Ellen bryter av när hon kommer efter Elsas och Alvaros upptempolåtar. Det kommer gynna henne ikväll. I arenan har hon hemmastöd och det kommer också hjälpa henne ikväll. Inte för att hon behvöer hjälp verkar det som. Hon har sjungit lika rent och vackert under varje rep.

Jubel i arenan.

Ellen Benediktson fortsätter att sjunga felfritt. Hon har en häftigt raspig röst som funkar bra i den här franskdoftande visan. Frågan är bara om det är för snyggt. Att folk kommer tänka att ”det där var ju fint” och sen inget mer.

Ellen kör med svarta strumpbyxor ner i öppna skor med hög klack och sula.

Hon känns betydligt äldre när hon sjunger men Ellen är fortfarande tonåring.

Mellan genomsjungningarna får hon stöd av Robert Skowronski på skivbolaget.

Och det ser ut som att Ellen har fått tag i en av Hence von Z:s smoothies.

Innan sista genomsjungningen får Ellen också kamerainstruktioner av Mari Ryberger.

Maggan Julle står för Ellen Benediktsons styling. Hon har en blå klänning med ärmar av svart genomskinligt tyg.

Det passar till låten och Ellens stil.

På plats i arenan idag sitter en mängd elever från samma musikskola som Ellen Benediktson. De ska medverka i öppningsnumret, men ser till att se så mycket de kan av repet. Och jublar så klart över sin skolkompis Ellens felfria sång.

Hence von Z håller upp Ellen Benediktsons kläder på galge. En blå och svart klänning. Snyggt och sobert, men lite tråkigt känns det, tycker jag.

Hon fortsätter att imponera. Jag vet att folk inom produktionen ser Ellen som en definitiv Andra chansen-kandidat åtminstone, och att hon sjunger lika bra varje genomsjungning, tar i och använder hela registret är faktiskt imponerande.

Men ett problem är att det här är en växa-låt. Man kan behöva höra den flera gånger för att ta den till sig. Fördelen för henne är att komma direkt efter flera upptempo- och gladpop- dance- schlagerlåtar. Det gör att hon bryter av och kan få folk att minnas henne.

Ellen Benediktson sjunger verkligen bra och där kan hon få sina röster. En bra röst som imponerar i en ballad kan alltid få röster, men förra året var det väl minst två unga okända tjejer som sjöng ballader som inte lyckades imponera trots att de sjöng bra.

Songbird sticker nog ut lite mer som sång än vad förra årets tjej-ballader gjorde, men det kan ändå bli tufft för Ellen här i första delfinalen.

Ellen Benediktson sjunger sin Songbird ute på plattformen i publikhavet som också Linus Svenning använder.

Där är hon omgiven av gula ljuskannor och här på plats blir det väldigt stämningfullt.

Hon har en häftigt raspig röst och den här låten bryter av från resten av startfältet hittills eftersom det är en ballad.