Jag säger inget mer.

Nu tittar jag på bildskärmarna. Man har tagit bort en moln-transition mellan två bildklipp som såg väldigt billig ut igår, så det är bra.

Det är fortfarande lite problem med att Dotter försvinner in i mörker där kamerorna inte riktigt hittar henne. Det kan bli bökigt i morgon om det sker för tidigt i låten att hon helt försvinner. För då hinner man inte få känslan av vem hon är.

Det är viktigt att det inte känns för mycket musikvideo, för det har tv-tittarna ibland svårt för.

Men det är också snyggt när hela känslan är filmad nattklubbsspelning.

Man kommer henne tillräckligt nära för att ta till sig det hon sjunger.

Efter första genomsjungningen är Dotters nummerkreatör Rickard Engfors uppe på scenen för att gå igenom numret med henne.

Samtidigt försöker Melodifestivalens ljudtekniker att trassla med Dotters medhörning.

Snäckan sitter ju i örat under håret så om det inte funkar ordentligt blir det lätt lite trassligt.

Dotter gör sin första genomsjungning och det är lika säkert som igår. Hon känns tryggare och tryggare på scenen.

Det som igår kändes som att hon skulle kunna gå precis var som helst på scenen faller sig nu naturligt att hon hamnar på samma placeringar och i samma kameror naturligt när hon sjunger låten.

För att det passar sig att göra just så. Så bildproducent och tv-fotografer behöver inte oroa sig för att tappa bort henne.

I andra genomsjungningen ska jag kolla tv-skärmarna för att se hur det ser ut i rutan, om det har ändrats något stort där.

Det verkar som att någon i SVT:s kontrollrum har svårt att hålla fingrarna borta från olika knappar som spelar upp den förinspelade rösten som presenterar låtarna.

Under Monchos framträdande presenterade spökrösten plötslgit Jessica Andersson och nu när Dotter är uppe på scenen kommer spökrösten in igen mitt i låten och talar om för oss att ”melodi nummer sex, Dotter, med Cry”.

Tack, men vi vet det.

Nu kom Dotter till välkomstfesten.

Nej, det är inte en tatuering av Moder Jord.

Det är ett halssmycke som hänger där. Titta lite noggrannare så ser ni.

Jag tror inte att Dotter gör exakt samma gång en enda gång på scenen. Kamerorna följer henne för att fånga henne och hon kör på känsla.

Det är intensiva tre minuter på scenen, men inte så att Johanna hoppar runt. Hon håller sig kring mickstativet.

Alltså det är lite Loreen-vibbar över det här.

Håret bara yr när Dotter kör sitt nummer. De här hårtestarna hängde med genom halva numret sen de lossnat och trasslat in sig i Dotters ena arm.

Dotters nummer är snyggt och suggestivt. När jag tittar på tv-skärmarna känns det som att se en filmad livekonsert. Dotter sjunger rakt ut och kamerorna fångar henne när hon levererar.

Jag tror inte att jag såg henne titta in i kameran en enda gång. Kanske två förresten, men det var mer som ett misstag. Det är nästan som att hon ignorerar kamerorna och låtsas som att de inte är där och filmar henne.

Det är mörkt. Väldigt mörkt på tv-skärmarna. Men inte så mörkt att man tappar bort Dotter. Inte så konstigt som Liamoos nummer var ibland på repen förra veckan, där man helt förlorade honom.

Där det är mörkt kommer man snart tillbaka till Dotter och hennes sång och hennes utstrålning. Man känner det som hon känner på scenen.

La Engfors följer med Henric von Zweigbergk upp på scenen för att visa upp Dotters scenoutfit.

Det ser ut att vara en svart klänning. Eller möjligen är det byxor och en liten topp, kanske…