandéns Rosa drömmar och Kent. Hon har ett sångmanér i sitt ooande som säkert kan störa vissa, men det ger henne personlighet i rösten. Drivet bygger upp och det blir arenapampigt mot slutet, men det är en svårsjungen låt som verkligen kommer sätta Ida-Lova på prov. Lyckas hon så kan det här bli ett genombrott för henne.

Marcus & Martinus Air är solklart veckans snyggaste låt produktionsmässigt. Det är en houselåt som suggestivt bygger upp till andra refrängen då det underliggande trycket blommar ut. Men jag undrar verkligen hur de ska göra det här på scenen. Det är inte en självklar tv-låt på det sättet, mer en dansgolvsfyllare, och då pratar jag inte om schlagerbarerna utan snarare gjord för houseklubbar. Jag ser stroboskopen framför mig.

Där har vi hört alla låtarna en andra gång. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv med vad vi tycker och tänker. Det kommer på sajten i eftermiddag.

Casanovas med Henrik Sethson (låtskrivare till Lyssna till ditt hjärta) gör en klassisk popschlager i upptempo.

Vad härligt med ett dansband som gör riktig dansbandspop.

Det här är en schlagerdänga, rakt av, otroligt klassisk, i tidigt Linda Bengtzing-land. För fler Mello-referenser kan ni tänka på Mathias Holmgrens Långt bortom tid och rum, eller Friends Lyssna till ditt hjärta.

Det är klassisk Skara-schlager som Bert Karlsson gjorde till Sveriges mest populära musikgenre på 80-talet.

Det här vill jag bugga till.

Frågan är om Casanovas är tillräckligt karismatiska på scenen för att ta det här vidare i tävlingen. Arvingarna hade svängt den direkt till final. Magnus Carlsson också.

Casanovas är stora i dansbandsvärlden, men det är något annat att gå genom rutan till tv-tittare i alla åldrar.