Jag har haft ett litet trevligt samtal med Elisabeth Andreassen som reagerat över att jag lite slarvigt i en intervju med norsk tv, men även många andra svenska medier skrivit, att Marcus & Martinus skulle vara första gången Sverige skickar en icke-svensk akt till Eurovision.

Om de vinner ikväll så blir de inte ens den första norska artisterna som tävlar för Sverige i Eurovision.

Så här skriver Bettan till mig:

”Vad menas med enda ”icke-svensk” som kan skickas till ESC för Sverige? Jag är norsk medborgare och skickades till ESC 1982 för Sverige.”

För 1982 tävlade ju Elisabeth, som då hette Andreasson i efternamn, tillsammans med Kikki Danielsson, i gruppen Chips. De tog hem segern i Melodifestivalen med låten ”Dag efter dag” och tävlade i Eurovision song contest för Sverige.

1985 tävlade hon istället för Norge, som del av duon Bobbysocks tillsammans med Hanne Krogh, och tog den första norska segern i Eurovision med låten ”La de svinge”.

Då tyckte vi svenskar att segern var åtminstone halvsvensk, för Bettan var ju svensk. Även i Norge var det många som tänkte på henne som svensk, för karriärsmässigt hade hon ju framför allt varit känd som sångerska i Sverige fram tills dess.

Och så var det ju det där med Andreasson. Ett solklart svenskt efternamn. I Norge heter man ju -sen.

Och Bettan föddes ju i Göteborg. Men faktiskt som norsk medborgare, båda hennes föräldrar är norska och hon har växt upp både i Norge och Sverige.

Så när Sverige 1980 tänkte på Bettan som svensk, och när Norge 1985 tänkte på Bettan som svensk, så var hon faktiskt norsk hela tiden. Och efternamnet justerades 1994 när hon gifte sig till Andreassen.

Så, precis som Elisabeth påpekar så blir inte Marcus & Martinus de första norrmän som tävlar för Sverige i Eurovision om de vinner ikväll. Men Bettan hoppas att de blir nummer 2:

”Kram och Hälsa pojkarna. Jag känner dem gott, hela familjen! Heja gutta!”