Det tar lite tid för den här festen att komma igång känns det som. Men Ellinore Holmer är första artist upp på dansgolvet och svänger loss tillsammans med en kompis när Linda Bengtzings Ta mig spelas.
Oj, Ellinore Holmer har varit nervös genom alla repetitioner och rösten balanserar hela tiden mellan rent och att skära sig fullständigt.
Känner ni igen första versen? Visst är det väldigt likt Bridge over troubled waters?
Ellinore Holmer känns inte lika nervös som hon gjort de tidigare kvällarna. Men sången låter inte bra. Det pendlar hela tiden över gränsen till att skära sig.
Och i en ballad så märks det så himla tydligt.
Men publiken gillar den här balladen, det gjorde de redan igår kväll på repet och Ellinore får en lång applåd.
Ellinore Holmer har en röst som hela tiden gränsar mellan att skära sig och vara ren. På genrepet har hon fått ett lite nervöst vibrato, men det låter renare än det gjort under repen.
Tredje genomsjungningen är Ellinores bästa. Det är mer rent än surt, även om Ellinore känns bräcklig rakt igenom.
Det känns härligt när hon avslutar med ett litet leende in i kameran och ut mot publiken. Det vinner hon på.
Ellinore får en kameragenomgång med Mari Ryberger innan sista genomsjungningen.
Och lite vatten att rensa strupen med.
Andra genomsjungningen låter mycket bättre även om Ellinore Holmers röst hela tiden pendlar mellan sura och rena toner.
Ellinore ser lika skör ut på scenen som sin röst. Det kan få folk att lyfta telefonerna och rösta.
Sången börjar rejält svajigt även i dag. de första 45 sekunderna känns Ellinore Holmer rejält nervös. Men sen blir det bättre.
Aj då. Det var som jag befarade. Ellinore Holmer repade i sina scenkläder redan igår.
Det här känns som en förvuxen Disney-prinsessklänning som någon köpt på maskeradbutiken. Jag tror att jag köpt exakt samma modell till mina systerdöttrar. Men de är 3 och 5 år gamla.
Vem som var sist från välkomstfesten igår kväll? Faktiskt Ellinore Holmer. 00.30 lämnade hon tillställningen.
I baren på artisthotellet var det då redan lugnt. Kvar var lite skivbolagsfolk och bransch-människor, en del ur produktionen – och så Tess Merkel som verkligen inte ville gå och lägga sig.