Andra genomsjungningen och vi får lite rök framför flygeln. Dotter sjunger bra och tryggt. Det här är en snygg låt, men rätt annorlunda från vad vi sett med henne tidigare.

Det är ett inlevelsefullt nummer, men det känns som att dotter bara kör på halvfart just nu. Inte riktigt trycker i, eller tar ut sig. Vi får se om hon sparar sig till tredje genomsjungningen.

Oj, Dotter hostar en hel del inför första genomsjungningen. Och även mellan genomsjungningarna.

Frågan är om hon drabbats av den fruktade Mello-förkylningen?

Mellan genomsjungningarna får hon nån slags sugtablett och vatten.

Dotter börjar liggande på flygeln, först på sidan, sen på rygg och så på sidan igen. Hon sätter sig upp i bryggan.

Det är svårt att inte tänka på Loreens Tattoo när man ser rörelsemönster och kläder.

Dotter är barfota, men naglarna är kanske inte riktigt lika långa som Loreens i alla fall.

När hon kommer ner från flygeln har hon några hetsiga rusningar mot kameran och så klättrar hon upp stående på flygeln igen.

Alltså, det här är så mycket Loreen att det nästan blir fånigt. Så här brukar vi uppleva att flera scenshower ser ut i Eurovision efter en populär vinnaren. Men att man i Mello är så tydligt inspirerad av den svenska vinnaren, förvånar mig.

Det är som att nån skulle komma året efter Måns vinst och ha en skärm med en annan typ av streckgubbe på, typ.

Det är inte en jättestor arena, den här handbollshallen.

Dotter har tagit plats på scenen, på en stor flygel som är omgiven av ännu större strålkastare.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Albin Tingwall gör pojkpop gjord för att skråla med i bilen. jag får plötsligt Avril Lavigne i huvudet. Vet inte riktigt varför, men det är nåt liksom snällt skate-poppigt över det här. Och med maffig arenaproduktion.

Lia Larsson gör epa-dunk med effektiv refräng i rätt höga toner. Ska bli intressant att se om hon klarar av att ta i så mycket som låten kräver på scenen. Chilla-upprepningarna i bryggen fram till refrängen är en snygg touch. Det här kommer absolut bli en hit i vissa kretsar, men frågan är om det slår lika brett som Fröken Snusk lyckades göra. Det kommer bero på Lia Larssons leverans på scenen.

Dotter sjunger It’s not easy to write a love song och det här är snygg midtempo-pop som växer symfoniskt och känns storslaget så som man vill när det ska kännas Eurovision-pampigt. Men kommer det funka med midtempo när Dotter-fansen har fastnat för henne tack vare dansiga Bulletproof-poppen? Jo då, det här kan absolut ta sig vidare på lördag om Dotter gör en snygg scenshow.

SCARLET och Circus X känns som ett helt musikalnummer i en mörk Dracula-show. Det här känns mörkt och gotiskt, teatraliskt, och gjort för en häftig scenshow. Jag gillar barnvise-trallandet som känns som hämtat från en skräckfilm där nåt litet barn förvandlas till monstret. Och så ökar tempot i slutet, blir hårdare, hetsigare. Svårbeskrivet. men kanske är det mer ett nummer än en låt?

Lasse Stefanz gör precis vad de ska göra, med en gladtrallig och supercharmig sommarrefräng. Jag tror tyvärr att den är chanslös i tävlingen. Det finns en stor risk att det kommer kännas mossigt med Lasse Stefanz i rutan, om de inte får till samma varma härliga känsla som hasse Andersson lyckades med. Men tyvärr tror jag inte att Olle Jönsson och grabbarna har den förmågan. Jag blir gärna överbevisad, för den här refrängen är otroligt härlig.

Danny Saucedos Happy that you found me är en fanfar rakt igenom. Jag tror att det var Alexander Bard som använde det som beskrivning för en av BWO:s låtar i Mello nån gång, och det stämmer otroligt bra in här. Det här är snygg edm-pop, som absolut för tankarna till If only you, Dannys genombrottshit som Michel Zitron också var med och skrev precis som denna. Woo-oo-eeoo-slingan efter refrängen är snygg och Danny kommer göra det här otroligt bra, så klart. Men jag hoppas att scenshowen slår mig i magen med en ännu större wow-känsla än den här låten gör.

Och där har vi fått höra alla låtar två gånger. Intressant vecka det här. Behöver smälta startfältet nu och känna efter lite…

Dotter gör låten It’s not easy to write a love song och det här är inte den danspop som hon haft framgång med tidigare.

Det börjar med hennes sångröst över pianoplinkande i versen, som också inkluderar låttiteln två gånger. Det gör däremot inte refrängen.

Det utvecklas till symfonisk midtempo-pop, med en snygg refräng, som känns aningen anonym vid första lyssningen.

Ett proffsigt hantverk och Dotter sjunger snyggt, det känns stort och kraftfullt men jag vet inte om midtempo är vad hennes fans vill höra.

Det blir Linnea Henriksson som kommenterar Eurovision tillsammans med Sveriges mesta ESC-kommentator Edward af Sillén i år.

Och nu står det också klart att Dotter kommer lämna Sveriges röster i finalen.

Kommentatorer 2000-2022
2000: Christer Lundh och Pernilla Månsson
2001: Henrik Olsson
2002: Christer Björkman och Claes Åkeson
2003: Pekka Heino
2004: Pekka Heino
2005: Pekka Heino
2006: Pekka Heino
2007: Kristian Luuk och Josef Sterzenbach
2008: Kristian Luuk och Josef Sterzenbach
2009: Edward af Sillén och Shirley Clamp
2010: Edward af Sillén och Christine Meltzer
2011: Edward af Sillén och Hélène Benno
2012: Edward af Sillén och Gina Dirawi
2013: Josefine Sundström
2014: Edward af Sillén och Malin Olsson
2015: Edward af Sillén och Sanna Nielsen
2016: Lotta Bromé
2017: Edward af Sillén och Måns Zelmerlöw
2018: Edward af Sillén och Sanna Nielsen
2019: Edward af Sillén och Charlotte Perrelli
2020: Tävlingen inställd
2021: Edward af Sillén och Christer Björkman
2022: Edward af Sillén och Linnea Henriksson

Röstavlämnare 2000-2022
2000: Malin Ekander
2001: Josefine Sundström
2002: Kristin Kaspersen
2003: Kattis Ahlström
2004: Jovan Radomir
2005: Annika Jankell
2006: Jovan Radomir
2007: André Pops
2008: Björn Gustafsson
2009: Sarah Dawn Finer
2010: Eric Saade
2011: Danny Saucedo
2012: Sarah Dawn Finer
2013: Yohio
2014: Alcazar
2015: Mariette Hansson
2016: Gina Dirawi
2017: Wiktoria
2018: Felix Sandman
2019: Eric Saade
2020: Tävlingen inställd
2021: Carola Häggkvist
2022: Dotter/Johanna Jansson

Lite kul med Dotter eftersom jag sprang på henne och sambon Dino i Los Angeles förra veckan. De skulle precis som jag och mina vänner gå och se direktsädningen av American song contest.

Dotter var så klart på festen. Hennes sambo Dino Medanhodzic hade ju en finalplats att fira, han var med och skrev Medinas In i dimman tillsammans med bland andra Jimmy ”Joker” Thörnfeldt till höger i bild. I mitten Karin Gunnarsson som är Melodifestivalens tävlingsproducent.

Dotters sambo Dino Medanhodzic har varit med och skrivit Liamoos finallåt Bluffin, så Dotter är här och firar med Dino.

Nordmakedoniens sångare Vasil har en tröja med speglar på sig under sin kavaj och tanken är nog att det ska bli samma effekt i tv-rutan som när Dotter gjorde Bulletproof förra året.

Men de här bilderna ljuger faktiskt. För det här resultatet syns aldrig i en sekund ens i tv-bilderna. Det här fotona måste var tagna i precis rätt mikrosekund för att få den här strålningseffekten.

Vasils nummerkreatör är svenska Tine Matulessy som jobbat mycket med Melodifestivalen tidigare år. Men här har hon fått lite att bita i. För att effekten ska fungera över hvuud taget måste Vasil stå på exat rätt plats och vinkla sig åt exakt rätt håll.

Det var därför som Dotter hade hyrt in specialljus för att få till den här effekten i Melodifestivalen förra året, för det är väldigt svårt att få till i de vanliga strålkastarna.