Henric von Zweigbergk fortsätter att prata direkt till mig uppe från scenen inför hela publiken.
– Tobbe, du märker att vi inte har bandat nån puff? Det har vi gjort på ett annat sätt den här veckan.
Jajamensan, den spelades ju in ute i foajén för ett tag sen. Det har ni bloggläsare redan koll på.
David Lindgren håller på att spela in något i foajén nu. Det kan vara en puff som ska sändas i morgon 19:30.
Nu är det presskonferens med David Lindgren och återigen vill jag slita kläderna av honom. Davids fru Kristina är hans stylist i samarbete med Niklas Berglind och jag tror att jag velat ha varenda en av de outfits David har haft på sig.
Fast jag skulle också behöva Davids kropp under kläderna för att kunna bära upp dem…
David Lindgren är också på festen tillsammans med sin Kristina.
Och dessutom har vi finbesök av en tidigare programledare, Robin Paulsson.
Snyggaste öppningsnumret i år. Äntligen en idé, äntligen ett syfte, äntligen ett innehåll. Snyggt, David! Mini-David heter John Österlund och är 11 år.
Nu gäller det för Felicia Maurice att hinna med klädbytet inför att Jessica Andersson ska upp på scenen.
Tur att det är ett ganska långt segment där David Lindgren sjunger Jessica Anderssons Melodifestival-vinnare Give me your love tillsammans med husdansarna.
Ett begåvat barn som tar över programlederiet har vi sett förut, till och med för inte särskilt länge sen alls i Melodifestivalen, men det funkar och är en idé som är värd att återanvända.
Skönt bara att de strukit de mesta av manusdelarna där David Lindgren skulle låtsas förnärmad och ”klappa på huvudet”-vuxen. Det kan slipas lite till inför kvällen.
Öppningen är väldigt snygg, där mini-David, 11-åriga John Österlund får symbolisera David som barn.
Och den stepp som John bjuder på är väldigt imponerande. Snyggaste och tydligaste öppningsnumret i år. Som har en genomtänkt struktur och mening. För en gångs skull.
Publiken ger bra tryck i arenan redan när David Lindgren kliver in i en ensam spotlight på scenen och börjar berätta om sig själv.
Det är härligt hur David brer ut sin dialekt mer i den här första pratan än han brukar göra.
Och sen börjar han sjunga en specialskriven låt som är tydligt inspirerad av Billy Elliott och typ alla musikalnummer som finns.
Jaha, i veckans Anna Book-reklam får hon sällskap av Smail från Paradise hotel.
Reklamjingeln är på nån form av danska tror jag så den är helt obegriplig.
Men det är reklam för Mello-parfymen som David sen ska lukta på och tycka är jätteäcklig.
Alltså, David måste säga nej till såna här dåliga grejer, han blir bara helt fel i dem och det som är bra med David försvinner. Jättesynd.
