När klockan närmade sig 03 spelade dj:n den obligatoriska sista låten, Stad i ljus.

Kvar till sist var Cazzi Opeia som tog med sig sin mamma in i dansringen för att sjunga de klassiska Tommy Körberg-tonerna tillsammans.

Tenessee Tears-Jonas och Tilda var också kvar till slutet precis som Erika Persson och även Clara Klingenström som tillsammans med Cazzi Opeia var den som inte ville att natten skulle ta slut.

Men nånstans var festen ändå tvungern att ta slut. Och det var precis här.

Snart tändes lamporna upp och de sm var kvar finck hämta sina jackor och bege sig till hotellen. På stan i Växjö var det fortfarande fullt festliv, med nattöppna kebabkiosker och hamburgerbarer som krängde fyllekäk till behövande.

Själv skippade jag mat och eventuella efter efterfesten-fester på artisthotellet. Istället gick jag hem till vårt hotell och försökte bädda ner mig och vaknade vid 08 för att hinna blogga och spela in podd och grejer.

Det var inte en helt lysande festtillställning den här gången heller.

Återigen en lokal där det inte gick att gå undan för att prata med varandra. Musiken dunkade lika högt överallt.

Och återigen musik för 40-plussare. Hits från 2003 och tidigare. Visserligen en stor andel Mello-låtar, det tycker jag är glädjande och något som festfixarna tagit till sig av. Men Diggiloo Diggiley och Bra vibrationer? Kanske kunde man ha spelat nåt från förra året exempelvis?

Det kändes som att dj:n frusit fast i 2003, med vissa hopp framåt i tiden till Anton Ewalds Begging från 2013. Men det är 11 år sen.

Nästa vecka kommer både Danny och Dotter vara på plats. Det är inte särskilt ofta en DJ får möjlighet att spela låtar med respektive artist närvarande. Kanske ska tänka på det? Igår var det inte förrän en mig bekant schlagerfestarprofil önskade Cazzi Opeias Can’t get enough som det gick uppm för dj:n att den kunde vara kul att spela.

Dansdgolvet fylldes.

Och sen bytte den musikansvarige direkt till nåt annat skräpigt från sin planerade spellista och dansgolvet blev trökigt tomt igen.

Skönt då att Cazzi Opeia och Clara Klingenström var på danshumör. För det gjorde att övriga festdeltagare också var glada över att få röja loss.

Och både Cazzi Opeia och Clara sjöng gärna med i såna söndertjatade låtar som Carolas Åh Mickey att dj:n nog tyckte sig göra ett jättebra jobb.

Det var på det stora hela Cazzi Opeia och Clara Klingenström som räddade festen genom att dansa och ha kul rakt igenom.

När Clara Klingenström gick upp på scenen och körde sin låt stod Gunilla Persson och Erika längst fram och sjöng med.

Clara Klingenström var jättebesviken efter att ha slagits ur tävlingen, det sa hon både på presskonferensen och på efterfesten. Men samtidigt var hon väldigt nöjd med sitt framträdande och på efterfesten kramades hon med Gunilla som ju knep fjärdeplatsen framför henne.

Clara Klingenström är så klart besviken över att inte ta sig vidare i tävlingen, men nu är hon på efterfesten.

Hon kom samtidigt som Christine Meltzer.

SVT valde tydligen inte att täcka över Sennheiser-loggan på Clsara Klingenströms mikrofon. Och det syntes rejält tydligt i tv-sändningen vid minst ett tillfälle.

jag skrev om det här redan i morse efter gårdagens rep. Men det är först nu som SVT riskerar böter för otillbörligt gynnande på riktigt.

Melodifestivalen har fällts tidigare, exempelvis då Samir Badran efter ett framträdande drog på sig en t-shirt med en logga som syntes i sändningen från greenroom. Det kostade 100 000 kronor.

I det här fallet är det inte heller en nyckfull artist som gör ett klädbyte, utan en rekvisitadetalj vars logotyp framgår tydligt. Och som SVT kunde ha tejpat över för flera dagar sen, eftersom de går igenom tv-bilderna i detalj i förväg.

Clara Klingenström är så otroligt mycket sig själv på scenen. Det vinner hon på. Att hon sjunger ut sina känslor och det känns så äkta. På riktigt och helt oförställt.

Logotypen på Clara Klingenströms mikrofon var fortfarande inte övertäckt under dagrepet. Vi får se hur det ser ut ikväll.

Clara Klingenström sjunger verkligen med personlighet och känsla. Jag gillar både henne och låten jättemycket.

Men det är något med det här numret som inte imponerar på mig. Såväl gummiremsorna i vindmaskinerna och Claras svarta klänning gör att det är mer lättglömt än det borde vara.

För låten känns som en solklar P4-hit och Clara är en så otroligt härlig och varm scenpersonlighet.

Har Melodifestival-produktionen lagt av sig lite, eller är det så att SVT tar lite lättare på reklamreglerna numera?

Eller är det bara att Masen saknas i produktionen i år?

Under väldigt många år har scenografen Bo ”Masen” Lorentz inte bara varit ansvarig för Carola-fläktarna under Melodifestivalen, utan också den som lite självpåtaget fixat och grejat för att dölja varumärken i tv-bilden.

Exempelvis har ett stort antal Marshall-högtalare genom åren försetts med justerade loggor som istället lite kärleksfullt stavat just ”Masen”.

Men i år verkar det inte som att SVT-produktionen är lika uppmärksamma, kanske för att Masens hökögon saknas.

För i Clara Klingenströms nummer sjunger hon i en Sennheiser-mikrofon som har en stor logga på ena sidan av mikrofonen. Från scenkanten har vi inte sett logotypen särskilt tydligt, men i närbilderna i tv-kamerorna, från framför allt ena sidovinkeln, som flera gånger kommer in i bild, lyser loggan väldigt tydligt.

En journalistkollega som följde repen via skärmarna hörde av sig till mig och frågade om det verkligen kunde vara möjligt att SVT missat att loggan så tydligt syns i bild, flera gånger i Clara Klingenströms nummer.

Jag som främst sett repetitionerna från parkettgolvet hade inte lagt märke till det, men när jag och vår fotograf Robin Lorentz-Allard gick igenom våra bilder så såg vi att loggan är både framträdande och tydlig på mikrofonen. Speciellt om tv-kamerorna går in i närbild.

Om den här loggan inte har tejpats över till i kväll kan det bli dyrt för SVT. Om någon väljer att anmäla framträdandet för otillbörligt gynnande så kan det bli tal om straffavgifter vid en fällning i Granskningsnämnden.

Melodifestivalen har fällts tidigare, exempelvis då Samir Badran efter ett framträdande drog på sig en t-shirt med en logga som syntes i sändningen från greenroom. Det kostade 100 000 kronor.

I det här fallet är det inte heller en nyckfull artist som gör ett klädbyte, utan en rekvisitadetalj vars logotyp framgår tydligt.