Nu sjunger Ellen Benediktson det mesta av låten, men hon klarar inte de starkaste tonerna. Hon skakar på huvudet på scenen och klarar inte helt av att ta ut sig.

I kören sjunger Emelie Fjällström så gott hon kan för att stötta upp Ellen som drabbats av influensan.

Jag tycker att Simon och Ellen får till kemin på scenen och känslorna känns äkta, Simon är en duktig sångare, men det blir jobbigt så klart när Ellen inte klarar av att ta alla toner. Man ser hur hon kämpar på scenen.

Men besvikelsen lyser också igenom i Ellens ansikte efter låten.

Simon och Ellen gör en sista genomsjungning, scenen fylls med tungrök och som vanligt vid den här tiden ligger vi lite efter i repschemat. 12 minuter närmare bestämt.

Ellen Benediktson fortsätter att hålla igen och sjunger bara vissa partier av låten och mimar andra.

Simon Peyrons och Ellen Benediktsons röster passar snyggt ihop.

Vi har liknat det med Lady Gaga och Bradley Cooper, men Eurovision-fansen lär kanske också tänka på när Estland 2017 tävlade med artisterna Koit Tome och Laura och duetten Verona.

Den här veckan har vi dock inte två artister som knappt vill prata med varandra, så det hjälper kemin lite mer.

Ljuset är betydligt bättre idag och de stompar inte i ring lika mycket som igår.

Nu får Ellen Benediktson äntligen sjunga på scenen efter att ha vilat rösten hela torsdagen, när hon också ställde in välkomstfesten.

Hon skippar dock fortfarande de höga tonerna och mimar till Emelie Fjällström i kulissen.

Scenkläderna är helt svarta.

Simon Peyron fick gå ensam på välkomstfesten. Ellen Benediktson är för sjuk och stannar på hotellrummet för att vila och spara rösten.

Ljudvolymen här i Rådhuset i Malmö är så pass hög och slamrig att samtal i den här miljön är direkt olämplig för en artist med röstproblem, så det är nog bra att hon stannar hemma.

En tredje genomsjungning och et blir mycket stampande i ring för Simon Peyron och Ellen Benediktson som liksom pratar ut med varandra i låten.

Det här är en jättesnygg ballad, som kräver en hel del arbete för att scenshowen ska sitta och det ska funka i tv-rutan. I arenan idag fanns det mycket kvar att önska. Egentligen bara Simons sång som var där den skulle kändes det som.

Simon Peyron sjunger snyggt, men det är mycket att jobba på i det här numret för att det ska se snyggt ut i tv-bilden. Ellen och Simon måste hitta sina exakta positioner, nu är de mer eller mindre i mörker stora delar av låten.

Trots Ellens icke-sång idag, känns det som att de har varandra på scenen. Det ska bli väldigt spännande att se hur det funkar när Ellen faktiskt får sjunga också.

Nu håller hon sig i alla fall från att fnissa på scenen under andra genomsjungningen.

Mellan genomsjungningarna kommer en stylist in och justerar Ellens kläder.

– Det är lite fix här för de måste stå på exakta positioner för att allt ska bli som det är tänkt och ljuset måste se bra ut, så idag lär vi inte se det här som det ska se ut. På lördag däremot. Då både sjunger hon och har rätt nummer, säger Henric von Zweigbergk från scenen.

Simon Peyron börjar med rakt mot publiken. En meter framför honom står Ellen i profil.

Ellen Benediktson har svårt att inte skratta när hon ska mima till Emelie Fjällströms röst i kulissen.

Det här är en prata ut-ballad om allt det som finns under ytan. Stagingen är snygg och passar till låten, och här gäller det för Ellen och Simon att kännas som kärleksparet som behöver tala ut. Det är svårt att säga hur det funkar när Ellen bara mimar, men känslan är att de har lite att jobba på.

Ingen röst idag. Men höga klackar har Ellen i alla fall. Alltid något!