Dinah Nah får vatten mellan genomsjungningarna och pratar igenom låten med nummeransvariga Mari Ryberger.

Dinah Nah repar i en helsvart kort klänning. Hon börjar långt bak på secnen tillsammans med fyra av dansarna.

Medan hon rör sig framåt på scenen får hon sällskap av ytterligare två dansare.

Scenframträdandet är ett väldigt klassiskt Melodifestival-nummer. Dinah Nah och sex dansare. Inte en massa rekvisita eller specialeffekter.

Men sången låter tyvärr ganska illa i första genomsjungningen. Det brukar påverka kvinnliga artister mer än manliga i Melodifestivalen, så för Dinah Nahs skull är det viktigt att hon sätter tonerna.

Hoppsan, nu blev det bara ben på scenen.

SVT har haft en fiakapaus och då passar Dinah Nahs dansare på att gå igenom sina danssteg på scenen.

Husadansaren Nathalie Akselsen får sällskap av Celia Caap, Marlene Lindahl, Kim Pastor, Emelie Cederskär och Pauline Eddeborn. Just nu i ganska taskiga peruker, men de lär ha fixats till i tid till på lördag.

Scenkläderna är nån form av cheerleader-outifts och det verkar som att de kommer fara runt på scenen rejält.

Boris René gör en härligt medryckande och effektiv refräng. Det här gör mig glad vid andra lyssningen. Woohoo-hook och effekter som kommer få Boris att bjuda på sitt breda kritvita leende. Skamlösa lån från Ricky Martin och Justin Timberlake.

Adrijanas Amare är svensk midtemporap och betydligt bättre än den mesta rap vi hört i Melodifestivalen. Extra kul med en kvinnlig rappare också. Det har vi ju typ inte sett i Melodifestivalen förut. Inte på riktigt i alla fall. Men det här är lite för svårt och creddigt, det kommer behöva ett väldigt effektivt scenframträdande, för hooken är lite otydlig. Det blir mer ett bra soundtrack än en låt att faktiskt lyssna på.

Dinah Nah plockar in 90-talets europop i Melodifestivalen igen. Jag tycker det här är jätteroligt och refrängen är supereffektiv. Den går att sjunga med i direkt. En tidig Tobbe-favorit. Det brukar dock inte betyda något i den här tävlingen. Snarare att man åker ut, tyvärr. Och rappen. Nej, nej. Nej. Inte min kopp te.

De vet du. Alltså vad är det här egentligen? En roadtrip där nån pruttar i bilen. 6-åringarna kommer givetvis skratta högt. Men Sean Banan och Samir & Viktor har ändå haft nån form av mening i sina texter. Ja faktiskt! Här hittar jag inget sånt. Jag blir typ glad när grabbarna får motorstopp mot slutet av låten.

Charlotte Perrellis Mitt liv växer tyvärr inte vid andra lyssningen. Det vill vara den definierande balladen, men når inte dit. Inte för mig. Inte vid andra lyssningen. Det känns tyvärr för pretentiöst och daterat. Sorry. Nu hoppas jag bara att Charlotte bländar mig på scenen i stället.

Ace Wilder har ett tydligt eget sound som G:son mixat med en schlagerrefräng och lite 70-talsdisco. Mitt första intryck av Busy doin nothing var ju att det var tre låtar som slagits ihop till en och att delarna inte riktigt hörde ihop. Lite så känns den här också, men nu har jag vant mig vid att det är så Ace Wilder låter. Hooken är lite otydligare i Wild Child än hennes tidigare låtar, men kanske räcker det ändå.

Nanos Hold on får mig att tänka på Hoziers Take me to church och Parson James. Om han sjunger lika bra live som han gör på den här inspelningen så blir han svårslagen på lördag. Med brasklappen att han måste palla trycket som det innebär att tävla i Melodifestivalen och han måste vara karismatisk på scenen och gå igenom rutan.

Dinah Nahs One more night är en härligt glad 90-tals eurodisco som jag fnittrar över redan i första textraderna. Den här kommer absolut att spelas på schlagergolv och gayklubbar under våren.

Det är liksom Pandoras bortglömda och nu lite lätt uppdaterade sound. Komplett med ett ”tufft” rapparti före sista refrängen.

Gör Dinah Nah det här varmt och härligt på scenen kan det funka.

Jag fick precis ett sms från Dinah Nahs manager Tommy:

”Vi är nere i lobbyn, redo! Var håller ni hus?”

Jag som tänkte att Dinah Nah bara var extra taggad över att köra igång den här veckan och undrade var alla journalister som brukar häcka i hotellobbyn tagit vägen svarade nåt käckt i stil med att: ”Jag kommer om några timmar, ses i eftermiddag”.

Men det hade visst blivit ett missförstånd. Skivbolaget hade sagt till Dinah Nah att jag skulle vänta på henne i lobbyn nu klockan 11 för en intervju. Som jag aldrig bokat in. Jag sitter ju på tåget och är inte i Göteborg förrän om en halvtimme.

Så jag inleder alltså schlagerveckan med att göra Dinah Nah och Tommy så här bevikna. De hade ju kunnat slappa och hade inte behövt göra sig i ordning och släpa sig ner till lobbyn helt i onödan. Ingen bra start det här.

Hmm, jag måste försöka vända det här på nåt vettigt sätt nu…

Ni kanske inte tror det, men jag pratade faktiskt om soffor med Dinah Nah och hennes manager Tommy.

Klockan var bara 02.07 när jag fick höra talas om den här skandalen, en kvinna på herrarnas toalett.

Jag rusade dit och mycket riktigt: en kvinna bland pissoarerna…

Förvåning?

Eller så insåg Dinah Nah bara att hon och jag använder samma stylist.

Det är ju Sara Biderman som lyckats förse mig med tröjan med emojis…

QX:s Schlagerprofilerna sa det först. Dinah Nahs dansare är som en VÄGG AV SEX.

Men Dinah Nah kontrar med bra attityd ikväll. Det här är ett av hennes absolut bästa framträdanden. Antagligen allra bästa. Hon toppar när det gäller, precis som i Andra chansen. Snyggt!

Dinah Nah har bra energi i dansen, men håller verkligen igen i sången under repet.

Visst är det ikväll som gäller, men om man inte har problem med rösten så ska man så klart klara av att sjugna tre minuter nu och tre minuter ikväll också.

Jag hoppas att Dinah Nah inte har nån förkylning eller nåt som lurar.