Programledarna dansade sig in på efterfesten.

David Sundin håller i veckans mellanakt och det är nån form av spoken word-rap-reverb-sjungen uppgörelse med att han är en lustigkurre, men att såna är viktiga trots att det mest handlar om pruttskämt.

Det här är lika delar cringe och roligt. Pruttskämt.

”Lägg ner lustigkurrning, lägg ner public service, finns det de som säger”, säger David Sundin i textrader om att lustigkurren kanske skulle ryka om det behövdes färre yrken i världen. Men att det faktiskt finns en mening med… just det pruttskämt.

Så länge det faktiskt är menat som ett skämt. Jag vet inte riktigt alla gånger.

Ibland känns det som ett försvarstal för humorn. Som inte riktigt behövs. Speciellt eftersom det knappast har varit någon humor i årets Melodifestival.

Sju snabba frågor med David Sundin i greenroom, fortfarande roligast i årets Mello, och Frida Öhrn djupdyker ner i ansiktet när hon får en gångertabell-fråga och svarar rätt men inte vet om hon gjort det eller inte för att David håller minen och säger: ”Jag har inga svar, jag har bara frågor”.

Sen får fem låtsas-gå vidare och så blir det mer snabbrepris.

Henric von Zweigbergk håller en säkerhetsgenomgång och berättar för publiken att de ska tända sina mobiltelefoner under bidrag fem för en snygg tifo med ljus i arenan.

Och så är repet igång, bara några minuter efter utsatt tid och börjar med en förinspelad sketch som är en drift med musikalfilmer som Mamma Mia och En del av mitt hjärta. Denna gången baserat på musik från Brandsta city släckers ”låtskatt”, bestående av en låt, enligt sketchen, Kom och ta mig långt härifrån.

Den fortsätter, lite för länge, på scenen men sen exploderar det i ett shownummer av Brandsta city släckers schlagerhit. Synd bara att Brandsta inte själva är med och avslutar.

Men givetvis bjussar David, Lina och Linnea på den legendariska Brandsta-klappen.

Så får vi David Sundin i greenroom och det här är fortfarande mitt favoritinslag i årets Mello, när han får vara spontan. Det är oftast roligast på det här genrepet och blir lite för tillrättalagt till sändning.

Sen får vi fem som låtsas-går vidare, snabbrepris och så dags för Mellanakt.

Sen blir det mellanakt. Nu med David Sundin i centrum.

– Det är ju mitt yrke. Att lustigkurra, säger han.

Och låten börjar med texten:

”Var tog alla pruttskämt vägen.”

Det här är faktiskt roligt!

”Lägg ner public service, du är inte rolig, finns det de som säger”, fortsätter han.

Och allt mynnar ut i fler pruttskämt.

Och pyroteknik med eld äntligen! Tänk att det behövs så lite för att få mig på bra humör.

Efter Nanne Grönvall får vi en förinspelad sketch om att David Sundin plötsligt blivit en sångvirtuos efter att först varit tveksam.

Antingen är jag svältfödd, eller så har saker plötsligt blivit roligare i sändningen. Vecka fyra.

Nu drar repet igång på riktigt. Och öppningen är en förinspelad sketch. Som är en trailer för den påhittade musikalen baserad på Brandsta city släckers Kom och ta mig (långt härifrån).

Äntligen äntligen äntligen skrattar jag. Tack David, Lina, Linnea. Tack den som kommit med den här idén.

Kom och ta mig (långt härifrån) visar sig vara en användbar titel och låt i många situationer.

Sen fortsätter sketchen på scenen där Lina, David och Linnea gör ett shownummer av Brandstas odödliga schlagerklassiker.

Enda jag saknar är Brandsta själva. Skulle varit underbart om de kommit in och avrundat låten.

Mamma pappa barn-programledare spelar in lite tv-fusk i arenan. En så kallad livepuff, som inte alls är live utan förinspelas nu, så att den kan sändas i morgon vid 19:30 i SVT.

Förhoppningsvis får vi förklaringen till utklädningen strax.

Fredagen börjar som vanligt medprogramledarpresskonferensen.

– Det här är en bild som ni inte kommer få se igen, säger Linnea Henriksson när hon hukar framför Lina Hedlund och David Sundin.

Men ni som vill kan gå in i bloggen här och kolla på den så många gånger ni vill.

Det tar lite längre tid än andra år för välkomsstfesterna att dra igång när artisternas repetitioner ligger så sent på dagen. Men å andra sidan gör det att programledarna kan komma allra först till festen.

Jag tycker verkligen att den här trion har alla rätt som programledare. Jag skulle bara önska att de fick lite bättre material att arbeta med.