Danska Saba hade ett lite svajigt rep tidigare idag.
Det är svajigt i öppningen även den här gången, det är som att hon inte kan ta de låga tonerna i öppningen. För sen när hon tar i lite starkare och högre så låter det mycket bättre.
Det är likadant i andra versen, tonerna ligger för lågt för henne. Och Melanie Wehbe hjälper henne att leverera refrängen som kör i kuliss. Kanske är det nerverna som gör att hon inte klarar verserna alls.
Låter det så här i morgon så kan det bli svårt för henne att ta sig till final tyvärr.
Danska Saba gör låten Sand och hon har också hjälp i kulissen, av sin svenska låtskrivare Melanie Wehbe.
Hon börjar svajigt, för att inte säga väldgit surt, som att hon inte alls hittade den låga tonerna i början. För när sången drar igång så sitter det riktigt bra.
Det här är ett snyggt och enkelt, och ganska klassiskt Eurovision-nummer, som skippar alla hetsiga klippningar, konstiga vinklar, Saba står på scenen och sjunger om sand och använder sig av sand i både händerna och grafiken. Tydligt ska det vara.
Jag tror att det här kan gå hem hos publiken, låt henne bara sätt den där öppningen också så att inte tv-tittarna avfärdar henne för två sura toner i början.
Vi får mer än en svensk låt i Eurovision i år. Melanie Wehbe tog precis hem den danska uttagningen MGP som låtskrivare åt artisten Saba med låten ”Sand”.
Melanie har skrivit låten tillsammans med Jonas Thander och Pil Jeppesen.
Och så här glad var hon förra året när hon tog sig vidare till Andra chansen som artist i Mello. Jag hoppas att hon firar lika härligt ikväll.
Enda versionen av Sabas liveframträdande jag (okej, det var en kompis som hjälpte mig) hittar nu är den här på Twitter. Håll till godo.
Tycker ni er känna igen snäckan, eller solfjädern som Elisa Lindström har bakom sig på scenen?
Kanske för att scenografin dykt upp i Eurovision ett antal gånger. Här exempelvis när San Marinos Valentina Monetta tävlade med låten Maybe i Köpenhamn 2015.
Eller 2017 i Kiev när Lucie Jones tävlade med låten Never give up on you för Storbritannien.
Ganska likt eller hur? Men en bra idé är till för att användas!
Äntligen är Nordic night, den nordiska festen, tillbaka i Eurovision, där delegationerna från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Estland bjuder in fans och journalister för en lite avslappnad fest med umgänge, möjlighet att snacka lite med artisterna, och lite underhållning.
Ni kan kolla lite på de här klippen för att se när artisterna framträdde.
Och det var massa kul folk på festen också. jag träffade Maria Broberg, en av två svenskar som varit med och skrivit Polens låt i år.
Jimmy ”Joker” Thörnfeldt slets mellan svenskgänget och Cyperns artist Andrew Lambrou, Joker har ju varit med och skrivit hans låt också.
Brittiska tv-profilen och Eurovision-kommentatorn Rylan var också där, här tillsammans med Cyperns Andrew Lambrou och två av bandmedlemmarna i Australiens Voyager, i mitten är det sångaren Daniel ”Danny” Estrin.
Loreen gjorde både Tattoo och Euphoria och publiken sjöng med rejält i båda låtarna. Det märktes att hon hade roligt när hon stod på scenen.
I kulissen passade kärleken Charli på att fota och filma hela framträdandet och allt som händer runtomkring, han är ju fotograf.
Sist upp på scenen var Finlands Käärijä som körde flera låtar halvnaken.
Eller. I bar överkropp. Så då är man väl halvnaken?
Jag tycker att vi säger det i alla fall.
Efteråt samlades alla artisterna på scenen och när de skulle gå av stannade Loreen kvar och tog selfie, efter selfie, efter selfie. Alla ville så klart prata med henne. Inklusive Rylan som inte kunde kunde slita sig från henne.
Han vände sig också och drog upp tröjan för att visa vad jag tror var en ny tatuering, men jag var inte tillräckligt nära för att kunna se vad det var för nåt.
Inte Nederländernas S10 heller, på det bra sättet. Hon sjunger väldigt bra och har en stämningsfull låt, men det saknas en del i iscensättningen här. Det händer liksom ingenting.
Moldaviens Zdob si Zdub får igång pressrummet. Folkrock när det är som knäppast. Kan absolut ta sig vidare.
Men vad är egentligen grejen med att Maro från Portugal ska stå i ring med sina körtjejer och sjunga. Det blir så introvert på nåt sätt, när de är vända mot varandra.
Jag tycker att Kroatiens Mia Dimsic har en rätt söt låt, men hela numret med den rosa designer-balklänningen och gitarren sitter liksom inte ihop.
Jag gillar energin från danska Reddi när kör igång rocken efter powerballad-öppningen, men jag tror att låten är för anonym för att ta sig vidare imorgon, faktiskt.
Oj, i Österrike har man höjt kören i kuliss, eller om den är förinspelad, ganska många snäpp till ikväll. För Pia Maria är fortfarande sur i stort sett rakt igenom, men refrängerna låter ändå hyfsat tack vare att kören dragits upp rejält.
Jag får inget grepp om danska Reddis låt. Den börjar som en powerballad och glider över i nån slags 60-talsrock på vinyl.
De har roligt på scenen när de öser på. Men jag undrar om de faktiskt går vidare med det här. De skulle ha behövt Sverige i sin semi, eftersom två i bandet är svenskar.