David Lindgrens Shout it out är en dancelåt med den mest effektiva refrängen hittills. Tyvärr tror jag inte att det räcker om han inte levererar en show på lördag som blåser Ulrik Munther av scenen.

Refrängen är en lika anonym transportsträcka vid första lyssningen som refrängen får mig att vilja hoppa och skrika på ett dansgolv och sjunga med i varje ord. Kommer funka hur bra som helst på charterbarer och Gotland och Öland hela sommaren.

Men på lördag? Svårt, väldigt svårt?

Och nu börjar jag redan tröttna lite på ”When we shout it shout it out” och då har det bara gått knappt tre minuter.

Nu så, fastnade han på bild. David Lindgren, alltså. Här på väg till sitt torr-rep.

Onsdagarnas repetitioner sker i bokstavsordning och inte inne i arenan utan i en gympasal eller liknande där man tejpat upp scenen så att artisterna ska ha koll på vem som står var. Man har all kör, dansare och liknande på plats och repeterar med ljudanläggning.

Men första gången på den riktiga scenen blir imorgon. Och då inför publik, det vill säga alla oss i pressen.

Plötsligt rasade ett gäng in i receptionen och jag kände igen några dansare från tidigare år så jag tog för givet att det var dansare hela bunten. 

För sent förstod jag att en av dem, som hälsat artigt när han passerade, var David Lindgren som är med och tävlar den här veckan. När jag insåg att det var han hade gänget redan tagit hissen till sina rum. Ska försöka fånga honom på bild när han dyker upp nästa gång.

David Lindgren? Undrar ni. Och det är helt okej, för han har mest gjort musikaler tidigare. Bland annat High School Musical och Hairspray, men även medverkat i Så ska det låta.