Okej, nu har jag kollat på Elov & Beny några gånger till. Det här är långt ifrån en färdig scenshow. Det behöver jobbas väldigt mycket med.

Och helt ärligt vet jag inte om det här är vad epadunk-fansen förväntar sig, för textraderna i låten blir väldigt bokstavligt tolkade, och plötsligt har epadunk blivit till årets Sean Banan, Samir & Viktor, Owe Thörnqvist, Edward Blom. Ett skoj- och skämtnummer.

Jag älskar galenheten i det.

Men numret måste tajtas till enormt för att bli snyggt i tv-kamerorna.

Och vem har stylat kören så att de ser ut som nån form av dansband från 70-talet? Det ger bara ännu mer ”skojsigt-nummer-där-stockholmare-ska-försöka-fatta-landsorten-men-ser-ner-på-dem-och-tänker-på-dem-som-lantisar”-känsla.

Gulligt ändå att Elov & Beny har sig själva på jackorna, tillsammans med Mello-loggan.

Elov & Beny är precis så knäppt, dumt och kul som jag hoppats på. Scenshowen är övertydlig på värsta och bästa sätt.

Inte nog med att det finns en bilfront, man har också gjort om bakdelen på en bil till en soffa som duon åker runt i med led-skärmen som nån form av VR-bergochdalbana.

Det är Mattias ”Elov” Elovsson som står för sången i första versen, och sen tar BEny över i refrängen tillsammans med kören som är med på scenen bestående av Åsa Bergfalk, Simon Lingmerth och Lars Säfsund. Och så stärker husdansarna Lisa Arnold, Kenny Lantz och Kim Pastor upp också.

Det tutas och Elov & Beny gör sitt bästa för att signalera det på scenen, men det går så där…

Och vi får alltså både varningstrianglar och även en korvmoj i sticket som handlar om vilka tillbehör som passar bäst till en korv med bröd. Då har Elov & Beny tagit sig ut till satellitscenen mitt i publiken, när en provisorisk snabbmatskiosk presenterar Kenny Lantz som årets korvgubbe, som erbjuder mos och röstad lök till wurren.

Oc så klart får vi korvdans! Ja, vi får korvdans! Jisses!

Tyvärr verkar vi inte få några bilder av varken korvmoj, bilsoffa eller annat från SVT idag…

Han låtsas vissla. Det går så där. Oscar Kilenius, ”Beny”, ska i allra första stroferna, medan ”Elov” sjunger, vissla in i mikrofonen. Det blir väldigt tydligt att det är en mim-vissling, för han formar läpparna pliktskyldigt som en liten vissling, ungefär halva tiden som visslingen pågår.

Jag accepterar när man har med låtsasband som låtsasspelar på gitarrer på scenen, men när artisten själv står i centrum och ska fejkgöra nåt på scen, då behvöer det vara lite bättre än så här.

Jag kan inte göra annat än gapskratta när jag ser det.

Nu så. Det här har jag längtat till, med viss bävan. Elov & Beny-klippet har kommit.

Och visst börjar de framför grillen på en bil.

Låten börjar med att man hör kören sjunga: ”Vi blir till ett i en Amazon”.

Men tyvärr är det inte en Amazon de släpat upp på scenen.

Igår reste artisterna till Göteborg och genomförde sina torr-rep, där de fick gå igenom sina låtar med ljudutrustning, men i en gympasal eller liknande, med scenen upptejpad på golvet.

Idag kommer de få repa på scenen för första gången. Vi i pressen får inte vara på plats. SVT har stängt torsdagsrepen för oss. Istället kommer vi få videoklipp utskickat, av artisternas tredje och sista genomsjungning. Vi kommer också att få bilder från SVT:s fotograf.

Jag kommer givetvis att blogga om hur allt låter och ser ut utifrån det lilla vi får, men tyvärr kommer ni inte kunna få veta hur det verkligen går för artisterna när de intar Scandinaviums scen för första gången, eftersom SVT väljer att mörka detta och stänga oss ute från första repen.

Det här är en förändring som skett från pandemin och framåt och skadar bevakningen av tävlingen, leder till att SVT och artisterna får mindre uppmärksamhet och stör en hel del av dramaturgin i berättelsen från start till mål som är varje deltävling av Melodifestivalen.

Men jag ska göra mitt bästa för att uppdatera er om allt som går att berätta.

Och idag kan det handla om Elov & Benys korvmoj, till exempel. För i bidragsbibeln kan vi nu se att epadunk-duon kommer släpta upp både en korvmoj och en brinnande klotgrill på scenen.

Kan bli intressant!

Artisterna repar i startordning, en halvtimme vardera, Tone Sekelius börjar 10:05 och Jon Henric Fjällgren, Arc North feat Adam Woods avslutar 18:15 enligt schemat, så räkna med att jag rapporterar om artisternas rep från typ 10:30 fram till 19.

Två av akterna den här veckan har maxat uppställningen på scenen. I Melodifestivalen får man ju vara totalt åtta personer på scenen (inklusive kör i kuliss) och dessutom ha kören förinspelad. Huvudstämman måste dock framföras live, på eller bakom scenen.

Viktigt att tänka på är att de som maxat på detta sätt måste tänka om till Eurovision, där man visserligen numera får ha förinspelad kör, men också bara vara max sex personer totalt.

De två akter som maxar är Tone Sekelius och Elov & Beny. Tones uppställning består av husdansarna Lisa Arnold, Lamin Camara Holmén, Kenny Lantz och Kim Pastor, ytterligare en dansare, Mateo Cordova Pomo. Dessutom Louise Wallentin som både dansare och kör på scen och Lars Säfsund som kör i kuliss.

Elov & Beny har också med sig tre av husdansarna, Lisa Arnold, Kenny Lantz och Kim Pastor och dessutom tre i kör, som slipper gömma sig i kuliss den här gången, Åsa Bergfalk, Simon Lingmerth och Lars Säfsund.

Jon Henrik-gänget har nästan maxat sin uppställning med totalt sju pers med i numret. Förutom Fjällgren, Arc North och Adam Woods så ska också dansaren Johanna Albertsson medverka på scenen. I kulissen körar Tobias Lundgren, William Segerdahl och Lars Säfsund.

Det blir ”Idol”-bekanta William Segerdahls Mellodebut, även om det sker i kulissen. Han har ju också varit med och skrivit låten.

Men han är inte det enda kända ansiktet som gömmer sig i kulissen den här veckan. Även EMD:s Mattias Andréasson (även han med sitt ursprung i ”Idol” och även som soloartist) kommer att köra i kulissen på Rejhans nummer. Matte har ju varit med och skrivit Rejhans låt tillsammans med parhästen Albin Johnsén.

Nu får vi höra alla låtar spelas upp en gång till. I bättre ljudkvalitet, tack gode gud. Jag kommer uppdatera det här blogginlägget med intrycken från en andra uppspelning.

Tone Sekelius Rhythm of my show är riktigt snygg klubbpop, med ett drop i hooken där hon pratsjunger låttiteln. Budskapet om att vara sig själv och styra sin framtid känns igen från förra året och om de får till scenshowen till det här och bjuder tittarna på något som känns spektakulärt som förra året så bör det här bli en farlig finalkandidat. Smart också att låten lagts i tonarter där Tone kommer komma fram på ett bra sätt.

Loulou Lamotte gör Inga sorger och det är glad schlagerpop som inte riktigt fångar tag i mig mig vid andra lyssningen. Den bygger snyggt, men refrängen är inte så effektiv som jag hade velat. Och så saknar jag att det inte finns riktigt utrymme för Loulou att ta is så där som hon gör så himla snyggt. Men ni vet ju också att jag ofta ändrar mig fullständigt från uppspelning till sändning. Vi får se vad jag säger efter torsdagens rep också.

Rejhan sjunger Haunted och känslan vid uppspelningen är att det här riskerar att bli anonymt. Låten är fin, men utan tydligt id. Det här kommer hänga på att Rejhan gör en Bishara och griper tag i tv-tittarna med sitt framträdande så det inte går att motstå att rösta.

Elov & Beny gör exakt vad de ska göra i sin Raggen går. Med visselhook dessutom. Jisses. De sjunger om en ”brud” som tatuerat sin förra snubbes namn, de sjunger om sex i en Amazon och att ha rostad lök till sin korv med bröd. Det här är bonnigt och dumt och härligt och knäppt och jag skakar på huvudet åt texten, men kan inte låta bli att både skratta och sjunga med. Snoreffektivt och kommer absolut att bli en hit. Här tror jag att de kommer tjäna mest på att gå till Semifinal så att deras låt får släppas direkt. För att det tar sig vidare är jag säker på vid uppspelningen. Får se om jag ändrar mig efter repen.

Victor Crones Diamonds är upptempo edm-pop som är snygg, men också anonym. Det här hade kunnat sjungas av rätt många andra artister. Säg Robin Bengtsson, Paul Rey, Måns Zelmerlöw, Mattias Andréasson, och det hade låtit ungefär likadant. Generiskt helt enkelt. Den kan absolut ta sig vidare, för det är effektivt, men framför allt kan den hitta sin plats på reklamradiostationernas spellistor, för det är också oförargligt och inget som gör att man vill byta kanal.

Eva Rydberg och Ewa Roos gör mig lite besviken. Deras Länge leve livet känns som en mellanakt. Det är en revykuplett, men tyvärr utan humorn och den gnutta finess som ändå fanns i Rena rama ding dong. Visst kan det här bli roligt på scenen, när de här två damerna släpper loss. Men det ska till något otroligt extra för att dessa ”queens of the night” ska ta sig vidare den här veckan.

Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods och Where You Are (Sávežan) är effektiv jojk-edm. Jon Henrik kommer få publiken att rösta. Om Adam Woods kan leverera sången och känns säker på scenen lär det här segla till final.

Så där, det var den uppspelningen. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv så ni får höra vad han tycker också. Det kommer på Aftonbladet under dagen.

Elov & Beny sjunger Raggen går och det här är precis den typen av epadunk som man kan förvänta sig.

Ljudet är otroligt dåligt vid uppspelningen, vi får temposvajningar så att det är svårt att avgöra hur det faktiskt kan bli på scenen, men visst är det effektiv epaschlager.

Elov & Beny sjunger om att ha sex i en Amazon och att ”bruden” de träffat både backar släp och tar en snus. Det är otrligt underhållande och kan bli kul på scenen. Eller superkalkon om Elov & Beny inte lyckas förmedla glädjen på ett äkta och oförställt sätt.

Sticket handlar om att köpa korv med bröd och rostad lök.

Det är som en parodi på landet mot storstaden. Och lär gå hem i hela landet. Otroligt dumt. Och jag skrattar samtidigt högt!