På tal om Euroclub förresten.

Det var första gången jag var där igår, och det känns som den bästa Euroclub sen… ja, sen 2016 i Stockholm faktiskt.

Jag har flera gånger refererat till Euroclub 2016 i det stora tältet nedanför slottet som den bästa Euroclub som Euroovision har haft, men det här känns på samma nivå.

De senaste åren har Euroclub varit ett ställe som mer riktats till fansen, dit artister och delegationer åkt för att framträda på scenen för att sen snabbt bara dra därifrån igen.

Men i och med att årets Euroclub ligger i samma byggnad som det hotell där omkring 15 av årets delegatiner bor och på krypavstånd från ett av de andra hotellen som inhyser omkring fem delegationer så har det blivit vad Euroclub brukade vara under tidigt 00-tal: Ett tillhåll för delegationerna. Ett ställe där man vill vara, dansa, prata med varandra och även träffa fans.

Man kan stå på scenen och sjunga sin låt, ta en drink i baren, eller göra fansen sällskap och se Eurovision-klassiker framföras på scenen.

Det finns en liten viphylla inne vid det stora dansgolvet där artisterna kan hänga om det blir för mycket trängsel bland fansen, men samtidigt utan att det känns som att de gömmer sig och de får samtidigt uppleva stämningen som är på Euroclub, bland fans och andra besökare.

Det är ett problem det här, när nya värdstäder varje år ska försöka uppfinna hjulet på nytt. När de får för sig att de vet vad fans, delegationer och tävlande artister vill ha, istället för att lyssna på de som har erfarenheten av vad som faktiskt gör en bra Euroclub.

Men i år har Malmö stad tidigt tagit hjälp av de som kan. Den svenska fanklubben blev tidigt involverad, kanske för att de såg till att bjuda in sig själva till viss del.

Jag vet att Malmö stad flera gånger konsulterat Ronny Larsson från QX och Anders Ringqvist från Schlagerfesten-podden. Hans poddkollega Elaine Moe har styrt upp artistbokningar tillsammans med älskade Glitter-Stefan Eriksson, som rapporterar om Mello och Eurovision för ATG när han inte är marknadschef för travbanan i Eskilstuna.

Och det har sammantaget lett till succé.

Stämningen på Euroclub igår, efter seminfinalen, var verkligen otrolig. Jag såg medlemmar från sju olika delegationer, både artister som åkt ut och såna som tagit sig vidare.

Jag såg låtskrivare och delegationschefer, EBU-bossar och fans, mängder av fans, som dansade, festade och hade kul! Jag hoppas verkligen att de som vinner i år snabbt sstyr upp rätt typ av konsulter för att få till ett lika bra Euroclub nästa år.

Den första seminfinalen i all ära, med Petra Mede och Malin Åkerman och Marcus & Martinus och Johnny Logan och Eleni Foureira.

Men det händer något annat i Eurovision-världen idag också. Eller i natt.

För på det officiella feststället Euroclub har arrangörerna (inklusive mina goda vänner Anders och Elaine som också gör Schlagerfesten-podden, men som hamnat som medhjälpare till Euroclub-arrangörerna den här våren) lcyakts jaga rätt på något riktigt spektakulärt.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av EuroClub 2024 (@eurovision_euroclub)

1990 hölls Eurovision i Zagreb, innan kriget på Balkan bröt ut. Då tävlade en 19-årig Tajci med låten Hajde da ludujemo, en låt som blivit en riktig klassiker bland Eurovision-fansen.

Tajci var den sista artisten som tävlade för hela Jugoslavien i Eurovision, när kriget redan var på väg att bryta ut. Och när kriget rasade valde hon att ta sig till USA där hon bosatte sig och bildade familj.

Hon har fortsatt att jobba med musik, bland annat arbetade hon med Olivia Newton-John strax innan den australiska stjärnan dog, och skrev exempelvis annat låten Windows in the wall som Olivia Newton-John spelade in 2021.

Men sin kultstatus i Eurovision-världen var hon i princip omedveten om. Tills för nåt år sen, när hon tackade ja till några spelningar och tv-framträdanden i Kroatien och närmast blev chockad över att folk fortfarande mindes henne.

Och ikväll ska hon alltså gästa Euroclub och framföra sin låt, för första gången i Eurovision-sammanhang sen 1990.

På sin Instagram har hon visat att hon fortfarande har kvar – och kommer i – klänningen från 1990. Jag hoppas både att jag lyckas komma iväg från presskonferensen efter semifinalen i tid till att Tajci står på scenen i natt. Och att hon har på sig den här klänningen också!

Presskonferensen efter den första semin höll på till 01:24. Igår var presskonferensen slut redan 23:37. Nån hade nog fått sig en utskällning över att både Tiktok-lottdragningen och presskonferensen dragit ut ofantligt mycket på tiden, så det gick lite snabbare igår.

Det gjorde också att vi blev färdigjobbade tidigare. Och jag lyckades få mig själv uppskriven på listan till Euroclub. Biljetterna för de sista kvällarna är slut sen länge så jag hade tur att känna två av de som dj:ade igår och komma upp på gästlistan.

Och vilka var det då? Schlagerprofilerna Ken och Ronny så klart!

Det är lite extra känsligt med vilka låtar man får spela som dj på Euroclub i år, eftersom Ukraina är medarrangör för Eurovision. Inte så att det är en uttalad regel, men av hänsyn så undviker dj:arna på Euroclub att spela ryska tävlingslåtar.

Men det kan också vara känsligt med vissa ukrainska artister som uttalat stöd för den ryska invasionen, eller som sedan Ryssland gick in i Krim 2014 fortsatt att använda Ryssland som bas för sina karriärer med turnéer, tv-shower och så vidare.

Ani Lorak är exempelvis persona non grata i Ukraina och därför undviker de flesta att spela hennes Shady lady på Euroclub. Jag ville väldigt gärna dansa till Svetlana Lobodas be my Valentine så vi fick googla lite om hur känsligt det kunde vara. Det verkar som att hon exempelvis stoppats från att turnera i Litauen och att Ukraina åtminstone vid något tillfälle fört upp henne på en lista över icke önskvärda artister, för att hon efter invasionen av Krim-halvön fortsatte att turnera i Ryssland.

Men i samband med Rysslands fullskaliga invasion 2022 gick hon ut och tog avstånd från och bröt alla band med Ryssland och ställde bland annat in en planerad turné i landet. Så efter lite research kändes det ändå okej att få dansa till hennes låt från 2009. Jag märkte inte heller av några protester på dansgolvet, det var fler än jag som ville dansa till Be my Valentine.

Men innan man kunde få dansa ordentligt skulle Jedward spela 318 covers av märkliga låtar och studsa runt på scenen. De hade i alla fall självinsikten att förstå att en cover av Euphoria skulle vara… problematisk, minst sagt.

En av grabbarna konstaterade när de ändå gjort ett försök med låten:

– Det var modigt av mig. Mina bollar föll ner för flera år sen!

Det är inte EBU och BBC som håller i det officiella feststället Euroclub i år. Istället är det Storbritanniens Eurovison-fanklubb, OGAE UK, som arrangerar. Det innebär att det i första hand riktar sig till fansen som har fått köpa biljetter, veckovis eller dag för dag

Ett litet antal biljetter till ländernas delegationer delas ut varje kväll, men de går snabbt åt. Och vi i pressen får köpa våra egna biljetter eller hoppas på att någon kan skriva upp oss på lista.

I söndags var det Nanne Grönvall som fixade in oss, eftersom vi ville skriva om One more times återförening.

Men igår kväll betalade jag för mitt eget inträde, 300 spänn kostar det för en kväll. Men det var det värt eftersom OGAE UK hade lyckats få dit Samantha Womack.

I Storbritannien är hon känd skådespelerska som tidningarna dessutom älskar att skriva om. I flera år var hon med i evighetssåpan ”Eastenders”, hon har haft återkommande roller i tv-serierna ”Mount pleasant” och ”Pie in the sky”.

Hon har också gjort flera roller i Londons teaterdistrikt West End, inklusive i ”Guys and dolls”, ”Cinderella” och ”The Lion, the witch, and the wardrobe”.

Men 1991 hette hon Samantha Janus och tävlade för Storbritannien i Eurovision song contest med låten A message to your heart. I direktsändningen var hon tyvärr toknervös och inte särskilt tonsäker så hon fick se sig besegrad och omsprungen av bland annat Carola som vann hela tävlingen. Samantha slutade på 10:e plats av 22 tävlande länder och har aldrig sedan dess framfört A message to your heart.

Förrän igår kväll.

Efter 32 år alltså!

Som ni nog ser på mitt videoklipp så ska vi inte påstå att hon sjöng helt live igår kväll heller, det är nog åtminstone 95 procent playback, men det var otroligt härligt att se henne på plats i Liverpool och hon hade väldigt roligt på scenen tillsammans med tre dragqueens som ryckte in som bakgrundsdansare.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Torbjörn Ek (@tobbe_ek)

Samantha Womack berättade också att hon tackat ja direkt när hon fick frågan för att hela arrangemanget handlar om att ställa upp för varandra och för Ukraina, det tyckte jag också var superhärligt.

Jag har faktiskt A message to your heart på vinylsingel där hemma nånstans. Japp, det är så gammal jag är.

Arash och AySel har äntligen kommit till Moskva. Arash tävlar ju för Azerbajdzjan i år tillsammans med 20-åriga skönheten AySel.

De har sitt första rep imorgon förmiddag, men bestämde sig ändå för att åka till Euroclub bara timmar efter att de landat i Moskva. Direkt omgavs de av fans och press som ville ta bilder och göra intervjuer.

Resten av svenskgänget som jobbar med Azerbajdzjan – kör, dansare, koreografer, röstcoach osv – höll sig på behörigt avstånd där ljudnivån i lokalen var lite lägre. De var nöjda med att vara på plats och jag lovade att hålla ögonen på dem under repet imorgon.

Ikväll invigdes Euroclub, den officiella festlokalen för alla ackrediterade till Eurovision Song Contest. I vanliga fall brukar det spelas en faslig massa schlager och ESC-låtar, men idag var det mest house och klubbmusik.

ESC-hitsen skulle tydligen spelas från 01 – 06 på morgonen, men så sent pallade jag inte att stanna. Jag måste ju vara på repen imorgon bitti, lite grann för er skull.

Det var en cool lokal, stor och fräsch men med alldeles för hög musikvolym. Jag vet inte om jag håller på att bli gammal kanske…

Men jag fick en hel del ESC-känsla ändå, trots musiken. Den varvades nämligen med artister.

Ni minns väl Ani Lorak, Ukrainas heta sångerska från förra året?

Och jag som sånt där halvfreakigt fan har ju i alla fall lite koll på Mumij Troll som tävlande för Ryssland 2001 med låten Lady Alpine Blue.