Dismissed kom ut på presskonferensen, lätt klätt och utan skor. Det är iskallt i Malmö Arena. Stackars pojkar.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag sammanfattar allt i det här inlägget och uppdaterar efterhand.

Mariette gör en lagom suggestiv poplåt med tydliga EDM-referenser i ljudeffekterna som kryddar upp låten. Verserna är lite lugnare, med tydliga textrader som lämnar över till en tydlig brygga som kompas dovt innan refrängen pumpar igång. Oj, vid första (andra) lyssningen är det verkligen tre låtar som tävlar om finalplatserna.

Att Roger Pontare har en bra röst vet vi, men jag tror att hans Himmel och hav är för svag. Han är betydligt mer musikalisk än barden i Asterix, men den här glada refrängen är ändå mer som hämtad från den återkommande avslutande festbilden i seriealbumen. Jag gillar känslan i låten, men den stannar inte kvar nånstans. Men det kan givetvis förändras på när Mäster Pontare intar scenen.

Jag gillar Etzias Up, som både känns Shakiras This time for Africa och Kaomas Lambada, men en effektiv refräng. Men den är inte riktigt Kizunguzungu. Åtminstone inte när vi lyssnar nu för första gången. Men det kan givetvis lyfta på scenen.

Allyawan gör modern svensk hip hop och r n’ b och han kommer absolut inte göra bort sig med den här låten på scenen på lördag, för han kompromissar inte med det han brukar göra. Men låten är för anonym och hooken för otydlig. Jag tror tyvärr att den kommer försvinna i mängden på lördag.

Dismissed ska verkligen ikläda sig The Arks roll på lördag och Hearts allign är så tydligt en Ola Salo-låt att man undrar om han ska gästa på scenen på lördag. Om Dismissed kan leverera en överjävlig show på lördag kan deras glamrock absolut ha chans på andra chansen. Bränn på med fyrverkerier och bomber och granater och allt pyro ni bara kan tänka er så borde det här ha en chans. Men låten i sig känns lite väl mycket albumspår för att tokimponera vid uppspelningen.

Lisa Ajax har verkligen höjt nivån från förra året. I den här låten kommer hon få visa en tuffare sida. Tänk när Molly Sandén gjorde sin Why am I crying. Refrängen är supereffektiv och Lisa har en stor och aktiv fanskara som stöttar henne intensivt. Det här är definitivt en finalkandidat. Och när sticket med ”Fuck what the say” kommer tillsammans med en ehoo-ehoo-slinga i bakgrunden då är jag toksåld.

Och så Benjamin Ingrosso på det. Det här är två gånger Justin, både Timberlake och Bieber med effektiva rim på baby och maybe som för en gångs skull inte alls känns uttajtade. Och Benjamin har också en personlig röst som gör att man identifierar honom och är dessutom genomcharmig.

Om han kan leverera det här på scenen så kommer det bli supertajt mellan honom, Lisa Ajax och Mariette om de två finalplatserna på lördag.

Dismissed gör mjukrock à la Billy Idol med en lite mer klassisk schlagerrefräng insprängd och visst går det att föreställa sig Ola Salos röst på demon.

Men Dismissed får mycket att leva upp till, för det är inte en av The Arks allra bästa låtar. Snarare ett albumspår.

Men med ett bra scenframträdande så…

Nu sprang jag på Dismissed i hotellobbyn.

Från vänster Johan Carlsson, Freddie Van Eijsden, Tor Höglund och Douglas Woodbridge.

Tor var lite orolig för att läppstiftet inte var på plats, men jag tycker att han fått till pussmunnen väl, eller hur?

De här sköna grabbarna gillar at utmana normer om ni inte förstår det på bilden.

På lördag tävlar de med låten Hearts allign som Ola Salo skrivit tillsammans med Peter Kvint. Det ska bli spännande att höra vad de fått till.