Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag bloggar samlat i ett inlägg, men uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Eclipse gör klassisk 80-talsrock, med en melodiös refräng som utan de distade elgitarrerna och det hårda trumkompet lika gärna skulle kunna ha varit titelspåret på Carolas Runaway-platta från 1986. Men det är ju det som är den här typen av melodiös adult oriented rock. Jag gillar det faktiskt. För att det ligger så pass nära schlagern. Men säg inte det till killarna i bandet.

Dolly Style gör en låt som känns betydligt mer på riktigt än förra årets ploj-trall. Men det gör att charmen försvinner en del när man bara hör Rollercoaster under uppspelningen. Men det är tydligt att den här låten inte är ursprungligen skriven till dockorna. Det återkommande droppet efter refrängen är gjort för att få igång publiken med handklapp. Och Abba-pianot är plockat för igenkänningen hos de äldre.

Martin Stenmarck gör en visa som känns gjord för lättölsreklam i idyllisk skärgårdsmiljö. Precis den typ av låt som man kan förvänta sig från Martin och jag gillar den här bättre än hans förra, När änglarna gått hem. Men jag vet inte vem som röstar på det här. Nu knäckte Markus Larsson och QX:s Schalgerprofilerna att en av låtarna den lånat mängder från är Procol Harums Whiter shade of pale.

Bengtzings text känns allt mer härligt suspekt för varje gång man hör den, men den berättar en story som är kul att hänga med i, lite som Jag ljuger så bra gjorde. Refrängen klistrar sig fast, men frågan är om pryda föräldrar håller för öronen på barnen när hon sjunger om smisk. Med Bengtzings energi på scenen kan det här bokstavligen explodera.

Frans If I were sorry blir One Direction-pop och Ed Sheeran med lagom delar av Jason Mraz i reggae-tempo. En lägereldslåt att mysa till och som passar att spela i bilradion med rutan nedvevad på en roadtrip genom en torr öken. Inte så stor personlighet, men exakt rätt mängd igenkänning för att kunna få igång publiken. Om Frans är charmig på scenen och går igenom rutan kan det här absolut bli farligt på lördag.

Panetoz drar sina superhjältereferenser i ganska anonyma verser. Refrängen får stå för sig självt i ett nästantjatigt upprepande, med en skön slinga som bryter av. Precis det som förväntas av det här gänget, frågan är bara hur långt det räcker i ett starkt startfält.

Andra genomlyssningen av Molly Sandén och visst är det här en medtävlare om segern inte bara på lördag, men i finalen. Det är extremt mycket Loreen och Euphoria över det här, men utan att ha stulit något rakt av. Och you-joddlandet sätter sig. Men att man går ner i andra versen gör at låten tappar lite av sin direkthet. Sticket – direkt plockat från Euphoria – lovar också lite för mycket för det svaga avslutet.

Dolly Styles Rollercoaster är inte skriven till dem. Den här låten skrevs faktiskt till JEM och var inskicakd till förra året men stektes då.

Det här är ganska klassisk schlagerpop, med Abba-piano, men med ett publikfriande EDM-drop som är gjort för att få igång publiken i arenan.

Men det här är inte lika mycket bubbelgum-pop som förra årets Hello Hi, det vill vara mer på riktigt på nåt sätt. Men blir då också mindre skojroligt.

SVT har släppt bidragsbiblarna och där kan man varje vecka hitta så ljusglimtar. Som den här beksrivningen över vad Dolly Style ska ha med sig som rekvisita på scenen:

”Molnpodie, små moln hängs upp framför vajerkamera, små moln till publik.”

Vi kommer studsa runt bland rosa moln alltså. In i dimman!

Sitter på tåget till Gävle nu och hela vagnen fylls av härligt skratt bland annars mycket koncentrerade och något allvarliga medresenärer.

Dolly Style har upptäckt att första klass innebär gratis fika ombord och ägnar ganska lång tid åt att arrangera bilder med muffins innan de äts upp.

Well, två Dolly Style i alla fall. Den tredje duckar lite längre bak och ser väl ut att tänka: ”Stör mig inte, jag fikar!”

Jag tog så klart en ny bild på Kevin och Dolly Style. Och vad dolde sig innanför kjolen?

Vi zoomar in och får svaret. En mobil så klart.

Kevin Högdahl fick syn på tjejerna i Dolly Style och hoppade ner från vip-hyllan för att prata med dem.

När jag ville ta en bild så fotobombades den av Linus Svennings manager Jocke Jarny.

Vicotr Crone försökte övertyga Kevin Högdahl att han skulle följa med till Mc Donalds när klockan närmade sig 04.45. Men Kevin hängde bara runt med sin Dolly Style-flirt och vände snart tillbaka upp iu hissen igen.

Och där kände jag att det var läge att säga god natt. Festen fortsatte på hotellvåning 4 i allmänhet och i hotellrum 403 i synnerhet, men för egen del var det läge att röra mig hemåt. Känns skönt nu…

04:28 kom så Kevin Högdahl ner till receptionen igen. I sällskap med en av tjejerna i Dolly Style. Men hon hade sminkat av sig och för första gången så hade hon inte heller sin peruk på sig.

Så den här bilden är väldigt rolig.

Varför det tänker ni?

Jo, kolla längst ner till höger i hörnet.

Det här lilla suddet. Det är faktiskt hon. Hon var ilande snabb när jag tog upp mobilen för att ta en liten bild. Jäklar vad det gick undan när hon flydde ur kameralinsens sikte.

Samir och Viktors låtskrivare Kevin Högdahl är singel sedan några veckor. På festen flirtade han vilt med en av tjejerna i Dolly Style. Samma tjej som vi såg Eric Saade försvinna upp på rummet med i fredags.

Här stod de länge vid hissarna och pratade mycket närgånget med varandra.

Och sen försvann de iväg i hissarna. Här är klockan 02:30.

Nu sitter jag på flygplatsen. SVT har chartrat ett flyg som går fem minuter före vårt flyg till Stockholm så i stort sett alla artister är här tillsammans med SVT-produktionen. Men vi kanske ska ta festen i turordning, eller vad säger ni?

David Lindgren var i stan och passade på att schlagerdansa med Dolly Style. Här är klockan 01:37.