Jag blir alldeles fnissig över struttandet på scenen, koreografin, låttexten, melodins vändningar.

Emil Henrohns Mera mera mera är verkligen som en mashup av allt som var som mest Melodifestival 1998 till 2006.

Varenda pose på scenen är uttänkt efter en förlaga på en schlagerscen i ett parallellt universum.

Men det här riskerar att vara mer Mathias Holmgrens Långt bortom tid och rum, eller något bortglömt Eurovision-bidrag från Moldavien när det vill vara Alcazar och After Dark och Linda Bengtzing.

Samtidigt kan jag inte låta bli att vilja dansa med, sjunga med och skåla i pink champagne med Emil Henrohn, för det känns att han har så roligt på scenen när han gör det här.

Och även om flera av mina schlagervänner tycks avsky detta så är det för mig ett verkligt guilty pleasure. Jag vill ha merà merà MERÀ av Emil.

Emil Henrohn har verkligen fattat det här med att klä sig för scenen.

Det här är schlagerglitter och musikalkostym för hela slanten. Möjligen att jag skulel välja en t-shirt istället för linne under jackan dock.

Men det känns som att han satt på sig det som alla 7-åringar som mimat till Alcazar, Jessica Andersson och Barbados framför spegeln drömt om att ha på sig på Mello-scenen.

Nu har Emil Henrohn repat och vi i pressen har fått ett klipp att kolla på.

Emil öppnar genom att kliva ut ur en rosa och blå stjärna på scenen. Husdansarna Kenny Lantz och Lamin Holmén är med från start.

Alltså oj. Det här är verkligen en glitterdröm för schlagerälskare som stannat kvar i Melodifestivalen 2004.

I andra versen ansluter Lisa Arnold och Kim Pastor och i kulissen finns Lars Säfsund och stöttar upp som kör i kuliss.

Emil flirtar mot kamerorna, men kommer behöva bestämma sig för om han vill göra det här med humor och glimten i ögat eller på fullaste allvar. För det innebär två helt olika typer av blinkningar.

Tänkte ni på Emil Henrohns jacka förresten? Det gjorde både jag och Stina på varsitt håll. Emil ville inte berätta var den kom ifrån så sneaky-sneaky-Stina passade på att kolla märket i nacken när de kramades hej då.

Svaret: H&M.

Snyggt spanat av Schlager-sneaky-Stina!

Fina Schlager-Stina fick rycka ut och hjälpa Emil Henrohn som har fått problem med ena ögat.

Han berättade att han fått nån kräm som huden inte tål, så Stina fick hjälpa till att droppa ögondroppar. Fint ändå när Aftonbladet rycker ut!

Får höra från teamet i Malmö att Emil Henrohn precis crashade vår plåtning av Loreen.

Möjligen kanske för att den skedde i trappen ner till hotellets gästtoalet i lobbyn.

Men det blev en liten kram och några ”side eyes” på skämt mellan de två kombatanterna. Inte riktigt som invägningen inför en boxningsmatch direkt, när det är Melodifestival.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Kiana Blanckert gör snygg generisk pop som skulle kunna vara Zara Larsson eller Nicki Minaj och hamrar in låttiteln, kanske några gånger för mycket. Kunde man inte ha hittat något annat att sjunga i refrängen än ”Where did you go, where did you go, where did you go”?

Signe & Hjördis öppnar med fiol och man förstår direkt att det här kan bli kul etnopop som brukar gå hem. Det är så kommersiellt uttänkt på nåt sätt, att funka för dem som älskade Hasse Andersson och Sarek och Timoteij, men kanske tyckte att Nordman var lite för gubbiga förra veckan. Det här är genomsnäll gladschlager-epadunk-etnopop.

Smash into pieces gör sån där snäll rock som verkligen kan få folk att rösta, speciellt som det inte varit nån rock tidigare i år. Det är midtempo med refräng som sätter sig, men frågan är om det här också känns för generiskt för folk? Smäll på med mycket pyro så kan det absolut bli farligt.

Mariette Hansson bygger sin One day som en fanfar. Det här kan vara Mariettes bästa låt sen Million years. jag undrar bara om det är för sent? Kommer folk se henne som en potentiell vinnare, eller är hon den typiska finalkandidaten som slutar på nedre halvan där?

Emil Henrohn är nog helt chanslös den här veckan. Men jag älskar den här musikalschlagern vid andra uppspelningen. Den är liksom så dum, som att den skrivits mallad på schlagerlåtarna som tävlade 2000-2004, med rim som staplats på varandra för att det ska låta lyxigt och härligt och festligt, utan någon riktig tanke på innehåll. Den kommer omedelbart läggas på min spellista på lördag!

Axel Schylström gör en pianoplinkande ballad som växer med lite gospelkänsla till något som skulle kunna vara hämtad från The greatest showman-soundtracket. Men det är ett rätt starkt startfält den här veckan, så han behöver verkligen excellera för att ha en chans.

Loreen avslutar sista deltävlingen och det här är ju den artist och låt som alla väntat på, hela säsongen. Det gör pressen på henne enorm. Låten använder hennes röst som ett instrument som bygger upp till en snygg You-ou-ou-ou följt av tattoo-oo-oo-oo-hook. Det här är otroligt snyggt. Men förväntningarna på Loreen är skyhöga. Det finns risk att folk blir besvikna trots att det här nog är årets absolut snyggaste och starkaste låt. Med rätt scenshow borde Loreen kunna golva svenska folket igen.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig från Emil Henrohn, men definitivt inte det här.

Refrängen Mera mera mera är klassiskt schlagerkonstigt uttal där betoningen i orden hamnar i den andra stavelsen. Som man bara sjunger i schlager typ.

Det här är After darks La dolce vita och schlagerpop hela vägen in i mål. Man kan förutsäga varenda ordval i texten.

Kom ge mig more och ge mig lite till

Ge mig pink champagne

Hahahahahaha jag gapskrattar. Men på allra härligaste sätt. Det här kan bli så camp på scenen. Emil är ju musikalartist och jag hoppas att han lever ut varenda showartist-dröm han har på scenen.