Melodifestivalens tävlingsproducent Karin Gunnarsson hittade Tone Sekelius på dansgovlet och kramade om henne.

Och sen var det Farah Abadis tur att krama om finalisten som gjorde succé igår kväll.

Jag tror att Tone gick runt konstant med det här härliga, stora, gapande leendet, fortfarande i lite av ett chocktillstånd, att det gick vägen även i år och dessutom rakt till final.

UPPDATERING: Allt tyder nu på att detta är en fejkad nyhet skapad av SVT. Läs om detta här.

Väldigt märkligt ögonblick utspelade sig i greenroom efter resultatet. Vakter kom in och lyfte ut låtskrivaren Thomas G:son (som visserligen inte skrivit nån låt denna vecka).

Detta mitt framför ögonen på Farah Abadi, Jesper Rönndahl, Linda Bengtzing och Victor Crone som chockade ser på och undrar vad som händer.

Förklaringen är egentligen väldigt enkel. Thomas G:son har inte skrivit nån låt den här veckan och har därför ingen ackreditering. Men han var på plats i arenan med biljett och följde sändningen i publiken.

Ingen som inte har rätt ackreditering får vistas i greenroom över huvud taget. Jag som har pressackreditering får inte vistas där om jag inte släpps in med eskort.

Och vakterna är strikt tillsagda att se till att ingen kommer in i greenroom som inte har ackreditering. Så även fast det är Melodifestivalens kanske mest kända låtskrivare så har han inte rätt att vara i greenroom, även fast det är efter sändning.

Därav den bryska behandlingen där han lyftes ut av vakterna. Men jag kanske kan tycka att det var lite väl brutalt. Och folk reagerade ju verkligen, eftersom det också hamnade på film i SVT Play-sändningen Efterfest med Linda Bengtzing.

Det som händer och som man kan följa i SVT-sändningen är hur G:son kommer in i greenroom, längst till vänster i bild.

Han kramar om Victor Crone som tagit sig till semifinal, här bakom Farah och Jesper.

Då stormar vakterna in och tar tag i G:son.

Allt framför ögonen på Bengtzing, Farah och Jesper Rönndahl som alla blir chockade över vad de ser.

– Det var G:son hörs Linda Bengtzing säga i direktsändningen samtidigt som hon tar sig för munnen.

Känns det inte lite märkligt slappt förresten att programledarna har sina manus på printade A4-papper på en clipboard? Var är manuskorten som gör det lite proffsigt och snyggt? Har de gjort så många strykningar och ändringar i sista minuten att ingen hann klistra upp det på snygga Mello-manuskort?

Efter att Oscar Zia dissade det hela förra året, så är Melodifestivalens tydligaste tagline tillbaka igen. Farah Abadi och Jesper Rönndahl öppnar med det klassiska uttrycket:

– Nu kööööör vi!

Nu är det snart dags för ett sista genrep inför kvällens sändning, så nu kommer jag rapportera om artisternas form inför kvällen, eventuella ändringar och hur SVT fått ordning på det kaos som var gårdagens genrep.

Det är förståeligt att första genrepet, första veckan är smått kaosartat, men nu får vi se hur mycket de lyckats få ordning på till idag.

Jag måste säga att jag gillade Farah Abadis ton igår, hon blir något annat vid Jesper Rönndahls sida än den barnprogramledare som hon förra året framstod som. Mycket vuxnare.

Och även om jag inte gick igång på Jesper Rönndahls alla försök till skämt igår, så uppskattar jag programledare som vill något, som har en egen idé och en egen humor och inte försöker efterlikna en formstöpt urtypisk Melloprogramledare utan personlighet.

Med det sagt var det väldigt mycket skämt som inte flög igår. jesper kastade ur sig 35 skämt på en gång utan att försöka känna efter vilka vitsar som gick hem och vad som itne funkade.

Till idag hoppas jag att man ahr rensat en del i manus. Och framför allt behövs det för programmets skull. Igår drog man över minst fem minuters sändningstid, en evighet i tv-sammanhang, och då hann man ändå inte meddela vilka som fejk-tagit sig vidare till Semifinalen.

Så att de hade ett arbete att göra i natt och i morse, det var väldigt tydligt. Häng med här i bloggen så får ni veta om de har lyckats få till det.

En andra mellanakt. Carl-Einar Häckner och det här är inte heller min kopp te.

Och jag tycker inte riktigt publiken är med här heller.

Och så kommer Jesper Rönndahl och Farah Abadi och tydligen ska det vara ett skämt att de råkat boka Carl-Einar när de skulle ha bokat Cornelia Jacobs och att det hade med dialekter att göra.

Det här snacket pågår i en evighet och de stackars programledarna måste fortsätta svamla för att scenen ska riggas för Cornelia Jacobs som är här för att framföra förra årets vinnarlåt.

Det här, och många andra programledarbitar måste verkligen tajtas till i morgon. Men det är ju därför man repar, för att hitta partierna som är bra och vad som ska strykas, tajtas och fixas till.

Efter snabbreprisen får vi nån form av humornummer där Jesper Rönndahl ska försöka sig på ”nybalett”. Vad är det som händer?

Det här är jättekonstigt. Verkligen jättekonstigt.

Det kanske är humor. Men jag förstår det inte riktigt. Vad fan är det som händer?

Och ballongen verkar också gå sönder efter ett tag. Eller om det skulle vara så. Mycket oklart.

Det här är liksom konstigare än ”the human slinky” som var en mellanakt 2006. Jag begriper verkligen ingenting.

Jesper Rönndahl tycks testa ett gäng skämt i öppningen och Farah Abadi har svårt att hålla sig för skratt. Speciellt som flera av skämten inte riktigt går hem.

Hon pikar honom med att det inte riktigt flög.

Jag gillar när det är programledare som använder rep för att testa, känna vad som funkar och inte. För jag hoppas att det där inte var som manus är skrivet, utan att de faktiskt testade sig fram.

Farah Abadi konstaterar att Melodifestivalen är Sveriges största tv-program.

– Och också det enda som samlar alla fyra stånden, svarar Jesper Rönndahl.

– Borgare, bönder, bögar och barnfamiljer.

Publiken är med på noterna och skrattar högt.

Farah Abadi satt med makeupartisten Anna Kokotos och planerade sminkstrategier i artisthotellets bar igår kväll.