Emil Assergård hinner tre genomsjungningar under sin reptid. Han blir säkrare för varje gång. Men på lördag har han ingen uppvärmningsrunda, då måste det sitta från start. Och han har ett gäng växlar till som han behöver lägga i för att ta hem det här.

Han hittar kamerorna nu i de flesta fall och känns också mer avslappnad i kamerablickarna.

För att Emil Assergård och Om allting skiter sig ska gå hem i morgon kväll måste han få igång känslan av ett stökigt bökigt bröligt gig med feststämning och röj.

Det måste i alla fall vara tanken med numret, där han har ett tjejband med sig på scenen som får låtsasspela på sina instrument, eftersom all musik i Melodifestivalen är förinspelad.

Rösten är lite svajig idag också för Emil Assergård.

Mellan genomsjungningarna försöker koreografen Thomas Benstem få igång Emils energi, att döma av bilderna.

Benstem, som fortfarande har på sig sina scenkläder från Perrellis nummer, hoppar och studsar för att instruera Emil.

Och Emil försöker hänga på.

Emil Assergård förbereder sig på scenen och sen får han köra sin första genomsjungning.

Det känns fortfarande som att han saknar lite självförtroende. Han markerar rörelserna mer än att han tar ut dem och kör hela vägen. Så kan man göra på en repetition i en danslokal, men nu måste han se varje repetition som lördagens framträdande, för att känna in hur mycket han kan ta ut det. Och sen växla upp det tre snäpp till.

Som när han sträcker ut armarna, så är det som att han itne riktigt sträcker ut dem, bara känner på hur det skulle kunna vara att göra det just där och då.

Emil kör på grön läderjacka, strumplöst och med en grön snusnäsduk hängande från framfickan.

Kanske kan användas som munskydd vid behov, vad vet jag?

Det är inga som är helt chanslösa den här veckan så Emil kommer behöva vässa nerverna och hitta lugnet på scenen så att han bara kan njuta av att vara där och låta det märkas för tv-tittarna.

Han är mer en röj-på-scenen-kille än någon som briljerar med en vacker sångröst och det är ju också precis vad den här typen av låt är till för.

Efter Charlotte Perrellis solklara intåg på scenen känns Emil Assergård lite mer trevande. Han har tio år av turnerande i ryggen, och tiotals miljoner streamningar. Men han är inte lika van vid tv-framträdanden och det märks.

På repklippet märks det att han fokuserar på att få allting rätt. Hitta kameror, le, röra sig på scenen. Försöka få igång en publik som inte finns där och väcka liv i tv-tittarna.

Låten är skriven för att vara en allsångs-rökare och det är så klart svårt att få liv i ordentligt i en tom lokal.

Jag samlar intrycken av andra genomlyssningen i det här inlägget.

Charlotte Perrellis Still young är schlagerpop, med uppdaterat dansbandskomp. Det här är härligt och varmt. Om Charlotte får fram den känslan på scenen så borde hon kunna ta det här vidare på lördag. Refrängen är stark, starkare än Jessica Anderssons om  vi ska jämföra. Men det är också veckans mest ”bekanta” låt. Jag kan bara inte sätta fingret på vilken låt man har lånat från. Eller vilka. Kan det vara Smith& Thells Statue? G:son brukar vara ett geni i att låna från mängder av låtar och sätta ihop det till ett helt nytt verk.

Emil Assergård gör enkel och tydlig bonn-pop med allsångsrefräng som skapad för att skrålas på studentflak. Det här kommer vara glädje på scenen. Svårt att jämföra med Drängarna, men det är ändå samma publik runt om i hela Sverige som brukar ta till sig den här typen av låtar. Och det gör att han kan bli farlig på lördag. Men jag säger det igen: Björn Rosenström-musik utan penis.

Klara Hammarström har fått en tydligare refräng det här året och det går åt en tidig Taylor Swift i stilen. För att det inte ska kännas för generiskt behöver Klara briljera på scenen och äga låten och framträdandet.

Mustasch gör heavy metal, med en melodiös refräng. Det är tydligt Mustasch i verserna och så en refräng som är lagom anpassad och melofierad för att tv-tittare i en bredare målgrupp också ska ta det till sig.

Elisa Lindström gör en otroligt klassisk schlagerballad. Det finns inget i den här låten som gör att den går att åldersbestämma till 2021. Den hade lika gärna kunnat tävla, i exakt samma stuk, 1989. Sonja Aldén hade stor framgång med sin ”För att du finns” 2007 och Elisa är väldigt populär. Får hon till musikal-känslan i det här, som gör att hon känns lite Helen Sjöholm, så kan även Elisa vara farlig på lördag.

Alvaro Estrella lyckas få in alla latino-popklyschor på en gång i Bail baila med onanana-hook, rim på fire och desire, mamamama-zita och sweet bonita. Viva la forever med you and me together. Det blir som en mycket lätt och fruktig sommardrink och vem längtar inte efter en paraplycocktail i februari? Jag gör det i alla fall. Ge mig latino-värme och semester.

Tusse Chiza har lånat hela soundet från Weeknd och det är helt rätt. Weeknd var störst på pop 2020 och någon borde hämta hem det till Sverige. Det här är midtempo-pop med urtydlig refräng och andra upprepande partier i låten som ger effektiva hookar. Kan han göra det här live så förstår jag förhandssnacket om honom och favoritskapet som han fått bland oddsmakare.

Och där var uppspelningen över för den här gången. Nu har vi fått lyssna på alla låtar två gånger.

Emil Assergårds Om allting skiter sig är den absolut bredaste av svensk Takida-trallig pop. Upptempo och härligt driv från start.

Med en väldigt tydlig allsångsrefräng. Det här är urtypen för ”bonnig” poprock. Tänk er studentflaks-tjoande Björn Rosenström-musik. Men utan snusket. Inga barnförbjudna penis-anspelningar här inte.

Väldigt lätt att ta till sig och skråla med i. Det här kan absolut bli farligt på lördag.

Emil Assergård sjöng också i handen under torr-repet. När han inte hade ett mickstativ i alla fall.

Med sig på scenen har han ett helkvinnligt band som består av Mathilda Fritzell, Jessica Tjörnmark och Lina Anderberg.