Fem går vidare:

Clara Klingenström
Eric Saade
Tess Merkel
The Mamas
Efraim Leo

Utslagna:

Lovad
Sannex

Exakt placering får vi reda på efter sändning.

Det där var Clara Klingenströms säkraste framträdande. Snyggt!

Clara Klingenström vinner på sitt artistvykort som visar upp henne som en härlig, vanligt tjej. En gotlänning som tycker att den bästa tiden på året är augusti september när alla stockholmare lämnat ön. Smart, det kommer hon vinna röster på ikväll.

Och det här är nog hennes bästa rep under veckan. Hon ser ut att faktiskt njuta av att sjunga på scenen, där hon under veckan känts lite för osäker och nervös. Kan hon hålla i det här ikväll så kan det absolut ta henne vidare i tävlingen. Clara sjunger också väldigt bra, med en härligt personlig röst.

Clara Klingenström sjunger väldigt bra. Det är inte så mycket till scenshow. Hon sjunger bakom mickstativet med sin gitarr. Men ibland behövs det inte mer.

Titta noggrant. Det är faktiskt Gotland hon har runt halsen. Clara Klingenström är uppvuxen på ön och tar alltså med sig det upp på scenen.

Clara har smycket på även i sin andra genomsjungning, så det verkar inte ha ställt till med allt för stora bekymmer.

Men själva fästet har flyttats bak i nacken. Kanske var det bara det som någon reagerat på.

Oj, det verkar vara något problem med Clara Klingeströms halssmycke.

Efter genomsjungningen är SVT:s personal framme och pratar med Clara Klingenström, mikrofonen flyttas på och hon börjar pilla på smycket och grimaserar.

Svårt att veta vad det kan vara, men vi får försöka ta reda på det helt enkelt.

Clara Klingenström växer på det här repet för mig. Jag vet att mina kära frenemies QX Schlagerprofilerna gillar den här låten väldigt mycket. Och det känns befriande med en tjej med gitarr som satt på sig en cool klänning och bara kör.

Hon är lite osäker i kamerorna och behöver hitta det självförtroendet ordentligt.

Nu får vi se Clara Klingenströms repetition.

Hon står med gitarr bakom mickstativet med en röd glitterrockig klänning. På scenen finns också en strålkastare, som hämtad från en filminspelning.

Det är ett enkelt nummer, Clara, med sin gitarr, sitt mickstativ och strålkastaren.

Hon sjunger säkert. Med några lite hesare partier som ligger snyggt i låten.

Men självförtroendet är inte riktigt där idag. Clara behöver hitta tryggheten på scenen för att kunna ta i och verkligen gå genom rutan. Det behöver hon öva på, att känna sig så avslappnad att hon kan bli ett med sin låt.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget med ett andra intryck av varje låt.

Tess Merkel gör mig förvånad. Det är mer Army of Lovers än Alcazar, speciellt med den pratade och nästan stönade inledningen. Och sen har den en så tydlig 70-talsdiscorefräng att Donna Summers borde vara avundsjuk. Min kopp te? Ja, tack.

Lovad låter som Miriam Bryant och Molly Sandéns kärleksbarn. Balladen är snyggt uppbyggd och kan absolut få en plats på många spellistor efter lördag, men den kan ha svårt att sticka ut. Lovad måste leva ut alla sina känslor på scenen för att få publiken att känna det hon sjunger om. Då kan det gå vägen.

Efraim Leo gör generisk upptempo-pop som kan få svårt att sticka ut på lördag. Best of me hade kunnat sjungas av minst ett dussintal andra manliga artister, eller pop-pojkar. Han behöver stå ut ordentligt på scenen. Men det har ju hänt förut. En bra artist kan få de flesta låtar att flyga.

The Mamas In the middle är precis det som förväntas. Alla har solopartier och så sjunger de refrängen tillsammans. Det här är glädjegospel med woohoo-partier, fingerknäpp, handklapp och allsångspartier. Möjligen skulle den behövt lite mer av ett driv framåt, även fast den växer genom låten.

Sannex är dumheter. Tre minuter dumheter. ”Jag har bantat inför detta men nu ska jag fanimej bli mätt”. Alltså man kan sjunga med direkt och det är såm mycket glädje i allt det knäppa att jag blir alldeles lycklig. Och lite rädd för mig själv.

Clara Klingenströms P4-ballad riskerar att drunkna mellan Sannex och Eric Saade. Det här är inte en dålig låt, utan midtempo med fin svensk text som absolut kan bli en radiohit. Men den här veckan kommer hon behöva göra sitt livs framträdande för att sticka ut.

Eric Saades Every minute känns väldigt internationell. Det här kan absolut bli en europeisk hit. Väldigt mycket Eurovision. Det här är modern och snygg pop med orientaliska influenser och en snyggt vemodig känsla i oonananana-hooken. Det är speciellt med samma toner och snarlik melodi i både vers och refräng. Men det funkar snyggt.

Och där har vi fått höra alla låtar två gånger.