Det är märkligt att två scenframträdanden i rad är rena bilkrascher under sina första 2 minuter.

Hur tänker SVT med det?

Dismissed har också en inledning som är obegriplig och blir bäst i sin sista minut när de får vara ett band på scenen. Sången är bra. Låten växer. Det gör inte numret.

Om Dismissed bra skippar modevisningen i början, eller kortar det så kan det här bli riktigt bra. För sången sitter och låten är en skön glamrock, med tydliga The Ark-referenser.

Men flera av de här killarna ser så extremt obekväma ut i den inledande minuten.

Jag passar på att lägga upp lite bilder på husdansaren Martin Jonsson som kliver runt i högklackade skor i Dismissed nummer.

Ja, det är alltså han som gömmer sig bakom det där nätet över ansiktet.

Han har kämpat länge med att öva in högklacks-gången så det förtjänar väl några bilder, eller hur?

Fint jobbat, Martin!

Mitt under Dismissed andra genomsjungning stryps musiken plötsligt och helt utan förvarning.

– Vi har lite logistikproblem som vi måste ordna, säger studiomannen Henric von Zweigbergk.

Det är mycket att titta på när Dismissed gör entré på scenen.

Jag gillar den här låten mer och mer, men jag har jättesvårt för inledningen av numret där det ska vara nån form av modevisning på scenen.

Om de bara hade gjort bandsättningen på scenen och framfört den här låten så så tror jag att de hade haft chans på att ta sig vidare. För sången är stabil och låten är en skön glamrock-pryl.

Nu är det dags för Dismissed och låtskrivarna Ola Salo och Peter Kvint har tagit plats i arenan för att kolla in repetitionen.

Nu är Etzia också här och Dismissed.

Och om ni kollar noggrant har Tor på sig ännu en ny nyans på läppstiftet. Totalt sju stycken har han med sig. Vi får se hur många jag hinner upptäcka. Detta är den tredje.

Killarna inleder med nån form av posering på scenen som om det vore en modevisning. Det blir tyvärr bara stelt och obekvämt. Det känns inte som att de får till det ordentligt. Det här behöver de antingen ändra på eller fixa till inför helgen.

De är betydligt bättre när de får vara rockband, med instrument och leva ut på scenen.

Dismissed gör ett ganska typiskt bandnummer, med trumset på scenen och fejkspel på gitarrer.

All musik är ju förinspelad i Melodifestivalen, så även fast de kan spela då är det inte det ljudet som går ut i högtalarna.

Numret känns som en blandning av något ur musikalerna Hedvig and the angry inch (som Ola Salo gjort huvudrollen i på Göta Lejon) och Rocky horror picture show och jag tror att det är exakt vad de är ute efter.

Dismissed gör sin första genomsjungning och det är väldigt mycket androgyn glamrock på scenen.

Sången sitter okej och numret är ett överflöd av kitsch, med dansare i lack och fluffig tyll.