I slutet av Benjamin Ingrossons nummer ska Hasse och Clara göra sig redo för en påa. Men det är lite bökigt att klättra i stora trappsteg med en långklänning, eller vad säger du Clara Henry?
Inför den tredje låten, Etzia, så ska Hasse Andersson återigen skämta om att han är gammal och Clara Henry ung och att han inte fattar allt vad lol och rofl betyder. Det var trötta skämt redan förra veckan.
Sen kommer Clara Henrys vlog, där Christer Björkman håller nån form av Melodifestival-lumpen för programledarna.
De har i alla fall lyckats få in ett Skam-skämt i sketchen. Grattis till att ni är lite aktuella. I övrigt. Nej, inte så skoj.
Nu börjar repet, något sent. Som vanligt med en snabbrepris över vad som hände förra veckan.
Sen får Hasse Andersson öppna. Det är Hit the road jack-komp till en text om Skåne. Den heter typ ”Jag är skåning” och har textrader som ”Jag äter spiddekaka till mellanmål”.
David Lindgren dyker upp med ssteppskorna på och sen är det Clara Henrys tur att bidra med textgrader som:
”Han är en skauning, som äter hauning” (skåning rimmat på håning alltså).
Programledarna levererar. Men sångtexten är inte så himla skoj. Skönt att Clara Henry, David Lindgren och Hasse Andersson tar för sig och både kan dansa och underhålla.
Henric von Zweigbergk upplyser nu om att kvällens genrep spelas in. För om något teknikst händer med utsändningen i morgon så kommer man istället att visa kvällens repetition så att tävlingen ändå ska kunna genomföras.
Så kommer programledarna in för att spela in en puff till morgondagen, som ska kännas som att den sänds live då. Klassiskt tv-fusk.
Hasse hinner staka sig och det blir ”Melodifesten” istället för ”Melodifestivalen”.
Nu är det presskonferens med programledarna. Först poserar de på scenen och sen blir det speeddatingintervjuer. Tyvärr så sker de intervjuerna inte med Clara Henry, David Lindgren och Hasse Andersson en och en utan alla tre ihop.
Det är faktiskt uruselt, på gränsen till fullständigt värdelöst ur journalistisk synvinkel.
För personer i grupp pratar i mun på varandra, slutför inte meningar eller resonemang, lägger sig i varandras resonemang på ett sätt som avviker från den första personens ursprungstankar och framför allt, personer som blir intervjuade i grupp försöker alltid få varandra att hjälpas åt att svara trots att frågan inte riktats till dem som grupp utan till en enskild medlem.
Det gör att ni som läser eller tittar väldigt sällan får svar på det ni undrar över. Det gör också att det sällan blir några tydliga vinklar från dessa intervjuer och därför får SVT färre artiklar i de större medierna.
Visst kommer det oändligt många ovinklade videointervjuer på fansajter och bloggar. Men den typen av uppmärksamhet går inte riktigt att jämföra med en ordentligt genomtänkt och genomförd intervju, oavsett om det är i tv eller text. Det går nämligen att få till även i kortformatet 3 minuter.