Abbatarerna var väl fina ändå
avAbbatarer, Carola, Charlotte Perrelli och Conchita Wurst.
Härlig Abba-hyllning ändå, även om man hade önskat att de varit på plats.
Abbatarer, Carola, Charlotte Perrelli och Conchita Wurst.
Härlig Abba-hyllning ändå, även om man hade önskat att de varit på plats.
Första mellanakten så har Malin Åkerman jagat rätt på den där stora svenska popgruppen på A och lyckats få den att återförenas…
Förutom att det är Alcazar hon sytt ihop då.
Tills Petra Mede kommer in och avbryter dem efter Crying at the discoteque.
För det var så klart inte Alcazar vi ville få återförenade.
Petra och Malin kastar över till vad de säger är London och skärmarna blir svarta. Men vi hör Björns, Bennys, Agnetas och Fridas röster (tror jag) som berättar om Eurovision 1974.
Jag tror att vi kommer få se dem som Abbatarerna i morgon, i ett videoinslag, men det är en ren spekulation.
Det följs upp av videoklipp från Eurovision 1974 där Abba sjunger Waterloo och så kommer Carola, Charlotte Perrelli och Conchita Wurst in och sjunger låten.
Nu är det snart dags för det andra genrepet, det viktiga juryrepet som bedöms av de 37 jurygrupperna runt om i Europa.
Vi har fått besked att Joost Klein inte kommer att delta under detta rep och istället kommer man att visa hans framträdande från semifinalen i väntan på att EBU ska slutföra utredningen och om han kommer att diskas eller inte.
Jag kommer inte att blogga om alla framträdanden, men försöka hålla er uppdaterade om hur finalen ser ut, eftersom jag inte hann göra det på dagrepet ordentligt, på grund av anledningar.
Inne i arenan värmer bland annat Shirley Clamp och Charlotte Perrelli upp publiken som också får dansa till Linus Linds dj:ande.
Jag har inte hunnit uppdatera bloggen från genrepet så mycket på grund av annat jobb, men nu dyker plötsligt Alcazar upp i en mellanakt.
En återförening helt enkelt. Superhärligt eftersom jag älskar Alcazar. Men det känns också lite fjuttigt för att vara Eurovision. Tills Petra Mede kommer in och avbryter dem och säger att det ju är fel grupp som börjar på A.
För det är här Abba ska hyllas.
Man kopplar upp mot London och vi får höra Abbas röster, men inte se något på skärmarna. De pratar om sina Eurovision-minnen. Förinspelat på alla sätt. Eftersom vi inte får se dem så är det oklart om det är Abborna själva, eller om det exempelvis gjorts så att Abbatarerna ser ut att prata till Abba-gängets röster.
Det övergår i att de spelar klipp från framträdandet i Brighton med Waterloo 1974.
Och sen tar Carola, Charlotte Perrelli och Conchita Wurst över sången och framför Waterloo.
Går inte annat än älska en mellanakt med Petra Mede, Charlotte Perrelli, Sarah Dawn Finer och Käärijä. Och mumintroll!
Nu funkar verkligen allsången, under repen har det känts lite märkligt, men det blir ju faktiskt allsång på riktigt. Kul.
Nu får vi se Petra Medes mellanakt We love Eurovision too much en gång till. Man har textat låten så att tv-tittarna ska kunna hänga med i texten, det är bra!
Det här kommer bli en klassiker.
Charlotte Perrelli kommer med och är härligt självdistansig med en textrad om att hon gärna dyker upp till varje Eurovision och sjunger samma låt sen 1999.
Sarah Dawn Finers Lynda Woodruff dyker upp och både Pernilla Wahlgren, Måns Nathanaelsson och Ola Forssmed dyker in på ett hörn som förinspelade röstavlämnare.
Och vi får dansande mumintroll och bastubadare när Petra sjunger om hur en mellanakt hade varit om Finland skulle ha vunnit förra året.
Och Käärijä dyker in och får så mycket jubel över sin Cha cha cha att avslutningen på mellanakten drar ut lite på tiden.
Första mellanakten är allsång med publiken både i arenan och i morgon hemma vid skärmarna. Med Helena Paparizou, Sertab och Charlotte Perrelli.
Men i ärlighetens namn blir det inte så mycket allsång, utan snarare framträdanden med tre härliga Eurovision-drottningar.
Vi får se hur det blir i morgon när det är tänkt att så många ska ansluta via tv-skärmarna på ledarna i arenan också.
Nästa mellanakt är Petra Medes show om att vi älskar Eurovision lite väl mycket i Sverige.
Hon får sällskap av Charlotte Perrelli och Sarah Dawn Finer dyker upp som EBU-tanten Lynda Woodruff.
Och visst får vi se Pernilla Wahlgren som spelad poängutdelare också!
Det ingår också att Petra visar hur en mellanakt skulle ha sett ut om finland hade vunnit förra året. Med dansande mumintroll och Käärijä som dyker upp och gör sin Cha cha cha.
Och avslutas med ett löfte om att vi inte ska vinna igen. Förutom kanske en gång till så vi går förbi Irland.
Det här är en blivande klassiker, att lägga till Petra Medes tidigare fantastiska shownummer i Eurovision. Jag skrattade högt flera gånger.
Den första mellanakten är nån slags allsång i samma format som Allsång på skansen fungerade under pandemin, att man kunde ansluta via video och sjunga med hemifrån.
Men här i deluxe-versioner med Helena Paparizou, Sertab och Charlotte Perrelli som sjunger på scenne tillsammans med publiken i arenan och vad som är tänkt att bli mängder med ansikten på ledskärmarna i arenan tillsammans med låttexterna.
Svårt att säga hur det här blir med full publik i arenan. Nu när det bara är press närvarande så blev det lite platt. Hoppas det blir bra tryck och mycket folk som är med på skärmarna i sändning.