Det är få artister som lyckas få sin musik så spelad att man uppnår platinastatus. Numera är det ju inte bara skivförsljningen utan även streams som räknas för att uppnå guld- och platina-certifiering. För platina behöver ens låt ha streamats 5,4 miljoner gånger på Spotify.

Men Edward Blom har lyckats. Låten När man festar festar man har faktiskt belönats med platina, enligt ett pressmeddelande.

Låten är ju samplingar av Edward från olika intervjuer och bakom artistnamnet Tonsatt står producenten Adam von Friesendorff och det är hans platina-platta som syns på bilden ovan.

Nu får vi höra alla låtar en gång till så i det här inlägget sammanfattar jag intrycket efter andra genomlyssningen.

Sigrid Bernsons Patrick Swayze är betydligt effektivare än jag tyckte vid första genomlyssningen. Refrängen är trallig och kul och det lär bli party på scenen. Versen är mer anonym än refrängen, men det går att göra ett snyggt nummer av den här poplåten. Sticket har ett tydligt handklappsparti.

John Lundviks My turn riskerar att drunkna bland veckans poplåtar. Den här typen av pampig ballad har ofta svårt att hävda sig i Melodifestivalen, men om John får till sitt framträdande och är övertygande i kamerorna så kan den pampiga Eurovision-balladen ha en liten chans att ta sig vidare. Låten får mig att tänka på powerballader som man dansade tryckare till på mellanstadiediscot, men som man också kunde stå och göra stora rörelser till och sjunga med i om man inte hade nån som man ville kramdansa med. Och direkt efter sticket så kan det bli ett gåshuds-moment när John tar i från tårna inför sista refrängen.

Renaidas All the feels är snygg Rihanna-light-pop med lite plinkanden och hennes coola raspiga röst. Men refrängen är lite anonym även vid andra lyssningen. Och dropet som leder till EDM-breaket gör mig lite lätt besviken. Men det används ju flitigt i exakt allt på P3 så det funkar ju bevisligen.

Edward Bloms Livet på en pinne är musik som ingen har hört sen 60-talet. Åtminstone inte i program för modern musik. Det här är så gammeldags och så udda att det mycket väl kan funka. Det är liksom en kul revyvisa med text om allt det goda som en livsnjutare som Edward uuppskattar i livet. Så gammaldags att det bara går att skratta åt. Eller med. Och jag kan inte låta bli att gunga med och sjunga med: ”sill i dill, sill i dill, med potatis till”.

Kikki Danielssons Osby Tennessee är en självbiografisk countryvisa som rakt igenom andas svensk-country a la Mats Rådberg och rankarna och av nån anledning kan jag bara tänka på Peta in en pinne i brasan, även om textreferenserna är helt annorlunda här. Texten är ärlig och handlar om Kikkis hela liv och refrängen är lätt att sjunga med i.

Kamferdrops Solen lever kvar hos dig är dansbandshouse helt enkelt. Refrängen är supereffektiv. Den klistrar sig fast och går inte att få ur huvudet vare sig man vill eller inte. Precis som en riktigt bra dansbandsschlager. Sen har det lagts på en tropical house-produktion som gör låten till en märklig mash up som väldgit mycket påminner om när man på 90-talet gjorde covers på stora 80-talshits i Eurodisco-tappning. Men nu med house-saxofon i stället.

Benjamin Ingrossos Dance you off är den tydligaste finalisten i veckans startfält. Säger jag redan så här tidigt. Hoppas att jag inte har fel. Det är så mycket Justin Timberlake-lån med Michael Jackson-känsla i Benjamins sång men allt är smart och snyggt ihopsatt till en låt som kommer erbjuda maximal möjlighet till att visa upp Benjamin på scenen. Han skulle behöva få en total black out på scenen för att inte gå vidare. Säger jag nu innan jag sett en sekund av vad han ska hitta på i sitt nummer, eller ens hört honom sjunga den live.

Edward Bloms fullkomligt galna kuplett Livet på en pinne har så absurd text att det knappt går att ana. Refrängen är en blandning av Cliff Richards Congratiulations, Sill i dill, sill i dill och alla Povel Ramels och Hasse & Tages visor ihopkokade och reducerade till ett micshmash av jag vet inte vad.

Blom sjunger om glaserade spädgrisar och nygräddat rågbröd och känslan att knåda en biff tartare. Det kan vara den knäppaste texten som någonsin dykt upp i Melodifestivalens historia.

Och precis som Congratulations, börjar låten liksom om långsamt och stegrar på slutet och ökar i tempo.

SVT har publicerat texten till Edward Bloms ”Livet på en pinne”.

Den innehåller en stor mängd mycket märkliga ord. Bland anant är det nog första gången någon i Melodifestivalen sjunger om en ”glaserad spädgris” eller ”smaken av en stilton” eller ”känslan av att knåda en biff tartare”.

Dessutom säger rytena om att vi kommer få se såväl dansande hummer som smältande ost på scenen.

Klockan 18 ikväll får vi i pressen höra låtarna. Det här ska bli spännande…

Jag hörde nyss Edward Blom i lobbyn. Han hade inte sovit så mycket i natt så han hade blivit förvirrad och dörfr dessutom missat tiden för lunchen och därmed heller inte ätit.

– De två sakerna som gör mig helt omöjlig, utbrast han.

Får hoppas att Edward får sig en liten tupplur och nåt att mumsa på så att han blir på bättre humör…

Edward Blom tog en tupplur lutad mot tågfönstret när jag gick förbi, så jag tog ingen bild av honom heller. Men Benjamin Ingrosso var mer vaken och glad över att vara på väg.

Tillsammans med koreografen Zain Odelstål och stylisten Dennis Bröchner fick vi förklara var nånstans årets Eurovision äger rum, så nu hoppas jag att Benjamin svarar rätt på kommande frågor om det.

Renaida är också på tåget och definitivt vaken. Möjligen blev hon lite förvirrad när jag och hennes skivbolagskontakt började prata om allt möjligt melodifestivalrelaterat, inklusive veckoscheman och repetitioner och grejer.

Älskar hur hon valt orange som sin färg idag. I tisha, hår och naglar. Det här bådar gott för en färgglad och kul vecka. Melodifestivalen blir alltid lite galnare och roligare när artisterna bryr sig om outfits och att alltid synas och ta plats när de dyker upp.