Det gäller att allt ligger rätt när man börjar. Elisa Lindström får trassla lite för att få ordning på allt, att döma av den här bilden.

Alltså Elisa går fullständigt Frost på oss alla i alla fall. Från grafiken i led-skärmarna till färgen på klänningen och de viftande vingarna.

Och självklart lyfter Elsa, förlåt Elisa, på armarna så att vindmaskinen fångar vingarna.

Nu får vi se Elisa Lindström. Jag begriper fortfarande inte vad roesticks och fnissel är.Scenen är fylld av tungrök som hennes dansare rör sig i som om de hoppade bland molnen.

Och jäklar vad hon sjunger. Elisa får verkligen utrymme att glänsa i den här låten, och hon är faktiskt betydligt bättre än sin låt. Men det kan hon gå långt på.

Elisa Lindström repar som artist nummer 5 idag, men hon har redan väckt mängder med frågor i schlagervärlden.

För i SVT:s förhandsinfo beskrivs rekvisitan som ska användas i hennes nummer så här:

”Roesticks fästa på skivor som är placerade över hela scen för att skapa fnissel.”

Vad är roesticks? Vad är fnissel? Vadå för skivor? Ja ni förstår att vi alla är i spänd förvirring över detta.

Jag samlar intrycken av andra genomlyssningen i det här inlägget.

Charlotte Perrellis Still young är schlagerpop, med uppdaterat dansbandskomp. Det här är härligt och varmt. Om Charlotte får fram den känslan på scenen så borde hon kunna ta det här vidare på lördag. Refrängen är stark, starkare än Jessica Anderssons om  vi ska jämföra. Men det är också veckans mest ”bekanta” låt. Jag kan bara inte sätta fingret på vilken låt man har lånat från. Eller vilka. Kan det vara Smith& Thells Statue? G:son brukar vara ett geni i att låna från mängder av låtar och sätta ihop det till ett helt nytt verk.

Emil Assergård gör enkel och tydlig bonn-pop med allsångsrefräng som skapad för att skrålas på studentflak. Det här kommer vara glädje på scenen. Svårt att jämföra med Drängarna, men det är ändå samma publik runt om i hela Sverige som brukar ta till sig den här typen av låtar. Och det gör att han kan bli farlig på lördag. Men jag säger det igen: Björn Rosenström-musik utan penis.

Klara Hammarström har fått en tydligare refräng det här året och det går åt en tidig Taylor Swift i stilen. För att det inte ska kännas för generiskt behöver Klara briljera på scenen och äga låten och framträdandet.

Mustasch gör heavy metal, med en melodiös refräng. Det är tydligt Mustasch i verserna och så en refräng som är lagom anpassad och melofierad för att tv-tittare i en bredare målgrupp också ska ta det till sig.

Elisa Lindström gör en otroligt klassisk schlagerballad. Det finns inget i den här låten som gör att den går att åldersbestämma till 2021. Den hade lika gärna kunnat tävla, i exakt samma stuk, 1989. Sonja Aldén hade stor framgång med sin ”För att du finns” 2007 och Elisa är väldigt populär. Får hon till musikal-känslan i det här, som gör att hon känns lite Helen Sjöholm, så kan även Elisa vara farlig på lördag.

Alvaro Estrella lyckas få in alla latino-popklyschor på en gång i Bail baila med onanana-hook, rim på fire och desire, mamamama-zita och sweet bonita. Viva la forever med you and me together. Det blir som en mycket lätt och fruktig sommardrink och vem längtar inte efter en paraplycocktail i februari? Jag gör det i alla fall. Ge mig latino-värme och semester.

Tusse Chiza har lånat hela soundet från Weeknd och det är helt rätt. Weeknd var störst på pop 2020 och någon borde hämta hem det till Sverige. Det här är midtempo-pop med urtydlig refräng och andra upprepande partier i låten som ger effektiva hookar. Kan han göra det här live så förstår jag förhandssnacket om honom och favoritskapet som han fått bland oddsmakare.

Och där var uppspelningen över för den här gången. Nu har vi fått lyssna på alla låtar två gånger.

Elisa Lindströms ballad Den du är låter exakt som en Sonja Aldén-ballad från 2007 blandat med valfri pampig musikal-showstopper. Eller som ungefär varannan Melodifestival- och Eurovision-ballad gjorde under hela 90-talet.

Här kan Elisa imponera på tv-tittarna med rösten och hon är ju väldigt populär. Men det här är urtypen för den typ av ballader som Bobby Ljunggren och Ingela ”Pling” Forsman skrivit hundra gånger förut.

Om något nånsin varit riktigt konservativt i Melodifestivalen så låter det så här.

Elsa gör en ballad, Den du är, och jag hade inte väntat mig att hon skulle ha dansare med sig på scenen, men det har hon.

Olle Ström, Celine Diop, Irmeli Gehring och Ellinea Siambalis är med henne på scenen. På grund av maskerna har jag svårt att avgöra vem som är vem.

Elisa Lindström repade i en genomskinlig blus. Den skulle kunna vara del av hennes scenkläder på lördag. Men med tanke på skorna som skymtade så lär det inte vara jeans till då.

03.27 spelades Charlotte Perrellis Tusen och en natt, men jag lyckades inte få med mig Charlotte upp på dansgolvet. Och tur var väl det. För väl där fick jag syn på Elisa. Och hon hade ju lovat mig en bugg.

Jäklar vad roligt det var.

Precis som i Malmö.

Sen fick jag snällt lämna tillbaka Elisa till Alex Jafarzadeh.

Och ta med dem till baren för något att släcka törsten med.

Jag har hört att Fernet Branca är en bra törstsläckare.

Skål!