Den svenska delegationen bjöds in till Sveriges ambassadör igår. Det var ett riktigt garden party, mingel och snittar runt poolen och en liten scen iordninggjord för Carola.

Roligast på festen var Carolas låtskrivare Bobby Ljunggren. Antagligen lycklig över att vi lämnat videokameran hemma pratade han som aldrig förr. Han, som är halvgrek, berättade om hur han har suttit  i ett antal grekiska tv-soffor och marknadsfört Carolas låt.
– Carola har ingen aning om min lilla marknadsföring vid sidan om, skrattade han.
Förhoppningsvis är han mer pratsam i grekisk tv, än i svensk. Han är inte direkt  den som ställer sig i fokus och vill bli filmad.

Smörgåstårta och köttbullar stod på menyn och maten var väldigt välkommen när skymningen lagt sig över den fantastiska utsikten från ambassadörens residens.

Gaaah data strul. (Ber om ursäkt för denna särskrivning som påpekats i kommentarerna nedan, jag var aningen trött när det här skrevs och inte på bra humör, men särskrivningar är aldrig okej *ler*)

Klockan är 7.45 grekisk tid och jag sitter i en taxi på väg till arenan för att lyckas föra över ett tv-klipp till Sverige. För tre timmar sen slutade jag försöka göra det från hotellet…

Kolla in den här länken. Vilken sågning. Jag skrattade så jag höll på att dö! Elak men rolig, sjung med nu alla som vill:

http://www.youtube.com/watch?v=E63mLYkexGY

Egentligen vill hon helst själv vara fyrverkeriet, men till finalen kan ända Carola tänka sig att lägga till pyroteknik i sin scenshow.

– Det behöver ju inte synas i rutan, men kanske för att höja stämningen i arenan, sa hon på en presskonferens.

Men Christer Björkman är tveksam. EBU tillåter egentligen inga ändringar i numret från semifinal till final, men de ska ändå lägga fram en förfrågan.

Charmades en del av Christine Guldbrandsen på vikingabrunchen i förmiddags. Hörde dessutom att repet idag gått riktigt bra. Hon kommer vinna röster på sin vackert oskuldsfulla sång och visst sticker det ut att hon sjunger på norska, men Carola behöver inte vara orolig, det nordiska schlaget tar hon hem stort ändå.

Lilla Sidsel från Danmark är väldigt söt och sjunger en skönt twistig låt. Jag vill verkligen bugga till den, men idag på repetitionen övertygade hon inte. Hon är bara 17 år, Danmarks yngsta deltagare någonsin och det märks på scenen. Hon har stöd av körtjejer och dansare, men det räcker inte riktigt ända fram. Hon behöver rycka upp sig om det ska gå så bra för låten som den förtjänar.

Pratade med en kollega som intervjuat Andreas Lundstedt idag. Han kommenterade att det var så stor andel homosexuella killar på plats:

– Men det finns ju liksom inget ögongodis, beklagade han sig med ett leende.

Sant. Bara för att man är homosexuell behöver man ju inte vara snygg…

Det är väldigt stort här nere, i stort sett allt utom arenan. Den känns som Skandinavium typ och jag blev väldigt förvånad första gången jag klev in, det kändes lite som en repetitionshall bara, inte arenan där hela eventet ska vara.

Men själva Eurovision är stort. Så stort att det är omöjligt att hinna se alla repetitioner och vara med på presskonferenserna. Jag ska ju hinna göra intervjuer för webb-tv också, det är ju faktiskt därför jag är här.

Sen är det långt mellan hotell och arena. Det känns som man sitter halva tiden i en taxi, eller en buss för att ta sig nånstans dit man redan är sen.

Dessutom arrangeras det fester varje kväll. Dit vill man ju också hinna, jag vet ju att ni som läser bloggen vill veta vad som händer på kvällarna också, men än så länge har jag bara hunnit med välkomstfesten.

Ikväll ska vi till svenska ambassaden som har en mottagning för den svenska delegationen och svensk press. Sen hoppas jag hinna till Euroclub. Det är ESC:s egen festlokal där det spelas schlager schlager schlager. Det är där folket samlas på kvällarna, det vill säga alla som inte måste jobba som jag…

För första året är pyroteknik (eld, fyrverkerier och bomber) tillåtet i Eurovision Song Contest. Många länder kommer självklart använda detta, men än har jag inte sett nåt bidrag som repat med det. Antagligen spar de pyrot till genrepen.

Jag har inte hunnit se Fabricios repetitioner när han sjunger Maltas ”I do” ännu, men nu klev han in på presskonferensen och han har i alla fall rakat av sig det fåniga skägget som han hade i videon.

Nu kanske han kan ta tillbaka rollen som flickfavorit igen, när han ser ut som han gjorde 2001 och sjöng ”Another summer night”.

Ser nu att han har en liten tofs kvar mitt på hakan, men den syns knappt, hoppas han taqr bort den också.