Han håller igen rejält på scenen när han sjunger, Felix. De höga tonerna tar han inte alls och det låter ganska surt från och till. Men samtidigt berör han när han sjunger. Och det kan räcka.

Felix Sandman fick på sig en stör jacka nu. Bra att han inte kyler ner sig med tanke på hur förkyld han är.

Men den här jackan har en stor logga på ryggen. Så just det var nog inte anledningen till att han skickades att byta…

Kanske snarare at han skulle sätta på sig kläderna som faktiskt VAR sponsrade…

Efter Felix första genomsjungning skickar hans team honom bakom scenen. Han är tvungen att byta kläder.

Jag får inte riktigt grepp om varför han måste byta, men kanske är outfiten för sponsrad. Skorna i alla fall…

Felix är rejält missnöjd efter första genomsjungningen,

– Jag låter ju som en kratta, ryter han från scenen.

Han är så förkyld stackaren, men ajg tycker att han lyckas leverera. Men han är inte själv nöjd.

När en i hans team berömmer honom och säger att det såg bra ut, svarar han med hes och raspig röst:

– Tycker du? Det är så mycket att tänka på.

Felix sitter på ett av värmeelementen och sjunger in i en studiomikrofon riktat mot ena scenkanten. Till första refrängen vrider han upp sig mot publiken, men sjunger det mesta av refrängen med stängda ögon.

I andra versen ställer han sig upp och till andra refrängen får han in ett mickstativ och sjunger rakt in i kameran.

Inför sista refrängen gör han en liten promenad runt på stället och spelar piano i luften.

Okej, det börjar bli riktigt trångt framme vid scenen nu. Sju tv-kameror, inklusive båda kranarna är typ precis framför mig i arenan nu.

Felix kommer göra ett väldigt litet och nära nummer känns det som. När alla tv-fotografer är så nära honom de bara kan komma.

Felix är uppe på scenen nu och har satt sig på ett av värmeelementen och testar rösten. När han pratar låter han väldigt raspig i rösten.

Nu riggar scenteknikerna inför Felix Sandmans nummer. Två ljuskällor, som ser ut som värmeelement har lyfts upp på den främre plattformen. Och runt scenen har fyra strålkastare a la filminspelning placerats ut.

Stackars Felix Sandman mår inte alls bra. Han låg däckad i helgen i en rejäl förkylning och gör nu allt för att må bättre.

Han lät rejält täppt när jag pratade med honom under presskonferensen och han ser riktigt hängig ut, stackarn.

Jag hoppas att han lyckas vila sig bättre nu under eftermiddagen så att han orkar göra sitt rep.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter låt för låt.

Emmi Christensson gör en musikalballad med Eurovision-känsla och använder sin musikalröst i refrängerna på ett pampigt och snyggt sätt utan att det tar över för mycket. Sluttonen är helt otrolig och det ska bli väldigt spännande att se hur hon levererar det här på scenen. Ryktet säger att det inte kommer vara något som helst problem. Det här kan Emmi.

Elias Abbas gör definitivt veckans ”nu ska vi festa och ha kul och bara studsa runt och få publiken att dansa”-låt. Det kan gå vägen. Eller så kan det gå åt fanders. Allt beror på om han funkar på scenen och får med sig publiken i sin glädje. Det är då den här typen av Panetoz-, Samir & Viktor-, De vet du-låtar funkar.

Felicia Olsson har en suggestiv första vers som glider över i en stick och refräng som får mig att tänka på Eurovision-låtar från Estland (tänk Sandra Oxenryd 2006) eller Maria Haukaas Storengs duett med Anna sahlene i Melodifestivalen 2009, Killing me tenderly.

Rolandz gör den galnaste låten i årets tävling. Jag kan inte sluta fascineras av och vilja lyssna på texten om hur Roland dansar fuldans med Anette i en boogie woogie som känns mer rockabilly än dansband. Det här får mig att vilja dansa och inte sitta still och jag längtar efter att få se den på scenen. Och jag tror att ni kommer att älska det här på lördag. Det är så genomenkelt och omtyckbart och med Robert Gustafsson i mängder av dialekter. Humor på riktigt.

Olivia Eliasson. Oj, att komma efter Rolandz kan bli tufft på lördag. Det finns en risk att folk fortfarande sitter och pratar om Robert Gustafssons upptåg på scenen och helt glömmer bort den här rätt generiska Taylor Swift-låten som låter som ungefär allt annat som går på radion och streamas just nu. Eller så är det just det som gör att folk kommer rösta, om Olivia övertygar på scenen.

Felix Sandman satsar verkligen allt på att helt byta framtoning efter danshoppandet i FO&O och jag tror att det är helt rätt väg att gå. Det här är en lightversion av Frans med innerlig text och spröd sång till enkelt pianokomp. Och vid andra genomlyssningen växer refrängen. Det här är snyggt. Avskalat. Sant. Okrångligt.

Mariette Hansson gör det som jag förväntat mig. Och hon har utstrålning på scenen som kan räcka långt, men det tar till andra genomlyssningen innan jag riktigt går igång på det här. Kan det vara för ospännande vid en första lyssning? Andra gången gillar jag det här mer. Men jag känner ingen käftsmäll ännu. Hade velat göra det. Men det gjorde jag inte med Måns Zelmerlöws Heroes vid uppspelningen heller. Det kom vid första repet.

Felix Sandman gör något helt annat än Fo&O-fans är vana att se honom i. det här är en lågmäld finstämd visa med enkelt gitarr- och pianokomp i första vers och refräng.

Det här vill vara, och kan bli, årets Frans, om Felix kan göra det här snyggt på scenen. För det är väldgit avskalat och kommer helt att hänga på hans röst på scenen.

Det är inte lika tydligt som If I were sorry, men refrängen är ändå snyggt melodisatt. Den här låten kommer hänga på att texten går fram på scenen och att Felix känns trovärdig. Det kommer bli väldigt spännade att få se i morgon på repet.

Den känns inte särkilt svårsjungen, det komemr mer handla om att felix ska kännas trovärdig på scenen. Och det kan han nog mycket väl göra.