Redan i första takten skrattar jag till när jag hör Elisa Lindströms Casanova. Det här är klassisk svensk dansbandsschlager med lite Linda Begntzing-shuffel-känsla, inklusive ganska rätt rejält corny text.

”Du är en å-å-å en casanova å-å-å en gudagåva”.

Men jag är inte lika övertygad nu som jag varit innan om att det här är finalklart.

Jag skrattar åt mig själv när jag sjunger med, självklart kommer jag sjunga med under repen, och bugga till den här på efterfesten. Men samtidigt känns det som att inget hänt sedan Charlotte Nilsson som hon hette då, vann Eurovision 1999.

Elisa Lindström skulle skynda iväg till sitt torr-rep men hon hann med att ta en selfie med mig.