Hoppsan, såg ni det här förresten? Felicia behöver nog se över sitt val av byxor.

För här är gylfen halvvägs på väg ner.

behövs en sömmerska som fixar det här kanske. Eller en säkerhetsnål.

Felicia börjar sitt nummer med nån form av sjal eller huva på sig som hon tar av sig efter halva första versen.

I sista genomsjungningen blev det lite trassligt, men Felicia fortsätter att sjunga medan hon reder ut det.

Sen kommer både tungrök och vindmaskiner som fläktar snyggt i hennes hår och får det här numret att bli ett typiskt klassisk Melodifestival/Eurovision-framträdande.

Det behöver inte alls vara omöjligt för Felicia att få ett bra resultat på lördag.

I sista genomsjungningen tycks det som att man plötslgit tagit bort kolsyrebubblorna från den bakre skärmen. Konstigt. För det var snyggt.

Nu fylls också scenen av tungrök som omger Felicia. Det gör ju att numret blir ännu mer likt Emmi Christenssons.

Olivia sjunger snyggt. Hon har en mörk röst med mycket personlighet.

Felicia Olsson står mitt på scenen omgiven av rött och gult ljus från strålkastarna.

I skärmarna snurrar nåt som känns misstänkt likt colsyrebubblorna från Emmi Christenssons nummer, men i silverblått. Och betydligt mycket mer kolsyra.

SVT brukade vara bra på att nummer inte ska se likadana ut i samma deltävling, men det tycker jag att dee har missat flera gånger i år. Slarvigt. Och trist för artisterna som givetvis inte vill efterlikna varandra.

Nu är det dags för Felicia Olsson att repa. Hennes regissör Rickard Engfors är på scenen och ger lite sista minuten piff och instruktioner.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter låt för låt.

Emmi Christensson gör en musikalballad med Eurovision-känsla och använder sin musikalröst i refrängerna på ett pampigt och snyggt sätt utan att det tar över för mycket. Sluttonen är helt otrolig och det ska bli väldigt spännande att se hur hon levererar det här på scenen. Ryktet säger att det inte kommer vara något som helst problem. Det här kan Emmi.

Elias Abbas gör definitivt veckans ”nu ska vi festa och ha kul och bara studsa runt och få publiken att dansa”-låt. Det kan gå vägen. Eller så kan det gå åt fanders. Allt beror på om han funkar på scenen och får med sig publiken i sin glädje. Det är då den här typen av Panetoz-, Samir & Viktor-, De vet du-låtar funkar.

Felicia Olsson har en suggestiv första vers som glider över i en stick och refräng som får mig att tänka på Eurovision-låtar från Estland (tänk Sandra Oxenryd 2006) eller Maria Haukaas Storengs duett med Anna sahlene i Melodifestivalen 2009, Killing me tenderly.

Rolandz gör den galnaste låten i årets tävling. Jag kan inte sluta fascineras av och vilja lyssna på texten om hur Roland dansar fuldans med Anette i en boogie woogie som känns mer rockabilly än dansband. Det här får mig att vilja dansa och inte sitta still och jag längtar efter att få se den på scenen. Och jag tror att ni kommer att älska det här på lördag. Det är så genomenkelt och omtyckbart och med Robert Gustafsson i mängder av dialekter. Humor på riktigt.

Olivia Eliasson. Oj, att komma efter Rolandz kan bli tufft på lördag. Det finns en risk att folk fortfarande sitter och pratar om Robert Gustafssons upptåg på scenen och helt glömmer bort den här rätt generiska Taylor Swift-låten som låter som ungefär allt annat som går på radion och streamas just nu. Eller så är det just det som gör att folk kommer rösta, om Olivia övertygar på scenen.

Felix Sandman satsar verkligen allt på att helt byta framtoning efter danshoppandet i FO&O och jag tror att det är helt rätt väg att gå. Det här är en lightversion av Frans med innerlig text och spröd sång till enkelt pianokomp. Och vid andra genomlyssningen växer refrängen. Det här är snyggt. Avskalat. Sant. Okrångligt.

Mariette Hansson gör det som jag förväntat mig. Och hon har utstrålning på scenen som kan räcka långt, men det tar till andra genomlyssningen innan jag riktigt går igång på det här. Kan det vara för ospännande vid en första lyssning? Andra gången gillar jag det här mer. Men jag känner ingen käftsmäll ännu. Hade velat göra det. Men det gjorde jag inte med Måns Zelmerlöws Heroes vid uppspelningen heller. Det kom vid första repet.

Felicia Olssons Break that chain är lite svår att beskriva. Den faller in i den där genren som inte riktigt finns nån annanstans än i Melodifestivalen eller Eurovision.

Det är midtempo med glatt och positivt budskap som i verserna låter Taylor Swift men i refrängen är så klassiskt Eurovision att det är svårt att inte tänka på det som en parodi.

När efterfesten stängde vid 03 var det få som ville avsluta festen. Som tur är har artisthotellet i Göteborg också en nattklubb i källaren som heter Park Lane och dit fick vi en bonustrappa så att vi kunde gå raka vägen ner utan att gå ut.

Många av artisterna valde att fortsätta på nattklubben. Felicia Olsson kom dit. Anton Ewald, men utan Gina. Pernilla Wahlgren och Hanna Hedlund hängde också med till nattklubben, medan Sean Banan istället fortsatte med sitt gäng på ett hotellrum till tidig morgon.

Felicia Olsson gick runt och såg fullständigt överlycklig ut mest hela kvällen och natten. Här röjer hon med vänner på dansgolvet.

Felicia slutade inte heller festa bara för att efterfesten stängde klockan tre. Hon var en av dem som gick vidare till nattklubben Park Lane i hotellets källare.

Och det här med att byta om till festkläder? Hur viktigt är det när hon redan hade sin ursnygga scenklänning på sig.

Låtskrivaren Markos Ubeda tävlar inte i år, men han har ändå hittat till festen här i Göteborg.

Jag passade så klart på att fånga de här tre vackra damerna på bild också.

Och så tre av Felicia Olssons låtskrivare tillsammans med sin sångerska. Henrik Wikström, Ingela ”Pling” Forsman och Maria Haukaas.

Och Christer Lindarw har hittat till festen tillsammans med Babsan. De har inte sett nånting av kvällen eftersom de stått på scenen och showat både matiné och kvällsföreställning.