Dansarna Felicia Ekstrand och Olivia Dzherikhova har ett parti i rullskridskodansen där de i princip går ner i spagat samtidigt som de snurrar runt på scenen.

Här gäller det att det är rejält stretch i jeansen, alltså inte som mina som sprack rätt genant igår.

Fel val på byxor här till vänster (jag i går).

Rätt val på byxor här nedan.

Nu kan Etzia köra igång igen. Hon känns glammig, men samtidigt härligt glad på scenen. Jag gillar när artisterna bjuder på scenkläder från start.

Rullskridskodansen kan antingen bli succé och något som barnen älskar, eller så kan det kännas genomrörigt i tv-bilden. Speciellt som det givetvis är svårt att sätta varje rörelse till musiken och inte hamna fel, med fyra hjul på fötterna.

Mellan genomsjungningarna passar scenteknikerna på att sopa golvet på scenen. För att det ska funka med rullskridskorna får det inte ligga dammkorn på scengolvet. Det kan bli farligt om det plötsligt dyker upp grus där.

Etzia repar i sina scenkläder från start och så också dansarna. Den här kroppsstrumpan ber inte om ursäkt för sig.

Och skönt också att en låt med inslag av afrikanska och karibiska toner och reggae inte per automatik måste kläs i afrikanska mönster.

Etzia har med sig dansarna Thomas Benstem, Alvaro Aguilera, Felicia Ekstrand och Olivia Dzherikhova på scen – på rullskridskor.

Nu är vi på plats i arenan. Etzia kommer att repa först idag, det beror på att koreografen Rennie Mirro ska kunna vara med under repetitionen. Han har en föreställning ikväll, Bullets over Broadway, och för att Rennie ska hinna hem till Stockholm i tid och inte göra publiken besviken så har SVT gått med på att kasta om repetitionsordningen.

Dessutom har de flesta huvudroller i stora föreställningar i Sverige inskrivet i sina kontrakt en ganska hög bötessumma (avdrag på lönen) för varje föreställning som man ställer in, speciellt om det inte är på grund av dokumenterad sjukdom.

Så lite hårddraget är det alltså för att undvika böter som Etzia repar först. Kanske en uppvinkling. Men den stämmer ändå, eller hur?

Skivbolagsveteranen Filip Adamo är tillbaka i Melodifestivalen och ansvarar för Etzias nummer. Projektledare står det på hans ackreditering.

Han tycks ha inspirerats av Ace Wilders outfit från förra veckans välkostfest och sprider lite färgglädje i arenan.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag sammanfattar allt i det här inlägget och uppdaterar efterhand.

Mariette gör en lagom suggestiv poplåt med tydliga EDM-referenser i ljudeffekterna som kryddar upp låten. Verserna är lite lugnare, med tydliga textrader som lämnar över till en tydlig brygga som kompas dovt innan refrängen pumpar igång. Oj, vid första (andra) lyssningen är det verkligen tre låtar som tävlar om finalplatserna.

Att Roger Pontare har en bra röst vet vi, men jag tror att hans Himmel och hav är för svag. Han är betydligt mer musikalisk än barden i Asterix, men den här glada refrängen är ändå mer som hämtad från den återkommande avslutande festbilden i seriealbumen. Jag gillar känslan i låten, men den stannar inte kvar nånstans. Men det kan givetvis förändras på när Mäster Pontare intar scenen.

Jag gillar Etzias Up, som både känns Shakiras This time for Africa och Kaomas Lambada, men en effektiv refräng. Men den är inte riktigt Kizunguzungu. Åtminstone inte när vi lyssnar nu för första gången. Men det kan givetvis lyfta på scenen.

Allyawan gör modern svensk hip hop och r n’ b och han kommer absolut inte göra bort sig med den här låten på scenen på lördag, för han kompromissar inte med det han brukar göra. Men låten är för anonym och hooken för otydlig. Jag tror tyvärr att den kommer försvinna i mängden på lördag.

Dismissed ska verkligen ikläda sig The Arks roll på lördag och Hearts allign är så tydligt en Ola Salo-låt att man undrar om han ska gästa på scenen på lördag. Om Dismissed kan leverera en överjävlig show på lördag kan deras glamrock absolut ha chans på andra chansen. Bränn på med fyrverkerier och bomber och granater och allt pyro ni bara kan tänka er så borde det här ha en chans. Men låten i sig känns lite väl mycket albumspår för att tokimponera vid uppspelningen.

Lisa Ajax har verkligen höjt nivån från förra året. I den här låten kommer hon få visa en tuffare sida. Tänk när Molly Sandén gjorde sin Why am I crying. Refrängen är supereffektiv och Lisa har en stor och aktiv fanskara som stöttar henne intensivt. Det här är definitivt en finalkandidat. Och när sticket med ”Fuck what the say” kommer tillsammans med en ehoo-ehoo-slinga i bakgrunden då är jag toksåld.

Och så Benjamin Ingrosso på det. Det här är två gånger Justin, både Timberlake och Bieber med effektiva rim på baby och maybe som för en gångs skull inte alls känns uttajtade. Och Benjamin har också en personlig röst som gör att man identifierar honom och är dessutom genomcharmig.

Om han kan leverera det här på scenen så kommer det bli supertajt mellan honom, Lisa Ajax och Mariette om de två finalplatserna på lördag.

Oj, Etzia kör lite reggae-gung i sin Up, och påminner nog lite om Shakiras This time for Africa, i brist på bättre jämförelser.

Men Etzia låter inte som Shakira. Hon har en fylligare och raspigare röst. Lite Amy Winehouse om du vill vara snäll, föreslår Markus Larsson när jag letar jämförelser.

Men tänk i så fall att Amy Winehouse gör Lejonkungen-soundtrack. Jag gillar det här. Det känns härligt och kan bli spännande på scenen.

Samtidigt på ett tåg på väg till Malmö.

Jag fick ett par bilder skickade till mig.

Koreografen Thomas Benstem sitter och pysslar med… vadå?

Jo, han försöker få ordning på sina rullskridskor. Och grillorna ska givetvis användas i numret, enligt SVT. Och Thomas kommer stå på scenen.

Han koreograferar i alla fall Etzias nummer den här veckan, ett nummer som är framtaget av Rennie Mirro.

En liten frånga till er som vet. Är det inne igen med den där klassiska stilen på rullgrillor? Jag trodde att det bara var inlines som gällde sedan tidigt 90-tal.