Eddie kör för fullt även i andra genomsjungningen. att han har röststöd i kulissen är ingen hemlighet, det behövs i en sån här låt, men att det är Eddie som sjunger sina solopartier kmärks väldigt tydligt.

Mellan genomsjungningarna kommer sångcoachen och tidigare schlagerartisten Daniel Zangger Borch upp på scenen och ger Eddie en kopp te.

Daniel har ju flera gånger tidigare coachat artister i Melodifestivalen.

Eddie får en fråga från nån av oss i publiken om vilket jeansmärke han har på sig och svarar att det är Abercrombie & Fitch.

Jag örvånas över att jag aldrig sett dem göra några snygga jeans förut men får förklarat för mig att det så klart inte är märket utan den som bär dem…

– Så är det ju alltid med A&F, skrattar en kollega intill.

Eddie Razaz satsar på ett dansnummer med sex kvinnliga dansare på scenen.

Numret bygger – åtminstone i första genomsjungningen, på en snygg ljussättning, käglor som spelar genom luften. Vitt ljus som skiftar med musiken.

Och sången sitter. Eddie kör för fullt redan första genomsjungningen och jag som senast såg honom framträda under Idol-tiden är glatt överraskad. Den nervösa Eddie som hade problem att hitta tonerna är inte alls med i Skellefteå. Det här låter jäkligt bra.

Eddie markerar dessutom tjejernas danssteg där det behövs, men han är sångare och inte dansare i första hand och fokuserar på att få sången rätt i stället för att satsa på för avancerad koreografi. Min frenemie intill kallar det att ”göra en Kylie”.

Eddie Razaz gör Alibi skriven av Peter Boström och Thomas G:son, som skrev Euphoria.

Det här är en upptempolåt med ett dansnummer som går i samma skola som David Lindgren, Danny Saucedo, Eric Saade och Anton Ewald.

Åt det gladare hållet, med en hookigare refräng än Anton hade förra veckan och ett woooaaaa-parti som kan funka bra i arenan. Blanda dessutom in ett Gangnam Style-parti i det nästan obligatoriska dancebrejket och dessutom ett lugnt parti som görs acappella så fattar ni att jag gillar det här.

Tror att det är den bästa och mest direkta av pojke-sjunger-dans-pop-låt i år. Mer direkt än Davids och Antons.

Eddie Razaz när han blir plåtad i samma trappa lite senare:

– Jag har en finne på ryggen så be mig inte att luta mig bakåt för det gör jätteont.

Okej, då vet vi.

Eddie Razaz har ett jättecoolt örhänge och det vill jag så klart fånga på bild även om mina kollegor frågar mig med lite retfull ton:

– Det är mycket kläder på dig idag, Tobbe. Har du börjat jobba på Sofis mode?

Nästa vecka tävlar Eddie Razaz, han solodebut. Men det tänker tydligen också hans Idol-motståndare och tidigare bandkollega från REbound, Rabih Jaber, försöka utnyttja för egen vinning.

Rabih släpper egna singeln ”Pyromanen” samtidigt som Eddie ställer sig i festivalen och i pressutskicket mer än antyder skivbolaget gång på gång att låten skulle vara en uppgörelse med Eddie och handla om varför de lade ner bandet:

-Självklart hoppas jag att det går bra för Eddie i Mello, men trotts det, nu är det jag mot honom, säger Rabih i pressmeddelandet som fortsätter:

”Låten heter Pyromanen och handlar om hur livet kan vara då man försöker och försöker hålla ihop något, ett förhållande, en vänskap…  men där ”andra sidan” bara vill ”bränna upp” dig. Det känns faktiskt bra att släppa en sådan låt just i denna veva…”

Pressmeddelandet avslutas med:

”Och vi undrar så klart, kan detta vara draget som får Rabih’s nya låt PYROMANEN att bränna upp vänskapen mellan de gamla idolartisterna och bandkollegorna?”

Känns det inte allting ganska småsint nånstans, eller vad tycker ni?

I måndags kväll var jag på gaygalan och precis som Gina Dirawi konstaterade där är ju Melodifestivalen också som en gaygala. Så självklart tog jag en massa bilder till bloggen.

Eddie Razaz var på plats så klart. Han tävlar nästa vecka i festivalen. Jag såg till att tränga mig in mellan honom och dansaren och koreografen Zain Odelstål som ni såg i mellanakten i lördags.

Fotograf? Pernilla Wahlgren så klart.