Jag gillar Anders Fernettes scenkläder. Snygg skinnjacka, väst och slips.

Sticker ju inte ut så hårt, men det pasar till låten tillsammans med luftakrobaterna vita kläder.

De hänger för övrigt högt uppe i taket ända till efter första refrängen när de firar ner sig i sina lakan.

Och nu låter dessutom sången bra idag. Kul. Jag sitter och sjunger med i refrängen hela tiden.

Anders Fernettes luftakrobater hissas upp i taket medan Tobbe-scenchef kollar det sista före Fernettes repetition.

Och sen får Anders sjunga tre rader innan det bryts.

Ett tekniskt fel gör att han får börja om.

Medan SVT:s personal tar en välbehövlig fikapaus och jag kastar i mig en kycklingsallad bänkar sig Anders Fernettes låtskrivare på parkett. De sätter sig långt fram i salongen på raden precis bakom mig, till skillnad från många av de andra upphovsmännen som brukar sitta långt bak och undan från oss i pressen.

Desmond Child är ju inte här, men däremot Hugo Lira, Ian-Paolo Lira, Negin Djafari och Thomas Gustafsson.

– Förlåt för det där med vattenflaskan. jag måste ha verkat asdryg!

Anders Fernette hamnar mitt emot mig vid efterrättsbuffén och ber igen om ursäkt.

Lugnt, Anders, jag tar verkligen inte illa upp. Och särskilt dryg verkar du definitivt inte vara.

Sista genomsjungningen fylls scenen med tungrök som väller ner över oss på främre parkett så jag knappt kan se skärmen jag skriver på.

Och då dyker kören upp ur röken på golvet. Coolt. Och snyggt!

För i Fernettes nummer kommer för första gången i år manlig kör in på scenen. Carl Björkell och Lars Hägglund från huskören har fått förstärkning.

Sista genomsjungningen låter sången bättre för Fernette. Nu sitter tonerna, men han verkar ta det lugnt från och till i låten.

– Oj, förlåt, jag trodde det var nån helt annan som satt där, säger Anders Fernette lite förläget när han kastar sin vattenflaska ner från scenen mot mitt håll.

Fernette tar i rejält redan första genomsjungningen, men det är inte helt rent.

– Jävla brottarlåt att sjugna alltså, konstaterar han från scenen efter genomsjungningen när han också ber om mer vatten.

Anders Fernette bjuder på luftakrobatik i sitt nummer men Anders själv hissas inte upp i luften som Pink gjorde i det här numret.

Anders Fernettes Run har en lång vers som känns som en milslång startsträcka till en refräng som inte heller håller riktigt vad låtskrivarnamnen (Desmond Child, bland andra) lovar.

Versen är gitarrpop utan särkilt mycket personlighet. Men refrängen är lätt-trallad, kanske för att ordet Run upprepas lika ofta som Dannys In the club och Saades Popular.

Låten har inget riktigt stick, men en höjning till refrängen får igång låten.