Med det sagt så får man väl säga att en dräng som håller igen inte riktigt är som nån annan som håller igen.

Här Starke Mange Olsson på scenen.

Drängarna har med sig publiken från första raderna idag. De klappar takten och verkar gilla vad de ser.

Energimässigt skulle jag säga att de har växlat ner lite från igår. Det är inte riktigt lika entusiastiskt och tjoigt som det varit. Jag gissar att de håller igen lite inför kvällen när det verkligen gäller.

Nähä. Nu gick det inte att sova längre. Och så vaknar jag med tre av veckans låtar på hjärnan. Eller speciellt textrader.

Mohombis ”Winners, winners”, helst med uttalet ”wieners, wieners” (typ snorrar på brittiskt slang).

Anis Don Deminas rader ”Shu shu, de är som oss! Shu shu”.

Och så Drängarnas ”Ta på mig, Rör på mig, Ge mig vad jag tål, Jag är allt för ärlig för att kunna spela svår”.

Det här kan sluta precis hur som helst ikväll. Men först: FRUKOST!

Drängarna har bra energi och får med sig publiken i att klappa takten.

Före repetitionerna funderade jag över om de inte skulle behöva ha några på kör också, men de här grabbarna sjunger alla fyra och gör det snyggt och bra, så det behövs ingen kör.

Högt jubel här inne. Högst hittills.

Skivbolagets Frida Boström är framme hos Drängarna mellan genomsjungningarna och pratar igenom numret med grabbarna.

Dags för andra genomsjungningen nu. Min kollega Johan sitter intill och säger att han får känslan av den irländska festen under däck i filmen Titanic. Och ja, det är både svenska och irländska folktoner i det här.

Det som är härligt med det här är att det inte känns så sökt som vissa så kallade skojbidrag ibland blir i Mello. För exakt det här är vad Drängarna gör på 70 spelningar om året, även om det så klart är upphöjt i lite kubik.

Det är mycket tjut och jubel från scenen under Drängarnas första genomsjungning. Bidrar så klart till stämningen i låten.

Jag är faktiskt glatt överraskad över att dansarna, Keisha, Lisa, Lamin och Edin, inte har försetts med överdrivet bonniga kläder, eftersom de ska symbolisera låtens piga och dräng.

Istället får de ha ganska neutrala korta vita klänningar respektive khaki-färgade chinos och hängslen.

Jag kan liksom inte säga att det här är nedtonat på något sätt. Men ändå så är det just det. På rätt sätt.

Dags för Drängarna och här har de tydligen inte hunnit fixa till trummorna ordentligt. För nu skruvas bastrummeskinnet loss.

För att kunna dekoreras med Drängarnas logga så klart.

Drängarna kom först till välkomstfesten.

Anis Don Demina är så klart också här.

Och en allvarlig Albin Johnsén.

Medan Amanda Aasa bjuder på ett litet leende.

Mohombi tog samma outfit som på dagens presskonferens efter att ha flugit i arenan.

Medan Faith Kakembo valde helgul kosstym.

Mariette Hansson poserar lite ledigt på en soffa. Med sina kängor.

Och Lina Hedlund och Linnea Henriksson hittade också vår kamera. Medan David Sundin är upptagen med annat.

En tredje genomsjungning och först nu upptäcker jag att Sunna-Robert har glitterbrallor på sig.

Och Räkan-Anders har glittertyg på sina hängselbyxor som knappt syns från publikplats men så klart i tv-skärmarna.

Jag kommer tolka det här som att det är för mig. Som vill att alla scenkläder ska glittra lite extra och sticka ut!

Jag blir mer och mer förälskad i det här gänget!

Mange Olsson är bra i kamerablickarna, och hans leenden in i kameran känns avslappnade på rätt ställen. Det här blir fest utan att bli fejk-bonnigt.

Istället känns det som härlig spelemansglädje när Olav kommer ner från scenen och dansar runt med dragspelet.

Dansarnas gladdans i folkstil och brädpanelen räcker bra och grabbarna lär få igång publiken med ren och skär glädje.