Men se där! Nu dök ju både Dear Sara och Fröken Snusk upp på minglet.

Fröken Snusk dansade in i sällskap av sin PR-ansvarige Jessica.

Det var lite som inget hade hänt på repet. Hon säger till min kollega Natalie att hon hade blivit jättebesviken under repet eftersom hon ställer så höga krav på sig själv.

Men nu har hon laddat om för att orka gå på mingel i alla fall.

Och spexar för kamerorna.

Tredje genomsjungningen för Dear Sara nu. Hon har lite mer självförtroende och tryck i rösten nu.

Men det finns stor risk att den här scenshowen drunknar i anant som känns mer storslaget den här veckan. Det känns anonymt. Dock är det verkligen en radiohit.

Nu blir det lång lång lång paus i repen. Inte förrän vid 17 kommer de två sista artisterna att repa. Jag bloggar om det händer något, annars är jag tillbaka till 17 för C-Joes och Fröken Snusks rep.

Det finns inga Carolafläktar ute i publiken i år. Men de artister som behöver lite blås i håret får istället en scentekniker med en lövblås placerad ute i publiken.

Masen tycks inte vara här i år, han har ju annars chefat över fläktarna i Mello sen jag började bevaka den här tävlingen. Undrar vad han skulle säga om ett sånt lövblås-tilltag?

Sara verkar dock inte ha något problem med det.

Mellan genomsjungningarna går Jennie Widegren igenom kamerorna med Dear Sara.

Hon är den artist denna vecka som kanske har minst erfarenhet av tv-sändningar och att framträda för en så här stor publik, så det gäller för henne att lyckas lokalisera kamerorna i arenan och veta när hon ska titta var. Det kan vara en hel vetenskap att få till.

Sara känns lite skakig på rösten. Det är så klart mycket nerver när man ska repa inför oss i pressen.

I kulissen finns körveteranerna Dea Norberg och Britta Bergström. Kanske skulle de ha varit med på scenen så att Sara hade kunnat få lite fysiskt stöd också, men det känns ändå som att hon lyftas av att höra dem hjälpa till med sången. Men hon får kämpa.

Sara börjar ensam mitt på scenen i en ljuskägla. Ute på ena sidan hänger lampan och hon går fram till den och knuffar till den så den börjar gunga fram och tillbaka över scenen.

Det känns som att man är ute efter något i stil med Cornelia Jacobs stora prick på scenen i effekt.

I andra refrängen hissas lampan upp i taket och försvinner ur bild. Istället får vi stjärnflöden på ledskärmen bakom Sara.

Nu är det dags för Dear Saras första rep. Nummeransvarige Jennie Widegren går igenom positioner på scenen innan hon får börja sjunga.

Här i arenan överröstar musiken ofta Saras röst i första genomsjungningen. Låten är inte dålig, men det är väldigt dansk Eurovision.

Nu får vi lyssna på låtarna en gång till. Jag uppdaterar detta inlägg vartefter.

Maria Sur växer rejält nu när jag hört alla låtarna en gång. Det här är suggestivt snygg pop med östinslag. Refrängens Will you lo-o-o-o-o-o-o-o-ve me when I’m gone hugger in sig och det är något oväntat efter snyftballaden förra året. Men oväntat åt det bra hållet där Maria får visa en ny sida av sig själv och vara den coola popstjärnan. Den här borde ha chans att ta sig vidare den här veckan.

Engmans kapell sjunger om hur de längtar hem till Norrland med veckans fånigaste härliga text, eller vad sägs om: ”När guiden började prata om en karavan Då tänkte jag på älvar, berg och gran”. Det är tralligt och glatt och bryter av i uppställningen. Jag vet liksom inte om jag gillar det, eller bara tycker att det är fånigt. Det sätter sig i alla fall. Låtskrivarna ligger bakom Östen med restens tävlingsbidrag från tidigt 00-tal, och det här är åt samma lekfullhet, men kanske inte riktigt lika stark hook. Men om de här grabbarna har scenpersonligheter utöver det vanliga så kan det nog få en del röster.

Dear Sara gör The silence after you och det här är den låten som jag snabbast glömde bort efter första uppspelningen. Det är oförarglig danskpop (ja dansk, det är inte ett stavfel), som ingen kommer irritera sig på och Sara har en härlig, lite hes, sångröst med tydligt id. Men jag vet inte riktigt vem som ska rösta på det här. Hon kommer behöva sticka ut rejält på scenen för att få folk att öppna appen.

C-Joe kommer få leva med att många kommer dra paralleller till Lejonkungen när de hör hans Ahumma. För det är där de flesta av oss hört den här typen av afropop förut. Här kommer det också handla om scenpersonlighet för att nå ut. Det är en glad trallig låt där man nästan förväntar sig att Timon och Pumba ska vandra genom djungeln. Med textraden ”I wonder how life would be if we had no worries” så finns det ju nästan direkta Hakuna Matata-referenser att ta på. Men jag sjunger med och diggar när jag hör den. Blir liksom glad av det här.

Liamoo gör låten Dragon och det här är i mycket en ny version av Nanos Hold on. Tunga dramatiska beats där Liamoo får sjunga rejält tillsammans med en kör. Det är absolut inte dåligt, tvärtom, det här kan bli en rejäl radiohit. Jag tror att det kommer funka på melloscenen, men det kan inte beskrivas som nyskapande.

Fröken Snusk gör Unga & Fria och det här är gladschlager i dubbelt tempo med fiolslinga snodd från norska russefavoriten En drikkesang av artisten Jone, som en god vän som också lyssnar påpekade. Svårt att sia om hur en maskerad artist ska jobba med utstrålningen på scenen, men om hon lyckas leverera kan det här bli den hit som Samir & Viktor misslyckades med att få förra veckan.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtar två gånger. På torsdag får vi i pressen se artisterna repa på scenen för första gången. Givetvis är jag på plats i Göteborg och bloggar om allt som händer då. Och det kommer nog komma en del andra blogginlägg innan dess också så klart.

Dear Sara sjunger The silence after you och faller in i trenden att göra Mello-Laleh.

Hon har en lite hes röst med tydligt id. Det här är den typ av snällpop som Danmark brukar tävla med i Eurovision.

Det är radiovänligt på det sättet att ingen kommer störa sig på det och stänga av. men det fångar mig inte vid en första lyssning. Jag kan bara tänka Danmark, Danmark, Danmark.