Nu är det dags för repet och Henric von Zweigbergk varnar för David Lindgrens dödslaser på scenen.
– Titta inte in i dem för länge.
De är så klart inte farliga på riktigt, men man ska alltid vara lite försiktig när det kommer till laser.
Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.
David Lindgrens We are your tomorrow är inte lika stark eller direkt som Shout it out, det känns lite för avklätt och jag saknar en större produktion i soundet. Men den har en effektiv refräng som David hamrar in och han har utlovat stor lasershow. Ska bli intressant att se på repet i morgon.
Victor & Nattens 100% kommer få kämpa hårt i den här veckans startfält. Den här typen av gladtrallpop på svenska har försökt och misslyckats tidigare i Melodifestivalen. Här hänger allt på att det känns charmigt och kul på scenen och i kamerorna. Närmare The Moniker och längre från Axel Algmark helt enkelt för er som minns.
Molly Petterssons Hunger är skön soul, med popprodd där hon får visa upp sin röst ordentligt. Tydlig igenkänning i refrängen men kan inte placera vad det är för låt den påminner om. Smarta lån vinner man på i Melodifestivalen om de inte blir allt för uppenbara. Det tog mig och Markus Larsson en andra lyssning att hitta I heard a rumour, Banaramas gamla hit.
Isa Tengblads I will wait är en stor ballad som påminner om det Sia gör. Med suggestiv refräng. Om hon kan sätta den här live så kan hon bli riktigt farlig. Men då måste hon imponera på scenen. Det gjorde hon i och för sig rakt igenom förra året. Så varför inte den här gången.
Krista Siegfrids gör en Linda Bengtzing-popschlager, men som inte riktigt når ”Hur svårt kan de’ va’-klass vid andra lyssningen. Men visst finns det både lite Veronica Maggio och kanske till och med lite Katy Perry i det här. Fast på svenska då.
Uno/Tommy/Patrik stryker an en gansak dyster ton, med sina starka röster i en stark refräng. Vi debatterar friskt här just nu om den här typen av låtar fortfarande kan ta sig vidare, men med de här tre starka rösterna och en effektiv refräng som sätter sig så tror jag itne att det är omöjligt. Så länge de inte blir för pretentiösa på scenen. Gör en Il Volo-staging på det här och låt rösterna bära så kan det mycket väl funka. Men rimmet på gråter och förlåter kliar fortfarande…
Wiktorias Save me är svårplacerad den här veckan. Refrängen är effektiv, på gränsen till tjatig. Taylor Swift funkar i hela världen och den låter väldigt mycket amerikansk radio. Men den här typen av countrydoftande pop har inte varit lika självklart framgångsrikt i Sverige. Kanske vänder Wiktoria det.
David Lindgrens We are your tomorrow börjar lugnt och bygger upp till en upptempo-arena-låt som vill vara både U2, John Farnham och Swedish house mafia på samma gång. Det här är uppbyggt för att få igång arenan på lördag.
Samtidigt är det rätt avskalat ända fram till andra hälften av den andra refrängen. Och med nån form av barnkör.
Tydliga 80-talsreferenser.
David Lindgren har spelat lite ishockey med Malmö Redhawks på förmiddan. Han är väldigt nöjd med det. Vanligen ödmjuka David visade precis sin koregraf Mario P Amigo en video på hur han lägger en straff.
Och när Mario utbrister: ”Men du kan ju åka skridskor!” svarar David, lätt drygt:
– Please!
Men det går ju inte att förneka, David är rätt hyfsad på grillorna.
David har bra energi. En del sura toner som det varit under repen också, men jag tror inte alls att den här kommer i botten som bettingbolagen tycks tro.
Närmare mitten i alla fall.
Och det säger jag inte bara för att jag och Trus fick lära oss Davids dans i veckan…
Jag tycker bara man glömmer bort att det här är en skön låt. Hoppas att man inte glömmer honom bara för att han har startnummer två.
David Lindgren tar det inte lugnt. Han öser från fullt från catwalken till sista tonen ebbar ut.
Det blir lite surt ibland. Han har ju ett avancerat dansnummer och sjunger genom hela låten.
Jag tror att det här kan gå bättre ikväll än vad som tippats.
Nu fick jag en bild från de pyttesmå logerna bakom scenen.
David Lindgren och Robin Stjernberg värmer upp genom att sjunga en akustisk version av Skyline tillsammas.
David Lindgren hade ett svajigt rep i torsdags, nu sjunger han bättre.
Barnen i arenan är helt och hållet med på noterna i Davids låt. Det kan nog ge en del röster imorgon.
Det här är en betydligt bättre låt än förhandssnacket gör gällande. Den ha rbara glömts bort känns det som.
Sista genomsjungningen körs alla effekter. Tungrök och pyro som jag hoppar till av när de exploderar i framkant.
Och det är uppenbarligen inte jag. David skrattar på scenen efter genomsjungningen:
– fan vad rädd jag blev, där i första refrängen när det smällde till.
Jag vet inte om David driver med sig själv, han är ju allt annat än favorittippad på lördag, men han tjoar på scenen:
– Vilken jävla vinnarlåt! Nu kör vi!
Och jag gillar det här. jag tycker att det är oförtjänt höga odds. Jag tror inte det är en vinnare i år, men det är en skön danslåt.