Clara Klingenström kramar om nummeransvarige Jennie Widegren när hon kommer upp på scenen efter soundcheck.

Clara har en turkosblå el-gitarr med sig och står i verkstadsrummet under sin låt.

Precis i sist sticket tar hon loss mikrofonen från stativet och går ner på knä på scengolvet, innan hon reser sig upp igen i sista refrängen.

Det här är effektivt. Clara känns återigen både så där bräcklig, och skörmen samtidigt som den som bestämt sig, vet att det inte går att vända om och därför hittar styrka i det och trycker i med rösten när hon sjunger.

Clara Klingenström har fått in ett helt rum på scenen, i nån form av gummiremsor som får mig att tänka på verkstad.

Ni kanske vet såna där remsor som man får gå igenom för att stänga ute eller inne smutsen på ett vettigt sätt.

Vet inte hur det här ska stämma överens med låten… Enligt Mellopedia är det remsor som hänger i diamantform i fyra lager. Jag ser en kvadrat, jag.

och det har också kommit in ett gäng lampor, golvkannor, på scengolvet.

Nu får vi höra alla låtar en andra gång. Jag uppdaterar det här blogginläget vartefter.

Jacqline Moss gör Effortless och vid en andra lyssning känns det här som den mest omedelbara och snyggaste poplåten den här veckan. Det är upptemposoul med tydliga flämtande och stönande influenser från Donna Summers 70-tal.

Clara Klingenström gör Aldrig mer och det är en tydlig uppföljare, men också precis det jag tror att tv-tittarna vill ha från Clara. Ingen kommer bli besviken, snarare tänka ”Ja, just ja, henne gillar vi, och vad bra hon är” (Om hon fortsätter att leverera på scenen alltså). Det här är female empowerment och skrika med i när man kör bilen på ensliga vägar med gråten i halsen efter att ha brutit med nån, kanske en familjemedlem, eller en kärlek, som inte är bra för en. Jag gillar det här och jag tror att svenska folket gillar Clara!

Kim Cesarion gör Take my breath away och nej, den har inget att göra med Berlins superhit från 80-talet. Det här är snarare slick edm-pop i samma skola som Marcus & Martinus levererade förra året. Den är så lik att vissa partier känns som att man lyssnat på Air och bestämt sig för att bygga upp en ny låt på exakt samma sätt. Det kommer vara upp till Kims personlighet på scenen om han ska lyfta det här på lördag. För det är absolut inte en dålig låt. Det här vill man dansa till, den kommer vara populär på reklamradiokanalerna och kunna ge Cesarion den comeback han jagar. Om det sticker ut tillräckligt mycket på scenen.

Klaudy gör För dig och det är vemodig pojkpop över gitarr som funkat bra på radio sen Viktor Leksells superhit Svag. Men det har varit svårare att få det att flyga i Melodifestivalen. Jag gillar aa-aa-aaa-slingan som upprepas i bryggan efter refrängen, men undrar om Klaudy kommer drunkna bland sina medtävlande den här veckan. Speciellt som också Clara Klingenström gör svensk vemods-pop, men med en större kraft i refrängen.

Gunilla Persson. Alltså Gunilla Persson. Jag bara gapade och stirrade rakt ut vid första lyssningen. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men det här är alltså tysk ompa-ompa-schlager, hey ho-Sjörövarfabbe farfarsfar i marschtakt om att folk pratar skit bakom hennes rygg men det rör henne inte. Med en supereffektiv refräng. Sångröst? Det får vi se när hon repar på scenen, men det är inte några avancerade toner här. Den är helt anpassad efter att hon ska kunna leverera på scenen. Och hooken La la la la la Gunilla är smått oemotståndlig. Frågan är om folk har för starka känslor mot henne för att rösta, eller om man snarare älskar att hon gör nåt så här fullkomligt galet.

Cazzi Opeia gör Give my heart a break och frågan är om folk kommer ha hämtat sig efter Gunilla nog för att lyssna på den här symfoniska glädjepopen. I stråkarna finns det drag av När vi gräver guld i USA av alla låtar, men det är smart maskerat och ger igenkänning utan att kopiera. Min kollega Emil ska givetvis ha cred för den spaningen. Och det finns också tydlgia drag av discoklassikern Go West.

Clara Klingenström slog igenom stort med Behöver inte dig idag och nu tävlar hon med Aldrig mer som känns som den självklara uppföljaren.

Hon börjar själv med rösten över ett akustiskt komp, innan bas och trummor kommer in i refrängen.

Det här är svensk vemodig pop med tryck om att ta sig vidare och bli stark igen. Det är även textmässigt en uppföljare till hennes genombrottslåt. Men inte så att det på något sätt känns gjort eller trist. Det här är effektivt, med en stark refräng och Claras tydliga id i rösten.

Det finns en styrka och glädje i det här trots den vemodiga grunden. En låt att ta sig vidare med. Oj, vad många som lämnat ett förhållande som kommer köra den här på högsta volym och skrika med i låten.

Vi har inte pratat om att jag äntligen, ett år senare, fick krama Clara Klingenström!

Jag satt där, förra året på en presskonferens och sa: ”Jag skulle vilja ge dig en kram nu”.

Men det fick vänta till igår!

Hittade ni precis in i bloggen nu så skrolla ner härifrån för en totalgenomgång av årets röstningssiffror, deltävling för deltävling.

Ja, de som SVT väljer att gå ut med alltså. De fortsätter att hemlighålla hur många röster som kommer in i respektive kategori.

De har också sen några år tillbaka slutat avslöja hur många röster som kommer in i respektive röstningsomgång, efter att fem gått vidare i deltävlingarna.

I det här inlägget lite mer om finalens siffror:

Finalens totalsiffror släpptes ju redan i lördags, och vi såg att Eric Saade slutade tvåa trots att han bara fick fjärde flest röster av folket, att The Mamas fick näst flest röster och Dotter tredje flest.

Av Tusses poäng från folket i finalen, 96, kunde vi också räkna ut att han fått full pott, 12:or från samtliga ålderskategorier och telefonröstarna.

Nu kan vi dock se hur 10:orna sen spriddes ut. Kanske lite oväntat fick Danny Saucedo en 10:a från den yngsta åldersgruppen 3-9. Sen var det The Mamas i 10-15, 16-29 och 30-44. Clara Klingenström kammade hem 10:orna från resterande; 40-59, 60-74, 75 och äldre samt från telefonröstarna.

Danny Saucedo och Clara Klingenström fick samma poäng av internationella juryn. Ingen av dem fick några 12-poängare, men eftersom Clara fick två 10-poängare av jurygrupperna medan Danny inte fick någon alls slutade Klingenström 6:a hos juryn medan Danny slutade sjua.

I slutresultatet hamnade Paul Rey och Anton Ewald på samma poäng, men eftersom färre röstade på Paul Rey blev han totalt sett jumbo i tävlingen.

Tusse fick alltså 2 964 269 röster i finalen. Det är 1 318 071 fler röster än The Mamas som fick näst flest.

Det är nästan dubbelt så mycket som skiljer mellan The Mamas och de som fick minst antal röster i finalen, Arvingarna. The Mamas fick 1 646 198 röster, medan Arvingarna fick 923 022 röster, en skillnad på 723 176 röster.

Det är en ganska solklar och tydlig seger som Tusse kammade hem alltså.

I finalen kan man också se att de yngre åldrarna föredrog Anton Ewald, han fick poäng av de fyra ångsta kategorierna, men nollades istället av kategorierna över 45 år och telefonrösterna. Tvärtom var det för både Charlotte Perrelli och Arvingarna. Perrelli nollades av de tre yngsta och Arvingarna av de fyra yngsta kategorierna, men fick poäng av resten inklusive telefonröstarna.

För den som trillade rakt in i det här blogginlägget så finns här länkar till alla siffror för deltävling 1, deltävling 2, deltävling 3, deltävling 4, Andra chansen.

Alvaro Estrella fick flest röster av alla i Andra chansen, i duellen mot Lillasyster, som han vann med 1 365 376 röster mot 1 163 807. Där hade jag trott att det skulle vara fler röster i duellen mellan Rydberg & Roos och Clara Klingenström. Den senare blev dock den jämnaste i Andra chansen, även om Klingenström ändå tog hem segern med 102 548 rösters marginal.

Här ser vi också att de yngre ändrat sig om Rydberg &  Roos, jämfört med deltävlingen. Duon fick flest röster i ålderskategorierna 3-9, 10-15 och 16-29, medan Klingenström fick flest röster i övriga åldrar och bland telefonröstarna.

Klara Hammarström tog hem sin duell säkrast, genom att få flest röster i samtliga kategorier. Alvaro och Paul Rey tog båda hem samtliga ålderskategorier, men förlorade båda två bland telefonröstarna.

Sannex, som jag trodde skulle ta sig vidare till Andra chansen kom inte bara sist i sin deltävling. De fick också lägst antal röster av samtliga artister i år med 609 909 röster. (Näst lägst antal fick Elisa Lindström i deltävling 3 med 613 779 röster.)

Här ser vi också att The Mamas, med 1 550 459 röster fick näst flest antal röster i en deltävling i år. Jag hade trott att Eric Saade skulle vinna den här deltävlingen, men han var efter med hela 370 879 röster.

Clara Klingenström, som slutade femma i finalen, blev bara fyra i deltävlingen. Men hon fick en 12:a av telefonröstarna. Resten av 12:orna gick till The Mamas och det innebär att Eric Saade tog sig direkt till final utan att vara favorit i någon ålderskategori.

De här bilderna säger väl allt!